bc2

Med soldaten Bill Kilgore förkroppsligade Coppola den amerikanska imperialismen i Vietnam. En surferdude i pilotglasögon och cowboyhatt som gillade bensinlukten av napalm. Kilgore är en tacksam karaktär att se ner på i ”Apocalypse now”.

I ”Bad company 2 – Vietnam” – svenska Dice multiplayerexpansion till fjolårets storsäljande ”Battlefield” – kan man inte se ner på Bill Kilgore längre. Man antar ju hans skepnad. Man är Kilgore.
I en av de hundratals omgångar jag spelat minns jag särskilt en där lagen för en gångs skull var mycket ojämnt matchade. Vi slog ut motståndarnas kommunikationslådor på några minuter. Vi störtade fram med två stridsvagnar, en Huey-helikopter surrade ovanför och Wagners ”Ride of the valkyries” dånade. ”Charlie” hade inte en chans.

”Battlefield: Bad company 2 – Vietnam” är ett tecken i tiden. På sjuttiotalet demonstrerade femtio- och sextiotalisterna mot Vietnamkriget. Idag sitter sjuttio- och åttitalisterna och spelar det. Den version svenska Dice levererar har inget med det verkliga Vietnam-kriget att göra och blir just därför en helt oförblommerad hyllning till det. Det är en revisionistisk popversion där Creedence ”Fortunate son” utgör vinjettmusiken, där knastriga och hurtfriska radioröster förklarar varför den utbrända kullen vi just stridit om kallas ”Hamburger Hill”.

Soldaterna i det verkliga Vietnam-kriget lyssnade förvisso mycket på den tidens rockmusik, det var deras moralhöjare. Men det är också sant att mycket av krigets samtida rock – till skillnad från dagens tv-spel – uppstod i den skugga av förtvivlan och maktlöshet kriget kastade över världen. Att nu använda protestsången ”Fortunate son” i ”Bad company 2 Vietnam” är ungefär lika logiskt som när Reagan försökte göra ”Born in the USA” till sin.
För Dice spelar det ingen roll vad Creedence sjunger om, det viktiga är att det låter bra. Dice affärsidé är att göra världens bästa multiplayer-FPS. En bieffekt av det är att alla krig de porträtterar måste vara coola. Bill Kilgore är vår tids popikon.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Kommentarer ( 6 )

Bra text! Även om jag har svårt att tänka mig att många såg ner på Kilgore. De flesta tyckte nog han var tuff och cool.

De flesta tyckte nog det var väldigt tufft och coolt när helikoptrarna regnar eld över byn till tonerna av Wagner också. Så det säger väl en del om vad det tänkta budskapet kanske är med en film, och hur det upplevs.

Jag kan själv förstå det tänkta budskapet, och hålla med om det. Men samtidigt är det ju bara otroligt mäktigt och coolt när de dundrar in. Vad säger det om mig?

  (Quote)

krax den 27 jan 2011 klockan 14:34

Jag har aldrig noterat hans namn tidigare. Kilgore. Det är ju lysande. Han skulle lika gärna kunnat heta Kill van Death eller Gook McDie.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 27 jan 2011 klockan 14:50

”På sjuttiotalet demonstrerade femtio- och sextiotalisterna mot Vietnamkriget. Idag sitter sjuttio- och åttitalisterna och spelar det.”

Bra sammanfattning. Synd att din text tog slut där den borde ha dragit igång och sågat spelet och hela krigsgenren sönder och samman.

  (Quote)

Tommy Preger den 27 jan 2011 klockan 16:25

Äh, hade det funnits vettiga tv-spel på 60-talet hade folk spelat istället för att stå på nåt torg och skrika och frysa. Mycket av sånt där berodde nog på att folk var uttråkade och tyckte det var kul att det äntligen hände någonting. Med internet och spel så är folk mycket mindre uttråkade idag, och sitter därför hellre hemma och har roligt.

  (Quote)

Aloysius den 28 jan 2011 klockan 08:55

Det klart. Att 60- och 70-talets fredsrörelse uppstod pga bristen av underhållande krigsspel känner nog alla till. Att det fanns en genuin medmänsklig solidaritet och politisk medvetenhet är förstås otänkbart.

Okej. Men OM det är så att dagens tv-spel är det opium som hindrar oss från att känna empati med krigsdrabbade länder (för att vi hellre sitter hemma och har roligt än står och fryser på torg) så är det bara ytterligare en anledning att misströsta.

  (Quote)

Tommy Preger den 31 jan 2011 klockan 12:09

Nja, alltså det ena behöver ju inte utesluta det andra. Det är färre som spelar fotboll idag eftersom det finns en massa andra intressen som lockar, därmed inte sagt att ungarna som spelade fotboll på 50-talet inte tyckte det var kul. Det är nog ungefär samma sak med ”fredsrörelsen”, de hade säkert åsikterna, men det måste ju hjälpt till ordentligt att det inte fanns något annat att göra.

Förra året blev det ju en nyhet att brottsligheten i USA gick ner trots rejäl lågkonjunktur, vilket inte borde vara fallet. En del ekonomer trodde att det var en direkt följd av internet och tv-spel, att arbetslösa kriminella försummade sin brottslighet framför att spela och leka på Facebook. Kanske inte helt relaterat till det ovan, men lite.

  (Quote)

Aloysius den 31 jan 2011 klockan 15:18

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .