Pensionärskort

Med anledning av min medverkan i veckans Spelradio-avsnitt (Innan-avsnittet borde du hitta här) har det blivit dags att damma av en bloggserie som legat lite i träda: Skamspelen.

Jag har alltså kommit ut som patiensspelare. Jag lägger standardpatiens (”kungen”) på min Iphone och spelandet har nått en beroendenivå som faktiskt börjat störa min omgivning. Jag drar av en omgång efter frukosten, innan jag ska somna och när helst det passar däremellan. Min snabbast klarade ligger på två minuter och 38 sekunder, medeltiden för en avklarad omgång är på fyra minuter. Perfekt för en snabb runda – som nästan alltid slutar med att jag behöver ta en till direkt efter.

Kortspelet som sådant är rätt stigmatiserat, och jag känner ingen stolthet över mitt tillfälliga (intalar jag mig) beroende – även om jag stillar det genom att spela på min hipsterlur. Men när man tänker efter vad patiens egentligen är så finns det kanske inte så mycket att må dåligt över. Det är ett simpelt pusselspel där regelverket är mer eller mindre självklart. Precis som när det kommer till fysikpusselspel så är grundreglerna enkla att ta till sig eftersom alla ju känner till hur en kortlek (eller fysikens lagar) fungerar. Variablerna är inte jättemånga (de viktigaste är färg och varje korts hierarkiska värde), men varje utfall är alltid olikt det nästa. Precis som när det kommer till ett av mina absoluta favoriter bland bärbara pusselspel, Meteos, serveras ju ”upplevelsen” i en kort 2-3 minuter lång portion och inbjuder direkt till omspel (ungefär där slutar liknelsen fungera).

Det som talar emot spelet är möjligen tanken på att varje omgång i princip är avgjord innan jag börjat plocka kort. Utfallet beror visserligen till viss del på var jag lägger korten och vilka högar jag väljer att flytta – men känslan av att klicka (120-140 klick) sig igenom världens minst upphetsande Quick Time Event är en som får mig att må ännu sämre.

Nu måste jag skjuta lite gangsters i GTA4 för att skölja pensionärsskammen från mina händer. Under tiden vill jag att ni hjälper mig hitta mitt bärbara pusselantabus. Fort.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , ,



Kommentarer ( 7 )

Jag får erkänna att Spindelharpan har slukat mycket tid i mina dar. Fast så skulle jag säga att jag är ganska bra på det också:
http://i27.photobucket.com/albums/c180/Vokkan/200910030357-1.jpg

  (Quote)

Voxbrallan den 19 apr 2010 klockan 17:22

Stiligt! Det fanns en tid i gymnasiet (i Dalarna, jag tror det spelar roll) då vi spelade väldigt mycket fyraspelarshjärter. Sen fick vi tillgång till feta burkarna och kunde rensa loss i Rise of the Triad istället. Det var tider det…

  (Quote)

Michael Gill den 19 apr 2010 klockan 20:31

Härligt att du namedroppar Meteos, också en av mina favoriter bland pusselspelen.

  (Quote)

NuYu den 19 apr 2010 klockan 21:05

Nä, finns väl ingen skam i gammal hederlig patiens?

Om du vill hitta ett annat trevligt Iphone-spel kan jag dock tipsa om Orbital. Inte direkt ett pussel – snarare en fysikbollskjutare (eller vad man nu ska kalla det) – men ett otroligt bra tidsfördriv. Gravity-läget är galet beroendeframkallande.

  (Quote)

Erik C den 20 apr 2010 klockan 16:34

Oh, bra tips! Gratisversionen gav mersmak, kan mycket väl bli en lösning! :)

  (Quote)

Michael Gill den 20 apr 2010 klockan 23:34

Jag tyckte det kändes lite obekvämt att jag spelade så mycket Picross DS ett tag, men ”kungen” måste ju ändå vara värre, så nu känner jag mig lite gladare igen.

  (Quote)

Aloysius den 21 apr 2010 klockan 13:35

Oh! Spela Harpan. Det gör jag när jag ser på serier och allt. Förbannat lätt och småkul spel. Annars drar jag över några omgångar Tetris från och till men där ligger då ingen skam!

  (Quote)

PimPim den 22 apr 2010 klockan 00:46

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .