abestopp

Kritikerna hade rätt i en sak när de sågade livet ur Playstation-äventyret Oddworld: Abe’s Oddyssee: spelet var inte början på något nytt. I en tid där spelarna inte såg skogen för alla jättekantiga Battle Arena Toshinden-polygoner var ett tvådimensionellt plattformsäventyr det sista de ville ha. Nej, det var definitivt inte början på något nytt – bara fortsättningen på något gammalt.

Men till skillnad från många andra tredimensionella Playstation-spel lyckades Abe’s Oddyssee förmedla en trovärdig värld med sina ångpunksdjungler bebodda av unika rymdvarelser. Det Abe’s Oddyssee gjorde 1998 kan jämföras med det Avatar gjorde 2009. Men det är ungefär så långt som jämförelsen med James Camerons film håller. Där Avatar missar kolonialismens bakläxa och behandlar en andlig, okonstlad och fysiskt kapabel men tekniskt underutrustad civilisation som trots sina förtjänster behöver en människas hjälp för att överleva människornas förtryck handlar Abe’s Oddyssee om en civilisation som har alla oddsen mot sig och får klara sig själv. Jag skulle kunna intellektualisera det här men Abe’s Oddyssee är inte nödvändigtvis intellektuellt. Och sedan när var det en dålig sak?

abemitten

Den närmsta populärkulturella syssling till Abe’s Oddyssee är istället Peter Jacksons Bad Taste från 1987 som är en intergalaktisk tolkning av McDonalds-imperialism där rymdlingar invaderar Jorden för att göra snabba kolhydrater av mänskligheten. Precis som Bad Tastes gummimonster har ärkeskurken Molluck the Glukkon byggt ett imperium, RuptureFarms, genom att göra Big Macs av galaxens mindre bemedlade invånare. Men när huvudingredienserna i storsäljarna blir utrotade behöver RuptureFarms skriva om sin meny och hitta nya ingredienser. När mudokon-slaven Abe bonar industrigolvet sent en kväll på RuptureFarms största köttbehandlingsfabrik råkar han få reda på vilken rätt som företaget tänker lansera härnäst: mudokon-huvud på pinne.

Trots att Abe’s Oddyssee blev hyllat av vissa för att det inte föll för 90-talets hysteriska 3D-grupptryck så är det verkligen inte ett spel där ytan är nedprioriterad. Tvärtom är Abe’s Oddyssee ett spel där sömlösa animationer är viktigare än en fungerande kontroll, där kirurgisk plattformsprecision aldrig kan tävla mot en snyggt ljussatt bakgrund. Det är också ett spel som lägger alltför stort förtroende på sin trasiga kontroll och tvingar dig göra den ena dödsföraktande – och ofta dödsresulterande – akrobatakten efter det andra. Sådant som vi då kallade ”trial and error” men som vi idag vet heter dålig speldesign.

Abe’s Oddyssee plockade upp stafettpinnen där stelopererade äventyrsspel som Flashback lämnade den och gjorde förvånansvärt lite för att sandpappra bort avigheterna. Däremot gjuter det liv i en udda värld och fyller den med karaktärer, sådana som har en personlighet.

Abe’s Oddyssee är kanske inte intellektuellt eftersom det liksom sin klantiga hjälte Abe inte har så mycket till hjärna. Men jag ger mig tusan på att det har ett hjärta.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Kommentarer ( 7 )

Fint! Och tänk, bara för några timmar sen lade jag ytterligare några rader text till ett Last Gen Standing-inlägg med Peter Jackson-referenser.

  (Quote)

Peter den 29 apr 2010 klockan 15:32

Oddworld var ju hur skönt som helst. Diggade att man kunde skapa små samtal med andra snubbar i spelet. Kan fortfarande höra de djupa samtalen i huvudet: ”– Hello. – Hello. – Follow me. – OK! – Prrrt (pruttljud) – Hew hew hew”

  (Quote)

Oskar den 29 apr 2010 klockan 15:32

Du vet vad man brukar säga. Great minds copy each others work =)

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 29 apr 2010 klockan 15:36

Jag spelade det ganska nyligen, faktiskt när jag tog rygg på Retroresan-killarna och spelade det samtidigt som dem. Atmosfären och stämningen är väl de största plusen medan den oförlåtande designen kanske känns lite otidsenlig idag.

Dock blev det väl definitivt inte sågat när det kom? Det fick väl väldigt bra betyg på de flesta ställen och hyfsade betyg som sämst. I alla fall i de svenska tidningar jag läste, och det verkar som om utländsk press tyckte ungefär likadant. http://en.wikipedia.org/wiki/Oddworld:_Abe%27s_Oddysee#Reception

Han är ju bra på att kommunicera, Abe. Jag gjorde faktiskt ett socialt experiment då för några månader sedan som gick ut på att se hur längre jag klarade mig i verkligheten genom att enbart använda mig av Abes uttryck (med härmad Abe-röst). Det visade sig att man kommer förvånansvärt långt på ”Hiiiilloooo!”, ”Fullow meee!” och ”Wait!”. Tyvärr var jag tvungen att sluta efter att chefen undrade varför jag betedde mig så underligt och jag satte händerna vid tinningarna, blundande och chantrade ”Boing – boing – boing!” medan jag gungade fram och tillbaka…

  (Quote)

Aloysius den 29 apr 2010 klockan 16:51

Aloysius: Ja, det har du förstås rätt i. ”Sågade livet ur” var en liten överdrift, men det liksom många andra spel av det slaget (tvådimensionella spel) slentriansågades en hel del under Playstation-cykelns första hälft – kanske mest av spelare än av recensenter.

Ang ditt sociala experiment. Försökte du kommunicera med arbetarkamrater genom att släppa vind med? ;D

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 29 apr 2010 klockan 21:44

Nej, det var lite för mycket t.o.m. för mig, tyvärr. :(

  (Quote)

Aloysius den 29 apr 2010 klockan 22:03

Sjukt bra spel som nästan ligger lite i glömska. Det må inte ha fått jättedåliga betyg men likafan så verkar det inte vara så många som minns det ändå, åtminstone i mina kretsar. Det är synd.
Kommer väl till PSN snart, eller har det redan anlänt?

  (Quote)

PimPim den 03 maj 2010 klockan 16:56

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .