The_High_Frontier_coverJag stod i en begagnatbokhandel för drygt en månad sedan och rotade runt bland hyllorna på jakt efter gamla serietidningar när jag plötsligt snubblade över en bok som fångade mitt intresse. Den heter Nybyggare i rymden, gavs ut för första gången 1976 och är skriven av Gerard K. O’Neill, en amerikansk högenergifysiker och rymdaktivist som bland annat är känd för att ha skapat den första partikelacceleratorn.

The High Frontier: Human Colonies in Space, som boken är bättre känd som, är ett tankeexperiment som var tänkt att fungera som en vägkarta för rymdforskningen i kölvattnet av Apollo-uppdragen. Nästa logiska steg efter Armstrongs historiska kliv ut på Månens yta var, enligt O’Neill, att befolka rymden. I drygt två års tid hade han utforskat möjligheterna för rymdkolonisation och med hjälp av en enorm mängd data tagit fram en rad olika modeller för eventuella rymdkolonier. The High Frontier var resultatet av hans forskning. Den gavs ut som ett led i en politisk kampanj för att få den amerikanska regeringen att fortsätta med bemannade rymduppdrag.

Det som fick mig att fastna för boken var en bild av en så kallad O’Neill-cylinder på dess framsida. O’Neill-cylindern, även kallad för ett Island Three Habitat, är en rymdkoloni som består av två enorma, roterande cylinderhalvor omgivna av jättelika speglar för att fånga upp solljus. I båda ändar av konstruktionen sitter en axel förbunden till ett jättelikt rullager. Cylinderhalvorna roterar sedan runt varandra, likt en tub, för att med hjälp av centrifugalkraften skapa en artificiell gravitation på sina inre ytor.

Jag tänkte: ”Jag har sett det här förut.” Och sen kom jag på var.

beyond_coast

Beyond Coast, rymdkolonin som Hideo Kojimas Policenauts utspelar sig på.

Ett av de bästa spel som någonsin gjorts utspelar sig ju på en exakt likadan rymdkoloni. Hideo Kojima använde en O’Neill-cylinder som setting när han skapade det Policenauts som till dags dato är hans överlägset bästa spel. Ha i åtanke att Policenauts alltså släpptes 1994. Internet fanns ännu inte att tillgå som researchverktyg, och i vilket fall var O’Neill den ledande experten på det högst teoretiska området. Det är med andra ord ganska rimligt att anta att Kojima öste så mycket han kunde ur den enda starka källa som fanns att tillgå.

Och, jodå. Stora delar av The High Frontier visar sig på ett eller annat sätt ha inspirerat Policenauts. Boken teoretiserar bland annat över psykologisk påverkan av att vara avskiljd från Jorden och tar upp den kosmiska strålning som kolonin kommer utsättas för och i vilken mån dess konstruktion skyddar mot dem. Båda två är viktiga teman som löper tvärs genom det centrala narrativet i Policenauts. Även tekniska aspekter, som till exempel kolonins placering vid en så kallad Lagrange-punkt (”fasta” punkter i rymden i ett system av två roterande himlakroppar där deras gravitation tar ut varandra) och dess sätt att utvinna solenergi, finns dokumenterat i spelet.

Spacecolony1

En O'Neill-cylinder, även kallad ett Island Three Habitat.

Kojima har, som alla goda historieberättare, tagit sig en del friheter med flera aspekter för att porträttera sin starkt samhällskritiska story, men i grund och botten använder han O’Neills forskning, data och förutsägelser som en utgångspunkt för att dra egna slutsatser. Och det är nästan det jag finner mest fascinerande av allt. Det intressanta är att flera av Kojimas estetiska och geografiska förändringar av rymdkolonins inre faktiskt förstärker den civilisationskritik som han stoppat in i spelet när du väger dem mot förlagan. Vetskapen om att O’Neill föreställde sig sina kolonier som blomstrande landskap med rinnande vatten och gröna träd gör till exempel den artificiella, storstadsliknande ytan på Beyond så mycket dystrare.

Policenauts

Panoramavy av Beyonds yta i Policenauts.

inside o'neill cylinder

Insidan av en O'Neill-cylinder som den föreställs i The High Frontier.

Och frågan är om inte Kojimas version egentligen är rimligare. Det är en värld som föredrar pragmatism framför naturromantik, prioriterar betongkvarter och täta radhuslängder över öppna landskap och en klar, övervakad himmel framför fåglar och moln. Det är precis så geografin rimligen skulle se ut på en enorm rymdstation med en begränsad yta – särskilt när den kostar mer att bygga än det finns pengar i omsättning i hela Nordamerika. Och i det ljuset är även de psykologiska svårigheterna som invånarna på Beyond har med att anpassa sig till ett liv iväg från Jorden förmodligen en korrekt analys.

Och boken har inte bara inspirerat Policenauts. Inledningen av Hideo Kojimas spel Zone of the Enders utspelar sig på en annan av O’Neills rymdkolonimodeller, kallad för Stanford Torus.

Policenauts innehåller även vad många skulle kalla för en ren tillfällighet, men jag kallar det för ett hommage. Ett sorgligt sådant. Gerard K. O’Neill dog 1992 i Redwood, Kalifornien. O’Neill hade en längre tid lidit av leukemi; en cancer som angriper blodet och benmärgen och karakteriseras av en abnorm ökning i produktionen av vita blodkroppar.

I Policenauts är genmanipulation och mutationer ett genomgående tema. Polismakten på Beyond utgörs av så kallade frozeners; supersoldater som avlats fram ur arvsanlag från samhällets elitklass för att bli smartare, kvickare och starkare än normala människor. En frozener i synnerhet – som senare visar sig vara en av spelets antagonister – har uppgraderat sin kropp med vitt, syntetiskt blod som kräver mindre syretransportion och gör honom uthålligare, men också ger honom ett likblekt, sjukligt utseende. Hans namn? Redwood.

Det kan lika gärna vara en ren och skär slump, men det spelar egentligen ingen roll i sammanhanget. Det riktiga hommaget till O’Neill finns inpräntat både i Policenauts och i Kojimas karriär. Och vetskapen om att Kojima inspirerats så stort av något så obskyrt som The High Frontier gör bara honom till en ännu mer intressant spelskapare i mina ögon.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 6 )

Är inte bara i Kojimas skapelser som fascinationen över O’Neill-cylindrarna dyker upp. Mobile Suit Gundam använder sig också av samma typ av kolonisystem (likt alla termer såsom Lagrange)! Frågan är då, tog Kojima inspirationen från gamla mechaserier, eller från O’Neill själv ;)?

  (Quote)

Hampus Andersson den 07 aug 2010 klockan 17:24

Intressant! Faktumet att Kojima använder fler av O’Neills kolonimodeller i andra spel hintar ju dock om att han åtminstone var fullt medveten om var Mobile Suit Gundam hämtade sin inspiration ifrån.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 07 aug 2010 klockan 17:33

Bara jag som tänker på ”The Citadel” från Mass Effect? Verkar vara ett väldigt inflytelserikt verk det där (i alla fall för representanter av vetenskapsfiktionen).

  (Quote)

Dr. Gonzo den 08 aug 2010 klockan 11:07

Det är såna här artiklar man skulle betala för att läsa!

  (Quote)

Voxbrallan den 09 aug 2010 klockan 15:56

CJ: Awesome inlägg. Det är när spelen sträcker sig utanför sina ramar och letar sig in i andra sammanhang som de verkligen blir mer än spel. Det är då man kan snacka om en värld som fortsätter även när äventyret i spelet slutar.

Voxbrallan: Amen till det. Tacka den intelligenta designern för Gill och CJ.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 09 aug 2010 klockan 16:05

Ja verkligen ett fantastiskt intressant inlägg. Tack så mycket! :-)

  (Quote)

Oskar Källner den 12 aug 2010 klockan 22:49

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .