Du kanske tycker att ”Stacking”Double Fines söta pusseläventyr – är ett av årets mest egensinniga spel. Vem annars än Tim Schafer och hans studio skulle komma på att göra något med ryska dockor?
Ja, vi kan ju alltid fråga svenska spelutvecklaren Louise Stigell. Tillsammans med några skolkamrater designade hon ”The Babushka odyssey” redan 2009.
Ett pusseläventyr med ryska dockor.

Hur fick du idén till ”The Babushka odysseDSC00106cropy”?
– Jag var nere i källarförrådet och rensade och hittade en liten matrjosjka-docka jag fått för länge sen. Tog upp den i lägenheten för jag kände på mig att jag skulle ha den till något. Eftersom vi just då i skolan (högskolan i Skövde, reds anm) var i inledande fasen till nästa spelprojekt gick jag konstant runt med spelidéhatten på och försökte kläcka något jag kunde sälja in till min designpartner. Jag tittade på dockan och så kom idén helt enkelt. Såg en massa möjligheter till intressant spelmekanik: spela och kombinera olika karaktärer, använda dockorna som inventory, designa pussel där dockornas vikt och storlek har betydelse, och frossa i rysk folklore.
– Men det viktigaste var nästan att dockorna skulle guppa fram när de gick, sådär som ”South Park”-karaktärer. Det var prio ett.
Har du någon gång tänkt tanken att kanske, kanske, kanske har Double Fine hittat trailern för ditt spel på nätet och snott idén?
– Haha, jo, klart tanken väckts. Men just det här konceptet vet jag inte om jag tycker är så svårhittat. En sån docka fullkomligt skriker ju spelidé. Och Double Fine tänker på det här innovativa, lekfulla sättet som jag älskar. Visst finns det en möjlighet att de kan ha blivit inspirerade av vår trailer men jag tror mer att det bara var en kul idé som väntade på att upptäckas, och jag är glad att det är just de som gjort det.
Vad hände med spelet? Kan man ladda ner det någonstans?
– Spelet färdigställdes så pass att det gick att spela en demobana. Det är lätt att som oerfaren spelutvecklare bli lite överambitiös med hur mycket man ska hinna på tio veckor. Vi beslutade oss för att göra en kortare demo som gick att spela hellre än fem ospelbara buggkalas till banor.
– Spelet går såvitt jag vet inte att ladda ner någonstans. Det hade behövts mer tweaking för att vi skulle känna oss redo för det. Så vida ingen i teamet lagt upp det någonstans efteråt förstås.
Vilken relation har du till Tim Schafers spel?
– Jag har avgudat Tim Schafer och hans spel ända sedan jag spelade ”Grim Fandango” på högstadiet. Spelade det om och om igen och var trollbunden. Det har med humorn, berättarglädjen och stilkänslan att göra. Det finns alltid originella och klockrent gestaltade karaktärer, avslappnad humor och fiffiga plots i hans spel. En unik grafisk stil. Och för att inte tala om manuset och dialogen. Det är svårt att inte charmas.
Vad tycker du om ”Stacking”?
– Ja, vad kan jag säga. Det är allt det som jag såg framför mig med ”Babushka odyssey”, twistat på härligt Schafer-maner. Känner mig stolt i smyg över att ha haft samma tanke, lite som ett kvitto på att det var bra tänkt. Plus att jag såklart längtat efter att få spela just ett sånt här spel. Har inte hunnit spelat det ännu men ser verkligen fram emot det.
Hur går det med din karriär som spelutvecklare?
– När jag precis blev klar med utbildningen var jag lite trött på allt vad spelutveckling hette, så det första jag gjorde var inte att börja söka jobb på spelföretag. Jag kände istället att jag ville vidareutbilda mig inom webbutveckling för att jag såg spännande möjligheter i att använda det mediet som spelplattform. Jag gick en spelutvecklingskurs på Södertörns högskola i somras som var riktigt rolig och som väckte intresse att jobba i mindre team och utveckla spel för webben i exempelvis Flash. Sedan har jag gått en utbildning i webbutveckling via Mittuniversitetet och startat en enskild firma för att kunna frilansa. Jag funderar fortfarande mycket på vad för typ av spel jag vill utveckla och hur, men jag har några projekt på gång som jag tror starkt på.
Om du fick önska dig en perfekt framtid som spelutvecklare, hur skulle den se ut?
– Okej, nu ska vi se…då driver jag en spelstudio ihop med en massa tokkompetenta, drivna och roliga människor, och vi ror iland projekt efter projekt som tar alla med storm. Spel som underhåller och berör. Eller spel som på något sätt hjälper folk att utvecklas och må bättre. Har aldrig gillat att gå i upptrampade spår, så jag vill utveckla de där spelen som förnyar och överraskar. Jag vill hitta på nya, fräscha koncept, eller bättre varianter av gamla. Oväntade kombinationer av genrer och spelmoment. Och så vill jag gärna sitta och skriva så förbannat bra dialogträd att spelare sitter i timmar och klurar för att de vill hitta alla grenar.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Kommentarer ( 2 )

Påminner mig om reklamen om en trehjuling med gräsklippare där bak som brukar gå på reklam numera. Däremot är detta helt och hållet bara kul för dem att de faktiskt tänkt i samma banor kanske innan Double Fine gjorde det. Och när man tänker efter så är det nästan konstigt att ingen har gjort det tidigare.

  (Quote)

PimPim den 26 feb 2011 klockan 17:25

Att berätta en historia är ett hantverk. Det finns de som berättar de bra och det finns de som berättar de dåligt. I den andra kategorin hittar man fulla föräldrar som ska dra den om ”bonden som inte såg skillnad på sina bägge hästar” och blivande författare som inte riktigt greppat hur den där hjälte-resan inte riktigt är en färdig mall.

I den första kategorin hittar vi Tage Danielsson, Patrick Rothfuss och mytomaner. De kan alla måla upp fantastiska världar om svunna tider och falska sanningar. Men det blir aldrig mer än en bild. En spegling av deras mer eller mindre vridna innanmäte. De ska inte förväxlas med de personer de beskriver i sina historier.

De ska heller inte förväxlas med sina historier och deras historier ska inte tas för sanningar.

Louis Stigell tillhör den första kategorin berättare. OCh hon är inte Tage Danielsson eller Patrick Rothfuss – hint – hint –

Ett spel är bara ett spel först när det finns förverkligat i kod och har spelats av människor.

Tim Schafer har gjort detta (med återkoppling till inläggstiteln, han var med stor sannolikhet inte själv). Louise har en film och ett koncept att visa upp.

Ett koncept kan vara fantastiskt i sig, men det är inte på något sätt ett spel. En film kan också vara fantastisk i sig men inte heller det är ett spel.

Idéer är inte spel. Spel kräver att någon faktiskt bygger dem.

Jag önskar Louise lycka till i alla hennes framtida projekt, men tills hon bygger spel är hon inte en ”speldesigner” eller ”före Tim Schafer”.

  (Quote)

Roger den 10 Dec 2011 klockan 08:34

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .