Den 11 juli 2008 släppte Apple utvecklingskitet för den redan då enormt populära Iphone-telefonen och öppnade upp för hemmautveckling av spel, program och kuriosamjukvara. Det initiala kaoset växte i styrka när rapporter framkom om prutt-appar som inbringade tiotusentals dollar och bröstskakarprogram som gjorde amatörkodare till miljonärer över ett par dagar. Guldrushen var ett faktum – det fanns faktiskt ett fönster för den smarte entreprenören att ”That’s what she said”-appa sig till omåttliga rikedomar.
Den 23 april 2009 gjordes nedladdning nummer en miljard, då fanns det 35 000 applikationer i affären. 20 mars 2010 fanns det över 150 000 applikationer, som laddats ned över tre miljarder gånger, i App store.
Det lilla fönstret stängdes i samma hastighet som antalet skitprogram (i många fall bokstavligt talat) godkändes av Apples marknadscensorer. Guldrushen är sedan länge över. Marknaden är inte mättad så mycket som den är dränkt, och de få guldkorn som flyter upp till ytan – App stores självförverkligande försäljningstopplista – hade lika gärna kunna ha varit lotterivinster för utvecklaren. Och chansen att möta framgång blir allt mindre ju fler stora förläggare som armbågar sig in i den romantiserat ”demokratiska” marknadsplatsen.
App store kunde ha blivit ett andningshål för den hårt pressade indiescenen, ett sätt att nå massorna utan att behöva hosta upp procent till Valve, Microsoft eller någon av de andra digitala marknadsägarna. Men App store hade också en inbyggd självförstörelsemekanism. Kriget om växelpengarna, jakten på den ultimata prisbilden, kunde aldrig sluta som något annat än ett slagfält fyllt av förlorare. Hafsverk premieras och App store blir till en marknadsföringsplats för redan inarbetade varumärken.
Inte helt oväntat leder det i sin tur till upprörda känslor.
Team Meat, indiekändisarna Edmund McMillen och Tommy Refenes, hör till de som ogillar App store. I ett videoklipp från GDC berättar Refenes om hur Sonic-, Mega Man- och Street Fighter-spel säljs på App store – trots att de inte alls är fungerande spel. Halvtrasiga ursäkter till spel som främst av allt byggts i marknadsföringssyfte – och det värsta är att spelen säljer bättre än nästan allt annat. Refenes berättade också om ett litet experiment han själv utfört på App store.
Nu har Team Meat gjorde det enda rätta – de släppte en App store-version av deras kommande WiiWare- och XBLA-spel Super Meat Boy. En version som är medvetet nerdummad. Refenses jämförelse där Iphone liknas vid ett gamla skruttigt LCD-spel har aldrig varit tydligare.
Elakt, men inte helt dumt.
Kommentarer ( 4 )
NuYu skrev den 06 Apr 10 klockan 5:19 e mTjänsten skulle kanske må bra av några “kvalitetskontrollanter”. Men det är förstås inte helt oproblematiskt. Det största problemet är att folk vill ha de där spelen, och lägger ner oerhört mycket tid på skitspel till mobiler eller freeware-spel som är fullkomligt värdelösa. Men de är skitspel för mig, inte för dem. Alla har ju inte samma smak, och att försöka skära ner på skiten (hur mycket det än kan behövas) luktar lite väl mycket elitism.
Det här är ju faktiskt likadant som när det görs omröstningar där en jury får bestämma ena hälften och folket den andra. Någonstans kommer det dyka upp en liten snubbe som tjafsar om att folket gör “fel” när de röstar tvärtemot den erfarna juryn. Vilket måste betyda att denne snubbes smak är “rätt”. Sådant är enbart översittarbullshit.
Däremot tycker jag det inte är något fel i det Team Meat gör, det är snarare en rolig “väckelseröst”, där de inte skär ned utan lägger på, för att få oss att uppmärksamma problemet och kanske vara mer selektiva. Men vill man spela genompuckade spel så vill man det. Själv gör jag allt för att undvika skiten.
Hansomsover skrev den 06 Apr 10 klockan 10:29 e mDet är en rätt så klockren jämförelse, i alla fall vad gäller de spel som har virtuella knappar ( och alltså uppenbarligen inte är anpassade till en maskin med touchscreen).
Jag tycker dock riktigt synd om de stackare som betalade mer än 2000 kr för vad han specifikt säger är “a joke game”… Om nu inte det var ett skämt :)
Michael Gill skrev den 07 Apr 10 klockan 11:57 f mNuYu:
Grejen är ju att dom har en slags kontroll, men den är otroligt luddig i kanterna (en av Refenes poänger vad jag förstår). App store landar ju nånstans mittemellan Android-marknaden och de mer styrda, typ XBLA och PSstore.Det finns ju också ett stort problem i att tro att det de flesta väljer också är det de allra helst vill ha. Jag tror att en förkrossande majoritet av Iphone-användarna gör otroligt få informerade val – eftersom det är så otroligt svårt att få en överblick och vaska guldkornen ur skiten. I det här fallet tror jag inte det handlar om elitism kontra folklighet.
Hansomsover:
Fast jag tror inte det drabbat någon som inte har råd åas (det är lite I Am Rich-app-stämning över det hela) – det går ju att returnera App store-köp (ett faktum jag inte hade koll på iofs, men om jag av misstag lagt 2000 på ett köp hade jag nog kollat upp det).
PimPim skrev den 08 Apr 10 klockan 7:21 e mTror det är svårt för en vettig spelare att kunna vaska ut de riktigt bra spelen innan man testar dem också. Man kan inte ställa jättehöga krav på småspel ifrån Appstore men, om man nu vill ha hem en klassiker som Tetris, Bejwel, Pacman eller Space Invaders så finns det ändå tusen olika varianter av vardera och då blir det ändå inte så jäkla lätt att hitta den som faktiskt är bäst.
Sedan är det säkert svårt att vara kräsen när ett spel inte kostar mer än en tia(?). Då är det lätt att överväga ett köp och riskera att pengarna går till något man inte vill ha.Hur mycket spel på App store använder sig förresten av själva funktionerna? Spel som Canabalt (finns förstås) och And yet it moves är riktigt smarta spel att kunna ha på en iPhone, för att inte tala om peka-klicka-genren.
Inkommande länkar
- Tweets that mention Tv-spel, datorspel, indiespel – Blog 'em up » Iphone App store – en riktig köttmarknad -- Topsy.com
- Samtidigt i spelbloggosfären #8 « Games & Godis
