Starcraft 2

Egentligen är det ju kanske den mest mossiga floskel en speljournalist kan pressa ur sig. Den om Spelet som vuxit sig större än sin egen digitala ögonblicksunderhållning och blivit ett fenomen. Allt för ofta kläs på det här sättet nya spel i alldeles för stora kläder och det som förutspåddes att vara en revolution går istället till historien som en flyktig internetfluga. På sin höjd.

Men det finns undantag. Det finns spel vars avtryck är så djupt och betydelse så kraftfullt att de spränger ramarna för vad ”ett spel” borde betyda. Som Counter-Strike och Quake, spel som ser exakt så gamla ut som de är – men ändå fortsätter att engagera och förtrolla människor världen över. Som förärats med enorma communitys och samlar tiotusentals åskådare när det vankas stormatcher mellan de allra främsta proffsen.

Spel som Starcraft 2.

Starcraft-seriens betydelse för RTS-genren, för det professionella tävlingsspelandet och för spelkulturen i stort går inte att förminska. Den kulturella genomslagskraften är enorm – och man behöver inte längre motivera det med sydkoreanska tittarsiffror, jättelika sponsorskontrakt och folkidrottsmetaforer för att poängen ska gå hem. Just här och nu är det inte heller det viktiga. För skrapat in på bara benen är Starcraft 2 också ett fullständigt genialiskt spel. Blizzard agerar i växelverkan med sin kräsna fanbase och levererar ett spel som lever och utvecklats på ett otroligt intressant sätt. Kriget mellan Zerg, Protoss och Terran ser fullständigt annorlunda ut idag jämfört med vad det gjorde för ett par månader sedan, allt beroende på i vilken riktning spelarna väljer att ta det. Stilar, dialekter om du så vill, skapas. Trender blossar upp och brinner ut. Den imponerande balansen mellan långsiktigt makrospelande och detaljprecist mikro hos toppspelarna fortsätter att utvecklas. Som spel betecknat är det definitivt ett av årets allra bästa. Och utan tvekan det som kommer leva längst.

Även om jag själv sedan länge givit upp försöken att stånga mig uppför bronsstegen (nej, jag kom aldrig högre) har mitt intresse inte på något sätt dött. Tvärtom. Jag följer Sean ”Day[9]” Plotts dagliga kunskapsuppvisningar, jag diskuterar taktik med goda vänner (som fortsätter klättra uppåt), jag ser fram emot toppmatcher och svär över att ha missat GSL-eventet som hölls på Umeå Universitet tidigare idag. Starcraft 2 har blivit något mer än bara ett spel för mig, mer än bara en 15 timmar lång rymdresa med slemmiga utomjordingar och feta explosioner. Och det kommer det vara länge till.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 3 )

På tal om universitetet så längtar jag till vi kan plocka högskolepoäng genom att ta kurser i taktiker för StarCraft som de har i USA. Good times!

Synd att man har en PC som inte pallar med StarCraft 2. Däremot har jag fortfarande Street Fighter 4 att bemästra så jag skulle ändå inte riktigt ha tid till det. Jag får helt enkelt sitta vid sidan och förbli ovetande.

  (Quote)

PimPim den 18 Dec 2010 klockan 15:01

Street Fighter IV är den enda sanna vägen till upplysning. Låt dig inte falla för världsliga frestelser som vin, kvinnor och RTS.

  (Quote)

Alfred Holmgren den 18 Dec 2010 klockan 20:34

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .