En populär åsikt är att det inte längre är värt att äga en Nintendo Wii. Det släpps så få spel till konsolen att det inte längre finns några orsaker att ha kvar den, än mindre att att köpa en.

Det är givetvis totalt nonsens. Bit.Trip-serien finns ju.

För er som inte är bekanta med den bästa spelserien på år och dar – och ni är, har jag förstått, ganska många – så handlar det om en serie WiiWare-distade pusselspel skapade av några i stort sett okända genier som kallar sig för Gaijin Games. Jag har ingen aning om vilka de är men jag skulle gladeligen donera en njure till dem.

Varje spel handlar om en fiktiv figur döpt till Commander Video och hans äventyr genom en mängd åttiotalsstylade retromiljöer som är en enda fantastisk mix av stora pixlar, pulserande färger, midiscorrande chiptunes och pumpande beats. Spelen går ut på att tajma saker som händer på skärmen för att framkalla ljudeffekter som adderar till bakgrundsmusiken. De skulle lika gärna kunnat vara gjorda av Tetsuya Mizuguchi.

Gaijin Games har utannonserat att de tänker göra sex spel på temat totalt. Hittills har fyra av dem släppts. Det första är det underbara Bit.Trip Beat, som med sitt Pong-möter-Rez-upplägg var det överlägset bästa som både pussel- och musikgenren hade att erbjuda förra året. Det följdes upp av Bit.Trip Core där du spakar ett litet skepp som kan skjuta lasrar i fyra olika riktningar för att sabotera växande pixelmönster som blir mer och mer komplexa. Den tredje delen, Bit.Trip Void, låter dig kontrollera ett svart hål som växer för varje pixel det träffas av. De tre nivåerna är passande nog namngivna efter Sigmund Freuds strukturmodell för det mänskliga medvetandet.

Och så då den fullkomligt briljanta, sanslöst underhållande färgbomb som de kallar för Bit.Trip Runner som dök upp för en vecka sedan. Kolla på klippet nedan. Bara kolla på det:

Det där är alltså Bit.Trip Runner. Det där är vad som händer när en spelserie som ständigt överraskar plötsligt bestämmer sig för att plocka isär plattformsgenren i molekyler för att se vad som kommer ut på andra sidan. Det är briljant. Det är roligt. Det är vackert. Det är pixligt. Det går snabbt. Det är färgglatt. Det är underhållning. Det är svårt. Det är konst.

Det är ett spel som är slav under måttot ”more is more”. Precis som föregångarna öser det absurt mycket poäng över dig för minsta lilla achievement och gillar att måla bakgrunderna i varma, dansande färger. Ord räcker bara halvvägs för att förklara briljansen. Det är lika beundransvärt som det är ovanligt, men Gaijin Games utvecklar spel som är roliga att spela också. Bit.Trip Runner är det bästa plattformsspelet som släppts på flera år. Det är förmodligen en underdrift att säga så. Det är en lektion i spelutveckling som kan bli din för ynka 60 kronor. Men framför allt: det är en chans att uppleva spelhistoria medan den skrivs. Se till att ta den.

Det är hög tid att ni får upp ögonen för en av samtidens bästa spelserier. Och att kalla Bit.Trip för någonting annat, särskilt efter den senaste titeln, vore direkt förolämpande.

Kommentarer ( 7 )

Skriv en kommentar

• 
  
  « José González har med en låt i Read Dead Redemption
• » Indietävlingar i massor