Bad Company 2

Den svenska alliansfriheten är, ett faktum som framgår tydligare för varje ny wikiläcka vi nås av, ett skämt. Under andra världskriget låg Sverige som en skammens kil mitt i den strategiskt viktiga skandinaviska halvön. Där och då tillät man Tyskland att använda sig av både infrastruktur och naturresurser för att fortsätta nå framgång i kriget mot de allierade och Sovjet. Vi hade dessutom en kung, Gustav V, som i personliga brev gratulerade Adolf Hitler till framgångarna med att slå ned ”den bolsjevikiska pesthärden” på östfronten. Som av en händelse fanns också så kallade interneringsläger, främst i Norrland, där säkerhetspolisen internerade vänstersympatisörer och andra ”subversiva element” i förebyggande syfte. Och det blev inte mindre komplicerat under efterkrigstiden. Man delade med sig av information vunnen genom signalspaning (FRA) till USA och Storbrittanien och lät utländska u-båtar bestyckade med kärnvapen sjösättas längst svenska västkusten. Nobelgrundade, värmländska vapentillverkaren Bofors sålde (och smugglade) vapen till stridande nationer. Och under senare år har landets säkerhetspolitik glidit allt mer ifrån den traditionella neutrala hållningen och in i ett mer eller mindre uttalat NATO-samarbete – påskyndat efter påtryckningar från USA. Trots en uttalad neutralitet i krigstid och alliansfrihet i fredstid (vad nu det är) har Sverige alltid varit ett land som valt sida.

Att 2000-talets bästa krigsspel kommer från Sverige är därför kanske inte någon överraskning. Jättelika (med svenska mått mätt) EA-filialen Dice är ju, precis som alla vi andra, en produkt av en miljö med stark dubbelnatur. Å ena sidan det medlande rättvisepatoset (visst var det väl inte bara jag som led med Dice-anställde Patrick Liu när han ställdes till svars för de spelbara talibanerna i Medal of Honors flerspelarläge?) – å andra sidan ett ingenjörsmässigt och vetenskapligt förhållningssätt till vapen, explosiva medel och väpnade konflikter. Battlefield-serien är det ultimata beviset för det här. Kriget behandlas som en sport, där varje tävlande sida balanseras upp för att alla ska ha likadana förutsättningar att vinna. Det civila samhället existerar inte, varken som fond eller den ofrivilliga deltagare det ju alltid blir. Som de alliansfria betraktare vi är ser vi kriget utan dess ofattbara följder – men också för vad det kanske egentligen är: en serie oavbrutna konflikter som bara väntar på att nya fiender ska spawna.

Jag är också en produkt av min omgivning. Jag avskyr kriget i verkligheten (och ärligt talat, vad vet jag egentligen?) men lockas till dess skildringar – oavsett om det baseras på verkliga händelser eller inte. Jag mår illa av tanken på orättvis och omänsklig ockupation – men kan samtidigt inte låta bli att skjuta vietnamesiska frihetskämpar så fort jag får chansen. Jag valde att göra vapenfri värnplikt – men sitter samtidigt och förundras över vilka fantastiska vapen- och explosionsljud Dice lyckats begåva Battlefield: Bad Company 2 med.

För Bad Company 2 är utan tvekan det spel som låter bäst i år. Från de kontextkänsliga vapenljuden till Vietnam-expansionens autentiska kommunikation och tidstypiska soundtrack. Hantverket, researchen och ingenjörskonsten bakom denna obehagligt imponerande ljudvägg är enormt. Men det är inte den enda punkten där spelet sticker ut. För i en tid där Infinity Ward, Treyarch och Danger Close alla verkat för att göra tv-spelskriget till en bokstavskombinerad skjut-och-kut-historia tar Dice det ett steg tillbaka. Understöd och taktiskt tänkande sätts framför hetsiga killstreaks. Planerat lugn framför korkade tjurrus. Det är den tänkandes triumf framför den hetsigt HUA-vrålande bestens. Och den här gången är det inte svårt att välja sida.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , ,



Kommentarer ( 1 kommentar )

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .