everythingdies

Någonstans i början av nollnolltalet blev spelvärlden väldigt intresserade av orsak och verkan. Kanske var det ett helt decennium präglat av utstuderat Mortal kombat-våld och strängt regisserade spelupplevelser helt utan konsekvenser som fick oss att undra vad som skulle hända om det vi gjorde faktiskt spelade roll. Sett ur ett mänskligt perspektiv är det helt naturligt. Vi vill lämna efter oss ett arv och övertyga – inte minst oss själva – att vi har gjort en skillnad.

onlyliveonce

You only live once är en plattforms-spoof som ändar alla plattforms-spoofs. Dessutom är spelet bokstavligen talat över när du får game over.

I senaste numret av Nöjesguiden har jag skrivit en artikel om det jag kallar ögonblickskulturen: ”kultur så het att den brinner upp samtidigt som du tar del av den.” I förbifarten nämner jag Quantic Dream och deras Heavy rain, ett spel som utforskar vad som händer när en familj går sönder. Men mer än så handlar Heavy rain om att fatta beslut och leva med följderna, eftersom livet inte levereras med en rewind-knapp. I artikeln berättar jag om houseduon KLF som raderade sig ut ur musikhistorien när de förstörde sina masterband och om Håkan Hellström som spelade ”River en vacker dröm” på fjolårets Way out West-festival med ambitionen att den skulle stanna där och aldrig framföras igen. Tanken är att skapa sin egen tidskapsel och skapa sin egen historia genom att frysa fast ett ögonblick i tiden. Principen är enkel: genom att ta bort möjligheten att återbesöka ögonblicket så kan man aldrig förstöra det eller göra det till något det aldrig var menat att vara.

När Heavy rain släpptes ifjol bad David Cage spelarna om en tjänst. ”I would like people to play it once… because that’s life. Life you can only play once.” Det var planen, men det hindrade inte spelarna från att starta om Heavy rain för att utforska spelets alla storyark. Det fanns nämligen inga möjligheter att förhindra spelarna från att spela det mer än en gång, och om det fanns: vem skulle vilja köpa ett sådant spel (bortsett från mig)?

onechance

I One chance får du bara en chans att rätta misstaget som hotar att ta död på varenda levande cell i världen.

Första gången du startar flashspelet You only live once ser det inte mer ut än ett halvkul plattformsspel som gör sig rolig på Super Marios bekostnad. Tills du trillar ner för ett stup och inser att det var det. Du har bara ett liv, och startar du om spelet så ser du bara hur det börjar växa gräs på din grav. Dina handlingar har nämligen sparats ned i kakformat i din webbläsare vilket gör dem oåterkalleliga – ja, tills du tömmer cacheminnet. You only live once är mer än kul grej mer än vad det var en omvälvande upplevelse. Till skillnad från One chance.

One chance börjar med att du upptäcker botemedlet till cancer, och i förebyggande syften har företaget du jobbar åt låtit vaccinera hela världen. Strax därefter visar det sig att botemedlet inte bara tar död på cancerceller utan alla levande celler. Om sex dagar kommer allt liv på jorden att dö ut. Du har en chans att göra en skillnad. Väljer du att spendera dina sista dagar med din familj eller i labbet på jakt efter ett botemedel som kanske inte ens existerar? Varenda val du gör påverkar slutet. Och väl där finns det ingen återvändo. Det är inte en upplevelse i närheten av Heavy rains känslostorm men vad som gör One chance unikt är att du, i vetskapen om att du inte kan återvända till en tidigare sparfil, måste fatta alla beslut med omsorg. Nästa gång du laddar One chance i din webbläsare är skärmen kvar i den sista bildrutan. Som om ögonblicket frusit fast.

Det går förstås att argumentera att spel som Heavy rain och One chance är lika artificiella konstruktioner som vilket Call of duty-spel som helst. Men det One chance om något sätter fingret på är att vi, i takt med att den regisserade upplevelsen oftast går att återbesöka eller spola tillbaka, längtar efter genuint personliga upplevelser. I en tid där allt kan sparas, kopieras, distribueras och multipliceras är ögonblicksupplevelserna hårdvaluta.

Det är de som varar för evigt.

hadonechance
.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , , ,



Kommentarer ( 10 )

Det kröp lite i magtrakten mot slutet. Men det hade som vanligt inte med något av det spelet direkt handlade om att göra.

Och på listan över folk som vill ha spel som inte beter sig som spel alltid har gjort ska du skriva upp mig. Långt upp på listan.

Annars var det väldigt likt Varje dag samma dröm.

  (Quote)

Aglet den 03 mar 2011 klockan 11:41

Jag har också hört att många tycker att det är väldigt likt det spelet (har skrivit om det tidigare här: http://www.blogemup.se/?p=7258). Men jag tycker att spelen bara lika av den anledning att man mer eller mindre går till jobbet flera dagar på raken. Utöver det tycker jag att de är väsensskilda. Tycker dessutom att Everyday the same dream är ätt bättre spel då One chance inte hade varit i närheten av samma upplevelse om det gick att spela fler gånger.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 03 mar 2011 klockan 12:19

Det är likt av den anledningen att det är rätt deprimerande också. Däremot föredrar jag nog de många sluten i Every day än detta.

  (Quote)

PimPim den 03 mar 2011 klockan 13:14

Hittade Everyday the Same Dream via dig så tyckte det var konstigt att du inte drog paralleller själv. Och det var skrämmande likt i scen- kontroll- och interaktions-uppbyggnad. För att inte tala om bandesignen. Identisk I’d say.

  (Quote)

Aglet den 03 mar 2011 klockan 14:41

Aye, jag såg likheterna (ganska många har internetbashat på One chance av den anledningen) men jag valde att inte påpeka dem. Ville mest understryka hela ögonblicksgrejen. Det som gör One chance unikt är ju i grunden att man bara kan spela det en gång.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 03 mar 2011 klockan 15:41

Helt olika innehåll i en liknande form skulle jag säga.

  (Quote)

Voxbrallan den 04 mar 2011 klockan 16:13

Att ta det bra ifrån en genre och göra det till något eget är inte direkt något nytt heller. One Chance är originellt på sitt vis i vilket fall.

  (Quote)

PimPim den 08 mar 2011 klockan 15:08

Tänkte bara säga att din artikel om Nöjeskulturen var en mycket läsvärd sådan, Jimmy. Jag som håller på med poesi och försöker utforska lite vart den kan ta vägen fick sig en och annan tankeställare.

  (Quote)

NuYu den 09 mar 2011 klockan 10:13

NuYu: Tänkte bara säga att din artikel om Nöjeskulturen var en mycket läsvärd sådan, Jimmy. Jag som håller på med poesi och försöker utforska lite vart den kan ta vägen fick sig en och annan tankeställare. NuYu(Quote)

Jag antar att du menar min artikel om ögonblickskulturen på Nöjesguiden (om du inte blandar ihop mig med någon helt annan ;D). I vilket fall: tack!

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 09 mar 2011 klockan 12:44

Haha, snygg felskrivning från mig där. Men, jodå.

  (Quote)

NuYu den 12 mar 2011 klockan 16:50

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .