amnesia_topp

Efter att ha gått på en stadig ”Resident Evil”-diet sedan 1996 är det lätt att missta skräck för t-virusmuterade luffare som hoppar in genom fönster. Men om du någonsin har upplevt pur skräck så vet du att det är ögonblicken före; de isande sekunderna som känns som en evighet. Det är den krypande känslan av att något är fel, alldeles åt helvete fel. Och vetskapen om att du inte kan göra något åt det.

Det enda du vet när du startar det svenskutvecklade ”Amnesia: The dark descent” är att du befinner dig i ett viktorianskt slott, och att du ska döda någon som heter Alexander. Djupare än så handlar ”Amnesia” om att hantera trauman. Och i ”Amnesia” hanterar du trauman på ett för datorspel otraditionell sätt: Utan vapen!

Medan du smyger fram längs slottskorridorerna inser du snart att du inte är ensam. Då och då knarrar en avlägsen dörr, du hör hasande fotsteg från rummet intill och när skräcken blir för påtaglig kan du inte längre skilja verklighet från vansinne. Ditt enda sätt att återfå sansen är att stiga ut ur mörkret och in ljuset genom att tända facklor, vaxljus och gaslampor omkring dig. Men i ljuset blir du också en lätt måltavla för varelserna som jagar dig. Utan vapen har du bara din uppfinningsrikedom och överlevnadsinstinkt att utgå ifrån (alltså: du är körd). Vilket resulterar i att du lär spendera många minuter hopkurad i ett linneskåp med förhoppningen att det som frustar där ute inte ska höra dina skälvande andetag.

Det är grundläggande skräck-abc, egentligen. Det okända skrämmer oss. Och inget annat spel har förstått det bättre än ”Amnesia” då hela spelet går ut på att gömma saker i mörker. Huvudkaraktären vet inte varför han befinner sig där han befinner sig, än mindre vem han är. Och de mörka varelserna som utgör det osynliga hotet blir aldrig formellt presenterade på det sätt som skräckspel har den dåliga vanan att göra. Och huvudkaraktärens amnesi är ett sätt att manifestera och förstärka rädslan för det vi inte känner till. Som jag skrev i en recension:

”Minnesförlusten är ett sätt att sudda bort spelarens jag och låta honom återupptäcka det allteftersom. I skräckspel blir det ett ännu mer effektivt grepp. För vad skrämmer oss om inte det okända? Och vad är inte okänt för en person som saknar minne?”


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , ,



Kommentarer ( 9 )

Du postade fel video. Det du ville säga är nog det här.

Och all denna uppmärksamhet spelet får gör mig lite … nyfiken….

  (Quote)

Aglet den 08 Dec 2010 klockan 13:28

Var rädd när jag såg videon. Oj oj oj, Frictional Games är duktiga de!

  (Quote)

Hannah den 08 Dec 2010 klockan 20:11

Alla som inte har spelat det, gör det bums! Jag tror inte jag någonsin har blivit så rädd av ett spel. Snyggt, stämningsfullt och hårresande otäckt! Ohh, jag älskade det! Välformulerat Jimmy! :)

  (Quote)

Tove Bengtsson den 09 Dec 2010 klockan 14:35

Om jag haft tillgång till ett kreditkort och lite mer pengar än jag har just nu hade detta införskaffats omedelbums. Sen skulle jag spela några minuter och därefter inte våga spela mer.

  (Quote)

NuYu den 10 Dec 2010 klockan 14:45

Hade man en PC som inte var handikappad redan vid Half Life 2 så skulle jag spela det, utan tvekan!
Får bli vid nästa datorköp.

  (Quote)

PimPim den 11 Dec 2010 klockan 23:32

Det är så tråkigt att jag är en sån fegis. Jag blev ju skakis av att bara kolla på trailern. Jag skulle aldrig klara av att spela spelet :(

  (Quote)

Johannes den 22 Dec 2010 klockan 08:41

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .