mirrorsedge

För några år sedan skrev Jan Gradvall en såklart utmärkt artikel om jakten på autenticitet. Något som är särskilt viktigt i musikbranschen:

”Autenticitet har blivit rockens motsvarighet till livsmedelsbutikernas nyckelhålsmärkning. Neil Young är nyckelhålsmärkt, inte Britney Spears. Hennes sockerhalt anses för hög.”

De flesta var eniga: all musik som har en tilltänkt målgrupp innan den spelats in är per definition dålig musik. I sista scenen i sista avsnittet på Sopranos spelades yachtrocklåten Don’t stop believin’ av Journey hände någonting. Genren som kallas yachtrock – eftersom det är styvt producerad musik som ska spelas på ett yachtskepp tillsammans med folk med likadana åsikter och pikétröjor – fick en andra chans.

I spelvärlden har vad som är äkta respektive oäkta aldrig riktigt varit något vidare stoff för diskussioner. Här är de flesta överens om att en tilltänkt målgrupp och en marknadsanalys är ett måste innan de börjar utveckla sina spel – särskilt i vakan efter en episk finanskris. Fokusgrupper leder inte bara till kreativa kompromisser utan också en inblick i vilka spelmoment som faktiskt fungerar. När speljournalisten Leigh Alexander frågade varför huvudrollen i det utannonserade True Crime 3 (som för övrigt skulle kunna platsa i en spelmotsvarighet till musikens yachtrock) byt kön från kvinna till man fick hon följande svar:

”We were all on board, and then Activision killed it, said they don’t do female characters because they don’t sell.”

Innan Activisions pampar kom fram till att kvinnliga spelhjältar inte säljer spel hade de rådfrågat kalkyler, försäljningssiffror, kvartalsrapporter och flera olika testgrupper.

“It’s important to stress that many publishers use focus testing and market trends to try to predict what will sell, and to some extent the design follows.

However, our sources contend that Activision corporate routinely takes this methodology to extremes, making the pioneering of new ideas difficult — and, some believe, at the expense of not only innovation, but overall quality, as developers get instructions to re-work projects mid-stream to keep pace with checklists of gameplay trends, even against the better judgment of the design teams.”

Kontentan i Gradvalls artikel är att det inte finns något som är äkta eller oäkta. Men då talar vi om musik. Inte spel.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Kommentarer ( 30 )

Såg den här artikeln igår, och liksom, ingen är överraskad. Nu håller man mest tummarna för att detta ska leda till en verklig debatt – att spelvärlden kan ta ett rejält kliv i rätt riktning. Tummarna, alltså. Inte andan.

  (Quote)

Peter den 10 aug 2010 klockan 11:25

Två ord: Ragnar Tørnqvist.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 10 aug 2010 klockan 11:49

Nu tror jag inte spelhjältinnan är speciellt död, men om någon dödade henne så är det väl spelarna som inte köper spel med tjejer, inte testgruppernan eller markandsundersökningarna. De berättar ju bara vad spelarna vill ha (om de är rätt ihopsatta).

  (Quote)

Aloysius den 10 aug 2010 klockan 11:54

Fast köper de spel utan tjejer för att de inte gillar kvinnliga karaktärer, eller för att det inte finns några spel med kvinnliga karaktärer att köpa till att börja med?

Hela den bakomliggande idén med att målgruppsanpassa ett koncept är ett jävla otyg. Det handlar ju inte om att manliga spelare inte är bekväma med kvinnliga karaktärer utan att ingen bemödar sig med att skriva några som ger ett bestående intryck. De flesta som finns är sällan något mer än idiotiska reflektioner av manliga ideal för kvinnlig självständighet.

Och lösningen på allt det där – att ägna mer tid åt att skriva bra karaktärer än att pleasa högst teoretiska målgrupper – är så enkel och så självklar att den passerar högt över huvudet på idioterna på Activision. Marknadsföringsfail på hög nivå.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 10 aug 2010 klockan 12:10

Svenssons associerar nog ”spelhjältinna” med Lara Croft och andra kränkande väpnade bimbos, så…

  (Quote)

Voxbrallan den 10 aug 2010 klockan 12:15

Det är så mycket i det här som jag inte känner igen mig i – väljer alltid en kvinna i de spel där jag har ett val första genomspelningen. Män (speciellt i spel) är liksom gjort – och jag är redan man – vill inte spela mig själv. Nya upplevelser ftw.

Testgrupper är annars just det ok som gör att filmer och tv-serier anpassas till minsta gemensamma nämnare. Nu ser vi det även hos Activision – och kanske andra utvecklare? Wtf liksom.

  (Quote)

Naseer den 10 aug 2010 klockan 12:25

Jag menar förstås inte att testgrupper dödade spelhjältinnan som fenomen (ok, på ett metaforiskt plan typ) utan mer att testgrupperna oach Activision-cheferna tog död på hjältinnan i True Crime 3 och ersatte henne med en honom.

CJ: Ja, jag kan bara anta att han är bäst på det. För jag får itne igång mitt the longest journey och dreamfall har jag aldrig spelat.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 10 aug 2010 klockan 12:39

Naseer: Testgrupper är annars just det ok som gör att filmer och tv-serier anpassas till minsta gemensamma nämnare.

Amen.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 10 aug 2010 klockan 12:43

Carl-Johan Johansson: Fast köper de spel utan tjejer för att de inte gillar kvinnliga karaktärer, eller för att det inte finns några spel med kvinnliga karaktärer att köpa till att börja med?

För att spelarna inte gillar spel med kvinnliga karaktärer i rimligen. Det har ju funnits massor med spel i olika genrer med kvinnor i genom tiderna, så det går säkert att säga något om resultatet om man är marknadsanalytiskt lagd. Framgångsrika företag tjänar ju pengar på att ta rätt beslut. Om världens största utgivare helst inte vill ge ute spel med kvinnor i för att de säljer för dåligt pga att det är kvinnor i dem, så har de säkert rätt i det. Eller så kommer de snabbt att bli omkörd av någon uppstickare som förstår marknaden bättre.

  (Quote)

Aloysius den 10 aug 2010 klockan 13:43

Aloysius: För att spelarna inte gillar spel med kvinnliga karaktärer i rimligen. Det har ju funnits massor med spel i olika genrer med kvinnor i genom tiderna, så det går säkert att säga något om resultatet om man är marknadsanalytiskt lagd. Framgångsrika företag tjänar ju pengar på att ta rätt beslut. Om världens största utgivare helst inte vill ge ute spel med kvinnor i för att de säljer för dåligt pga att det är kvinnor i dem, så har de säkert rätt i det. Eller så kommer de snabbt att bli omkörd av någon uppstickare som förstår marknaden bättre.

Jag vill inte påstå att jag har kollat på siffrorna, främst eftersom jag inte har gjort det, men det verkar som om Activision har gjort det. De är nog väldigt marknadsanalytiska av sig. De har stenkoll på vad som funkar, vilka ändar som måste slipas bort för att deras produkter ska få så stor spridning som möjligt. Jag tror helt klart att spelhjältinnor kan vara en orsak till minskad försäljning. Jag tror att vissa killar kan känna sig provocerade och hotade av en kvinnlig hjälte, medvetet eller undermedvetet, och därför väljer ett liknande spel fast med en musklig silverrygg som omslagspojke.

Det som är tråkigt i det här fallet är inte bara att spelhjältinnan ersätts med en spelhjälte utan också att de inte vågar göra kreativa vågspel(jag menar inte att en spelhjältinna i sig är en sådan).

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 10 aug 2010 klockan 13:58

Aloysius: För att spelarna inte gillar spel med kvinnliga karaktärer i rimligen. Det har ju funnits massor med spel i olika genrer med kvinnor i genom tiderna, så det går säkert att säga något om resultatet om man är marknadsanalytiskt lagd.

… vilket återknyter till min andra punkt:

Carl-Johan Johansson: Det handlar ju inte om att manliga spelare inte är bekväma med kvinnliga karaktärer utan att ingen bemödar sig med att skriva några som ger ett bestående intryck. De flesta som finns är sällan något mer än idiotiska reflektioner av manliga ideal för kvinnlig självständighet.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 10 aug 2010 klockan 15:31

Nu är det ändå som nämnt att både Lara Croft, Bayonetta och Madison ifrån Heavy Rain är sexobjekt i första hand och inte spännande spelkaraktärer i sig. Men tittar man bortom fasaden i exempelvis Bayonetta så är spelet mer än en kvinnlig karaktär i läderklädsel. Det är ett riktigt bra spel i sig och hon flyter mycket bättre än vad Dante någonsin gjort i Devil May Cry exempelvis. I min mening var också Tomb Raider bra när det begav sig. Heller inte där handlade det bara om en kvinna med getingmidja och överdimensionerade bröst, utan att spelet faktiskt gav bra kvalité. The Longest Journey och Phantasy Star är även de spel där en kvinnlig spelkaraktär gör ett bra framträdande i spel.

Skulle man därför satsa på att sälja ett riktigt bra spel istället för ett sexobjekt så skulle det fungera absolut mycket bättre. Mirrors Edge gjorde ett bra försök, varför inte bara försöka igen?
Om inte så är det ett bevis på att spelarna hämmar spelbranschens chans att växa upp.

  (Quote)

PimPim den 10 aug 2010 klockan 15:40

Jaha? vem bryr sig egentligen om huvudrollen är en man eller en kvinna. Kan Activision så enkelt byta det ena till det andra inom ramen för vad som var – antar jag – redan ett väl utarbetat koncept, känns det som att det finns större kulturretoriska könsfiskar att grilla. Inte för att representationen är helt oviktig men kom igen, låt oss vara ärliga med att en STOR majoritet av alla tv-spel därute är av män för män. eller bör jag kanske säga av sexuellt frustrerade eskapistiska tonårspojkar för sexuellt frustrerade…
Fast jag kanske missade huvudtalarens poäng? HAN kanske saknar kvinnliga hjältinnor som HAN kan spela?
…Några tjejer härinne?

  (Quote)

stoffe den 11 aug 2010 klockan 02:29

Du missar poängen, ja. Ärligt talat, varför skulle en tjejs åsikt vara mer värd i diskussionen? Det är ju lika förolämpande som att påstå att män bara vill spela med manliga karaktärer. Varför skulle det överhuvudtaget finnas en preferens baserad på spelarens kön? Och varför borde den i så fall accepteras och uppmuntras, om det är på bekostnad av en mångfald bland karaktärer och storyscenarion? Skulle någon dissa musik på liknande grunder? Eller film? Eller litteratur, kanske? Lyssnar bara kvinnor på Lauryn Hill? Skulle Sunset Boulevard varit bättre ifall en manlig skådespelare hade ersatt Gloria Swanson? Är Margaret Atwood mindre accepterad bland manliga läsare?

… och nästa gång någon skriver ”könsfisk” kommer jag redigera bort det. Hemska jävla ord.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 11 aug 2010 klockan 04:04

oj förlåt, jag tolkade inlägget som lite kritiskt i ett större kulturellt samanhang, svårt att veta.

måste nog säga emot dig på ett par punkter dock.
1. jag tycker en tjejs röst hade varit intressant.
2. väldigt mycket annan kultur (musik, film, litteratur) kejtrar huvudsakligen till ett visst kön

  (Quote)

stoffe den 11 aug 2010 klockan 07:06

”Könsfisk” låter som någon slags illaluktande svampinfektion tycker jag.

  (Quote)

Aloysius den 11 aug 2010 klockan 09:53

Ja, vi ser ju bara hur snudd-på-mästerverk såsom Bayonetta och Mirror’s Edge sålde. Eller kan det bero på något annat? Kanske möjligen? Gud förbjude!

På tal om förstnämnda kvinna och spel är hela vågen av påhopp om att hon mest är sexobjekt bara ett bevis på att man inte fullt förstått spelet (på det planet det nu ens är möjligt) i mina ögon. Jag kan börja med att tala om hur hon designats av en kvinna, för att sedan skicka er vidare till två inlägg där vi nämner saken:

http://liktgammalnyjazz.wordpress.com/2010/06/04/b-for-bayonetta/
http://bloggonoid.wordpress.com/2010/07/27/recension-bayonetta/

  (Quote)

NuYu den 12 aug 2010 klockan 19:23

En kvinnas röst i frågan skulle väl såklart vara spännande i sig just eftersom att vi inte har några kvinnor som diskuterar frågan just här. Däremot tror jag inte att en kvinnlig spelare skulle tycka annorlunda om att det skulle vara kul att se lite kvinnliga karaktärer i spel.

NuYu: På tal om förstnämnda kvinna och spel är hela vågen av påhopp om att hon mest är sexobjekt bara ett bevis på att man inte fullt förstått spelet (på det planet det nu ens är möjligt) i mina ögon. Jag kan börja med att tala om hur hon designats av en kvinna, för att sedan skicka er vidare till två inlägg där vi nämner saken:

Så pass? Egentligen ser jag det inte som att det spelar någon roll om en man eller kvinna som designat henne. Jag ser Bayonetta som en ”typisk” japanskt designad karaktär i sig.

  (Quote)

PimPim den 12 aug 2010 klockan 23:29

Om Mel Gibson hade spelat titelrollen i ”Djävulen bär Prada” hade filmen blivit meningslös, inte bara för att Prada nog inte finns i hans storlek utan därför att hela storyn med en chef som är ett riktigt Hard Ass tappar kraft om det är en man som är chefen. På motsvarande sätt hade ”Sunday morning coming down” bara varit vulgär om Dolly Parton hade framfört den istället för Chris Christopherson eftersom hela country-nostalgi-romantiken med en alkoholiserad, medelålders, ensam människa försvinner om det är en kvinna det handlar om (Kicki Danielsson?).
Ett spelförlag med flera miljoner i utvecklingkostnad att tjäna igen kan inte förväntas bortse från vår kulturella kod bara för att tillfredställa den procent av klientelet som faktiskt tycker att det hade varit roligt att vända upp och ned på könsrollerna.

Den stora frågan är därför inte varför protagonisten i Modern Warfare är en man, för det är inte konstigare än att Nicholas Cage och inte Julia Roberts spelade huvudrollen i ”the Rock” eller att Cyndi Lauper och inte 50 Cent gjorde ”Girls just wanna have fun”.
Den stora frågan är varför speldesignföretag inte är skickligare på att skapa spel där en kvinnlig huvudroll är en självklarhet. Och jag vågar påstå att sådana spel sannolikt hade tilltalat fler kvinnliga spelare. Det enda svaret jag kan gissa mig till är att spelbranschen domineras av män. Det är – sedan boomen i början av 80-talet – män som har visualiserat, utvecklat, designat, programmerat, speltestat… ja ni fattar.
Så om en kvinnlig grafisk designer (i Japan av alla länder) fick i uppdrag att utforma en kvinnlig huvudroll som skulle tilltala en i princip uteslutande manlig spelarkrets… ja jag är uppriktigt imponerad att hon lyckades så bra som hon ändå gjorde.

  (Quote)

stoffe den 13 aug 2010 klockan 18:13

stoffe: På motsvarande sätt hade “Sunday morning coming down” bara varit vulgär om Dolly Parton hade framfört den istället för Chris Christopherson eftersom hela country-nostalgi-romantiken med en alkoholiserad, medelålders, ensam människa försvinner om det är en kvinna det handlar om (Kicki Danielsson?).

Jag ber om ursäkt om din femöresgenusanalys falsifieras, men ”Sunday morning coming down” har spelats in av praktiskt taget alla som kan sjunga och fått visa sig i tv de senaste 40 åren. Bland dem ett helt gäng tjejer.
Jag bjuder på Vikki Carrs och Lynn Anderssons versioner.
http://www.youtube.com/watch?v=iIjYt0cf6_c
http://www.youtube.com/watch?v=5_WZeAGdrtQ
Någon annan än stoffe som blir illa berörd och tycker att det är vulgärt? ;)

  (Quote)

Aloysius den 14 aug 2010 klockan 00:02

Nu pratar du om covers och dessutom är det ryckt ur ett större sammanhang men jag känner ändå all tillbörlig skam.

Om bara någon kunde komma med inlägg av typen
”Framgångsrika företag tjänar ju pengar på att ta rätt beslut”
för det är sånt som får min hjärna att kicka in overdriven.

  (Quote)

stoffe den 15 aug 2010 klockan 14:26

Det där var onödigt från min sida. Har du några tankar om det här A, lyssnar jag gärna men ärligt talat tycker jag inte att din kommentar var särskilt rättvis. En artist som tolkar en klassiker kan komma undan med helt andra saker än orginalet och mitt inlägg bör inte destileras till att bara handla om ”Sunday morning coming down”. Jag ville påpeka att könsroller alltid har varit och fortfarande är väldigt viktiga i kulturen både vad gäller ämne och upphovsman.

  (Quote)

stoffe den 15 aug 2010 klockan 16:42

For whom it may concern skrev jag en artikel till ETC om genus i spelindustrin:

http://www.etc.se/30502/tantsnusk-har-blivit-datorspel/

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 27 aug 2010 klockan 20:31

hade gärna läst den men länken är alldeles livlös.

kan dock passa på att rekommendera en annan artikel för de som inte redan läst den: ”complete freedom of play” av Henry Jenkins. Lite av en modern klassiker.

http://web.mit.edu/cms/People/henry3/complete.html

  (Quote)

stoffe den 29 aug 2010 klockan 23:45

freedom of movement annars.

  (Quote)

stoffe den 30 aug 2010 klockan 05:00

Nu funkade länken, en jättebra artikel Jimmy.

Jag tycker Jenkins har en intressant poäng i att objektifieringen av kvinnor i datorspel kanske inte ska tas för personligt (om det nu går att säga så) eftersom de har som huvudsaklig målgrupp pojkar i en ålder som just vill ta avstånd ifrån det moderligt kvinnliga och dessutom är i färd med att upptäcka sin sexualitet.

Säkert kommer spel bli mer varierade i takt med att fler spelare är kvinnor och fler manliga spelare är äldre, men man undrar ju ändå varför det dröjer; marknaden måste ju redan vara enorm och utbudet är minimalt.

  (Quote)

stoffe den 30 aug 2010 klockan 19:34

Har inte läst Jenkins artikel, men ska passa på att göra det.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 01 sep 2010 klockan 10:56

Allt enligt samma logik som rasbiologerna använde på 1800-talet. Nämligen: alla stora européiska ledare har varit européer, därmed är européer bättre på att vara ledare än exempelvis afrikaner.

  (Quote)

Johan Sjöström den 03 sep 2010 klockan 15:01

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .