veckatimest

Ett par dagar in i mars läckte omtalade Grizzly Bears kommande album Veckatimest ut på nätet. Tre månader innan den var tänkt att gå ut till skivbutikerna. Andres Lokko skrev en krönika om det i Svenska Dagbladet där han bland annat diskuterade hur de professionella musikskribenterna hamnat på efterkälken när skivan ”lever ett helt liv på hundratals bloggar och entusiastiska internationella diskussionsforum” – och hur en journalist borde förhålla sig till musikens tillgänglighet.

…som ordförande i Rockjournalister Utan Gränser är det givetvis en del av mitt uppdrag att berätta för dig om Grizzly Bears album nu. Inte sen. Och i den grävande rockjournalistikens namn fanns den förstås även i mitt Itunesbibiotek några minuter efter läckaget.

Jag har inte riktigt kunnat skaka av mej de där raderna, och vad det skulle kunna – eller kanske borde – innebära för speljournalistiken. Mina egna erfarenheter säger dock att de flesta spelskribenter och -journalister är intensiva piratfiender, ofta av solidaritet med de spelutvecklare och -distributörer de täcker. Det är ett ställningstagande värt beröm, möjligen extra viktigt i bråda tider som dessa. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om Lokkos ståndpunkt inte tjänar det journalistiska uppdraget bättre – och samtidigt skvallrar om ett avstånd mellan granskande subjekt och skapat objekt som kanske är hälsosammare än det mellan spelbransch och -media. Lokko drog det ännu längre och verkade mena att det bäddar för en musikjournalistikens demokratisering:

…aldrig tidigare under mina 20 år som professionell kritiker har det känts så relevant med vad man kanske bör kalla ”en fri musikjournalistik”; som kan dra personliga röda trådar genom en ständigt föränderlig musikhistoria ända fram till just, säg, Grizzly Bears Veckatimest och hela vägen tillbaka igen.

Samtidigt sågade han kritikeretablissemangets position å det grövsta:

De senaste åren har den traditionella musikjournalistiken betett sig som en uppgiven och förvirrad elefantkyrkogård som lydigt väntar in utlysta ”releasedatum” och författar sina ”skivrecensioner” när albumet ”nått konsumenten”.

I en bransch – spelmediebranschen alltså – där de stora medieaktörernas exklusivitetsavtal med speldistributörerna kan innebära skillnaden mellan överlevnad eller konkurs (framför allt för pappersmedierna) är det naturligtvis en väldigt knivig problematik. Och parallellerna nästan övertydliga.

Till saken hör kanske också att min kollega (och käre granne) Jonas Lidström skrev ett blogginlägg om ljudkvaliteten på de läckta Veckatimest-spåren kontra den officiellt okejade mp3-filen som nyligen dykt upp på nätet. Jonas beskriver hur han nu kanske måste omvärdera sina första intryck av skivan nu när det visat sig att den förmodligen låter helt annorlunda. Intressant i sammanhanget är att man (som spelkritiker) med tidiga recensionskoder ofta får hela A4-ark med uppunktade ”det här fixar vi till releasen, så klaga inte på det”-listor. De ”exklusiva” och tidiga recensionerna baseras alltså ofta på kod som kommer skilja sig från den konsumenten får tillgång till i butik. I hetsen att få ut exklusivt material till läsarna recenseras ofta mer eller mindre ofullständiga spel. Så vad är skillnaden – och vad blir konsekvenserna – om en liten, icke annonsfinansierad spelsajt går från att skriva ännu en rewrite av en engelskspråkig förtitt till att recensera ett läckt spel?


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , , ,



Kommentarer ( 8 )

Av mina erfarenheter från olika håll är det inte ovanligt att det – kanske framförallt på mindre sajter – också görs på det viset. Antingen för att ge extra tidiga intryck, eller för att alla distar helt enkelt inte förärar dem med vanliga recensionsex.

På ett rent personligt plan kör jag i princip alla mina DS-spel från flashkort, mycket på grund av bekvämligheten men också för att få hugga tag i dem direkt medan min order av den fysiska kopian fortfarande ligger i postgången från VGP.

  (Quote)

Sebastian Magnusson den 26 mar 2009 klockan 22:52

Knepig frågeställning, och bra poänger, själv är jag lite kluven till sånt här – i den bästa av världar skulle man ju bara skriva om färdiga, släppta produkter, men då blir man ju sist och ingen köper tidningen!

Recensionsguider, faktablad och/eller embargopapper ser jag dock som min heliga redaktörsplikt att se till att skribenten i fråga aldrig någonsin får se – möjligen som ett skämt efter att han/hon redan skrivit texten. Roligast är feta tabeller som visar exakt vad man får nämna från vissa delar av spelet på vilka datum :).

  (Quote)

Mats Nylund den 27 mar 2009 klockan 10:28

För print är det en dödsfälla att vara för sent ute. Har själv varit med flera gånger där postgången inte har varit till ens fördel. Och då hade det verkligen varit en idé att använda sig av den digitala distributionen.

Fan, det här är ju något som distributörer borde kolla upp. Dista rec- och promo-ex via en digital kanal.

Saker och ting försvinner ju inte bara för att man blundar hårt nog.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 27 mar 2009 klockan 14:34

Sebastian: Du köper spelet för att göra nedladdningen mer okej då eller hur tänker du (ingen värdering i frågan)?

Mats: Det vore fantastiskt roligt att se de bästa guiderna ni/sp samlat på er under åren.

Jimmy: Ja det är helt otroligt märkligt att det inte är standard i spelsammanhang. Musikpromos förmedlas ju till väldigt stor del över digitala nätverk. Det händer ju att spelpromos släpps via Steam också, men det är ju en väldigt begränsad del av lanseringskakan ändå…

  (Quote)

Michael Gill den 27 mar 2009 klockan 15:41

@Michael: Det är ett sätt att se på det, fast i min värld går ekvationen i den omvända ordningen. Jag har kommit till det stadie i mitt liv där min tid är värd mer än mina pengar, och tycker jag ett spel är intressant nog att ge sig på kommer plånboken fram på ren automatik. Att jag sedan också laddar ner det är helt enkelt för att det ger en bättre service.

Men visst, det är väl en anarkistisk ådra hos mig, så länge jag köpt spelet så anser jag mycket riktigt att resten av världen inte har att göra med hur jag väljer att konsumera det.

  (Quote)

Sebastian Magnusson den 27 mar 2009 klockan 18:38

Jag är en av de där stora piratfienderna. Jag har alltid förespråkat den äkta varan och laddar inte ner dels p.g.a. att jag vill göra mitt för branschen skall frodas men det är även en privat moralisk fråga. Som spelskribent finner jag det helt oacceptabelt att inte stötta branschen genom att piratkopiera hejdlöst. Det var väldigt vanligt förr (typ 4-5 år sen) men idag ser man inte alls lika ofta att svenska sajter recenserar spel som nyligen släppts i USA eller liknande. Det kan bero på en mognad i branschen men även på att utgivare blivit mycket bättre på att släppa spel i många regioner nästan samtidigt.

Som jag skrev i ett annat inlägg så duger inte ”vi skall fixa”-listan för mig/oss. Vi kan basera basen för en recension på det men vi har begärt den slutgiltiga versionen före att bekräfta att ”fellistan” är åtgärdad. Nu är man ju i onlinemedia och jag kan föreställa mig att tryckt media har det knepigare med sina pressläggningstider.

  (Quote)

Dogma den 28 mar 2009 klockan 21:31

Jag är en av de i branschen som inte är en direkt piratfiende. Jag är heller på inget sätt en aktiv stödjare av ”piraterna” (ogillar samlinsgbegreppet då fildelare knappast är en hegemonisk grupp individer samlade under en flagg. Piratpartiet är bara en sida av myntet) utan snarare en person som vill se lite mer distans i debatten. Som historiker ser jag väl på det hela med lite mer unika ögon, och allt är en utvecklinsgprocess där vi just nu ser gamla och ny paradigm gå i klinch.

Självklart ska upphovsmännen ha rätt till ersättning för sina verk, men det är ett så mycket djupare och problematiskt ämne än så. Teknisk utveckling går inte att stoppa och fildelarna har pushat utvecklingen fram i rasande fart med nyare effektivare protokoll och tjänster ständigt. Det måste industrin anpassa sig efter, för teknisk utveckling går inte att lagstifta mot utan att riskera att sakta förvandla samhället till en fascistisk kontrollstat. Om det är någonting historien kan lära så är det precis det. Förändring är den enda konstanten, och vi måste anpassa oss efter förändringen eller gå under. Individer som företag.

Därför är det svårt att vara varken för eller mot fildelarkulturen, för de har banat vägen in i det nya paradigmet. det är dags att inse att jorden är rund och snurra runt solen. Vi kan inte fördöma, vi måste gå vidare och finna nya vägar i den nya ordningen.

  (Quote)

Johan Eklund den 30 mar 2009 klockan 19:54

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .