neverforget
Igår lyssnade jag igenom det första programmet av podcasten A life well wasted. Ungefär ett och ett halvt år efter alla andra. Musikvalet befinner sig sällan på rätt sida av outhärdligt och programledaren Robert Ashley låter som en skakig beatnickpoet som gör sitt första spoken word-framträdande. Däremot har A life well wasted något som de flesta program i genren saknar: en sammanhängande idé. En idé som är genomförd från början till slut och löper igenom hela programmet.

I debutavsnittet som publicerades den 23 januari 2009 och handlar om speltidningen EGM:s bortfall intervjuar de några av tidningens mest tongivande skribenter. Oftast pendlar samtalen mellan det gymnasiala och studentikosa, som när de intervjuar den homofobiske ”humorkrönikören” (”I still do funny shit”, intygar han) som alltid återkom till hur många kukar Phil Collins skulle få plats i sin mun. Men det finns ett tillfälle där den snuddar vid något väldigt mänskligt. Som när de uppsagda tv-spelsskribenterna ondgör sig över hur ingen längre vill betala för att läsa deras tidningsartiklar, utan nöjer sig med spelbloggarnas pytteposter. Och att bloggar, till skillnad från tidningar, är historielösa eftersom man inte kan spara (äga?) dem. Det är en lika mäktig som märklig påminnelse om att det finns dinosaurier även bland tv-spelsskribenter.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Kommentarer ( 8 )

Och den där bilden är så fantastisk att jag för mitt liv inte kan förstå att jag inte äger t-shirten.

  (Quote)

Peter den 24 aug 2010 klockan 15:26

Horn bonus!

  (Quote)

Martin Lindell den 24 aug 2010 klockan 15:30

Peter: Den är fantastisk eller hur.

Martin: Hehe, nästan värt att skaffa Dukes of Hazard av den anledningen.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 24 aug 2010 klockan 15:48

Robert Ashleys röst låter förmodligen jobbig om man inte känner till honom sedan GFWradio-tiden. Har man lyssnat på den vet man att han absolut inte är pretto eller tar sig själv på allvar.

Vad som däremot är rätt pretto och ta-sig-själv-på-för-stort-allvar-varning är att anklaga någon för att vara homofob bara för den skämtar om hur många kukar phil collins suger.

  (Quote)

Jon den 24 aug 2010 klockan 16:09

Peter: Och den där bilden är så fantastisk att jag för mitt liv inte kan förstå att jag inte äger t-shirten.  

Jag har använt min så mycket att det börjar bli hål i den. Dags att köpa en ny kanske.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 24 aug 2010 klockan 16:10

Jon: Robert Ashleys röst låter förmodligen jobbig om man inte känner till honom sedan GFWradio-tiden. Har man lyssnat på den vet man att han absolut inte är pretto eller tar sig själv på allvar.

Tycker inte att han låter pretto, bara att han har en underlig rytmik i sin röst som gör att han låter som en blandning mellan en estradpoet och den polisongprydda halvan av Flight of the Condors.

Jon: Vad som däremot är rätt pretto och ta-sig-själv-på-för-stort-allvar-varning är att anklaga någon för att vara homofob bara för den skämtar om hur många kukar phil collins suger.

Hahaha

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 24 aug 2010 klockan 16:19

Kul med lite A Life Well Wasted-kärlek!

Jimmy och resten av crewet får gärna skriva en lista på de podcasts som får sina iPods och spellistor att spinna på!

  (Quote)

Mechar den 30 aug 2010 klockan 12:38

Mechar: Jimmy och resten av crewet får gärna skriva en lista på de podcasts som får sina iPods och spellistor att spinna på!

Jag är tyvärr alldeles för dålig på att hålla mig ajour med alla podcasts där ute. Hence: ”Igår lyssnade jag igenom det första programmet av podcasten A life well wasted. Ungefär ett och ett halvt år efter alla andra.”

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 01 sep 2010 klockan 12:15

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .