Crayon Physics

Det finns många anledningar att älska indiescenen, men en av de främsta är den öppenhet och närhet den inbjuder till. Att sitta på en gräsmatta i en och en halv timme och snacka spel, konst och livet med Shigeru Miyamoto och David Jaffe är en dröm lika omöjlig som den är awesome, men när det kommer till indieutvecklare är det inga problem alls. Inför fredagens Indiespelkväll fick jag en långlunch sittandes på en gräsplätt mittemellan Nicklas Nygren och Petri Purho, och det var minst lika häftigt som det låter. Petri och Nicklas snackade om framtida samarbeten, om deras gemensamma kärlek till Derek Yus slumpmässigt fantastiska plattformsmästerverk Spelunky, om elaka tulltjänstemän (indieutvecklare, också de som inte flyger runt med hemgjord elektronik i handbagaget, verkar vara överrepresenterade i de hårdaste gränskontrollerna), om Tim Langdells psykiska hälsa och om indiescenens problematiska förhållande till upphovsrättsliga intrång. Stoff för en mindre roman – och möjligen något att publicera utdrag ur här på Blog ’em up.

Några timmar senare klev den karismatiske Petri Purho upp i strålkastarljuset i Umeå universitets hightech-källare och humanistlab för att berätta historien om Crayon Physics, ett spel som både lagt grunden för och (fortfarande) definierar Petris karriär som oberoende spelutvecklare. Berättelsen tar sin början i en oavslutad universitetsutbildning och ett sommarlov som förlängdes ett par månader i taget. Till slut hade Petri undvikit studierna, och arbetat på Crayon Physics, i ett helt år – och slagit rekord i dåliga ursäkter till föräldrarna, som fortfarande trodde hans plan var att ta en examen.

PetriPetri sjunger prototypens lov på samma sätt som Cactus, även om hans spelmakande inte tar sig samma extrema uttryck. Allmän indiekonsensus verkar vara att vägen till framgång nås genom att spruta ur sig spelkoncept, gärna genom att begränsa sig själv och producera på så kort tid som möjligt. I Petris fall kommer insikten ur bittra erfarenheter. Han trodde sig hittat den perfekta spelidén och spenderade sedan år på att bygga en motor som skulle kunna staga upp idén på bästa sätt. Resultatet blev att han fann sig själv arbetandes på något han tyckte var dödstråkigt – och utan att alls ha kommit någonstans med sin ursprungsidé. Det riktiga startskottet för Petris spelmakande kom istället i samband med att Experimental Gameplay-projektet drogs igång. Fyra stycken studenter med varierande grad av erfarenhet och kunskap bestämde sig för att göra spel med kraftigt begränsad tidsram. Prototypen, och en slags folkhemsromantisk tanke om att alla faktiskt kan göra spel bara de försöker, blev ett självändamål och en ledstjärna för en hel generation indieutvecklare. I fallet med Experimental Gameplay blev resultatet bland annat World of Goo och egna projekt under Electronic Arts-flagg (Henry Hatsworth, någon?). I Petris fall: Crayon Physics.

Att släppa vår vuxna oro över att kasta sig ut i det okända och blotta sin byk för kritik var kanske den viktigaste läxan att ta med sig från Petris föredrag. Han lät oss rita ett porträtt (med kritor, så klart, som han tagit med från Finland) av vår stolsgranne på 30 sekunder. Övningen, som Petri lånat från TED-kändisen Tim Brown, resulterade i 30-talet riktigt dåliga teckningar – och massor med skratt. Poängen kunde inte vara tydligare.

Kvällens näst största höjdpunkt blev den omtalade ”Spelunkoff” som Petri och Nicklas bestämt sig hålla. En tävling om vem som var bäst i Spelunky, helt enkelt. Nicklas var för ödmjuk för att berätta det slutgiltiga resultatet, men en åskådare hävdade bestämt att Nicklas förmodligen var ”bäst i världen på plattformsspel”.

Indiespelkvällarna tar nu sommarlov, men återkommer igen redan i början av september.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , , ,



Kommentarer ( 5 )

Ingen film den här gången? =(

  (Quote)

Tommy Preger den 25 maj 2010 klockan 13:39

Vi jobbar på det! Faktum är att vi har Cactus snack på en hårddisk med, och Petris snack blev nog närmare 45 minuter. Vi måste bara ha tid att klippa och lägga upp :)

  (Quote)

Michael Gill den 25 maj 2010 klockan 14:22

Tommy Preger: Ingen film den här gången? =(

Äh! Lär dig läsa, Preger!

=)

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 25 maj 2010 klockan 14:32

Aldrig! Nä, men referat av presentationer är bland det tristaste som finns att läsa, tycker jag.
Fast alltså, med det sagt: kul läsning, såklart!

  (Quote)

Tommy Preger den 30 maj 2010 klockan 22:55

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .