heavytopp

Vem har sagt att ett spel måste vara roligt för att vara bra?

Enligt den prisbelönade indieutvecklaren Daniel Benmergui finns det inte alltid ett likhetstecken mellan ett bra spel och ett roligt spel. I David Cages fall handlar det inte så mycket om att ett bra spel inte behöver vara roligt, utan vad det är som egentligen gör ett spel roligt. Eller ens ett spel.

Heavy Rain är inte roligt på det sätt vi tror att ett spel ska vara roligt. Kontrollen är trög, kameravinklarna är krångliga och alla spänningsmoment silas genom ett ett interaktivt filmfilter vars spelbarhet har mer gemensamt med det ökända 80-talsspelet Dragon’s Lair än moderna actionspel. Någon timme in i Heavy Rain och du känner dig mer som en åskådare än en aktiv deltagare.

Till skillnad från föregångaren Fahrenheit vars manus gick från hyfsat till havererat via en absurd plottwist är storyn i Heavy Rain konsekvent. Det är en spektakulär hollywoodthriller inte helt olik Seven. Alla fyra spelbara karaktärer blir etablerade på ett sätt som känns ovanligt genomtänkt för mediet, förrutom FBI-agenten Norman Jayden som är pappersplatt genom hela spelet. Men spelets styrka ligger inte i manuset. Det har funnits lika bra, och till och med bättre, spelmanus långt före Heavy Rain. Det David Cage visar med Heavy Rain är att han förstår hur spel fungerar som ett berättarmedium. Alternativa slut och självvalda vändningar i handlingen är inte till för att öka återspelningsvärdet utan för att bidra till känslan av att spelaren – du – styr det som händer och påverkar det som kommer att hända. Huvudrollen Ethan Mars livskris blir påtaglig eftersom du inte blir presenterad för den i förbifarten. Du är där när det händer.

heavymadison

Om du bestämt ska kategorisera Heavy Rain så passar pr-floskeln interaktivt drama ganska bra. Heavy Rain påminner om det bortglömda nittiotals-tv-fenomet där tittarna själva fick ringa in och rösta på vad som skulle hända i en tv-följetong mer än vad det påminner om ett vanligt spel. För traditionella spelare som är tillfreds med sakernas tillstånd är Heavy Rain knappt en bula på vägen från den ena actionsilen till den andra.

Några timmar in i spelet inser du att du är varken åskådare eller skådespelare – du är regissör. Scen efter scen är det du som påverkar det som händer på skärmen, inte bara genom hetsiga knapptryckarsessioner utan också genom de val du gör. Om 00-talet gjorde moraliska val till en feature värd att trycka på spelomslaget så är det Heavy Rain som definierar dem.

I Bioshock och Infamous handlar valen i första hand om vilka spelmässiga för- och nackdelar beslutet i slutändan resulterar i: snälla kan hela, elaka kan skjuta blixtar. I Heavy Rain är dina beslut oåterkalliga. Det du gör nu påverkar det som händer sedan. Vad är du beredd att offra för att nå ditt mål? Inget annat spel har fått mig att känna så mycket ångest för det jag gjort, det jag kunde ha gjort och det jag kanske borde ha gjort. I en scen ställs jag inför valet att döda en människa i utbyte mot livsviktig information. I vilken annan spelkontext som helst hade det inte ens varit ett val – bara en självklarhet.

Heavy Rain är inte ett spel för alla men det är ett spel för dem som uppskattar modiga spelutvecklare som riskerar allt. Det är ett spel för dem som älskade Fahrenheit lika mycket för vad det var som för vad det kunde ha varit. Det är ett spel för dem som anser att man måste göra fel innan man kan göra rätt.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 16 )

Jag är glad att Cage vågade förfölja sin vision fullt ut denna gång. Fahrenheit är fortfarande ett av mina favoritspel, men den ökända sista tredjedelen är helt klart en mood killer.

Någonstans tror jag att Heavy Rain är det spel jag skaffade en PS3:a för. Peppribban ligger högt.

  (Quote)

Naseer den 16 feb 2010 klockan 15:18

Jag är också förbannat pepp på Heavy Rain fast allt detta jag hört om att spelet är lite segt och att det endast består av filmer. Jag är sugen på berättelsen. Förhoppningsvis drar inte allt annat ned känslan för en allt för mycket.

  (Quote)

PimPim den 16 feb 2010 klockan 16:11

Huruvida man uppskattar Heavy Rain är helt beroende på vad man anser vara grundläggande i ett spel. Berättande eller spelmekanik. och med berättandet handlar det mer om hur det berättas än vad som berättas.

Sett till spelbarhet har Heavy Rain en del gemensamt med 90-talets fmv-spel. Med skillnaden att man kan påverka utkomsten lite mer.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 16 feb 2010 klockan 16:26

Jag känner mig otroligt pepp på Heavy Rain, och lite mer efter denna text. Att få göra val som verkligen betyder något känns otroligt lockande, efter delaktighet — men utan egentlig och personlig betydelse — i Mass Effect 2. Det är ett modigt steg han tagit, minst sagt, men behövligt. Berättandet som det ser ut idag behöver ett lyft. Förhoppningsvis är Heavy Rain detta lyft.

  (Quote)

NuYu den 16 feb 2010 klockan 17:16

Håller med dig på flera punkter, men är inte alls lika överväldigad av den frihet som du talar om.

Är för tillfället inne på min tredje genomspelning och måste säga att alldeles för mycket tappas bort när vissa omständigheter inte uppfylls eller vice versa.

Vad tyckte du om berättelsen i stort?

Jag gillade delvis hur den framfördes, men nu när jag gör saker och ting så annorlunda blir den bara mer och mer läckande.
Särskilda personers motivation och vissa skeenden är rentav omotiverade.

Intrycket är annars gott. Intressanta landvinningar rent tekniskt, inte minst.

  (Quote)

Tomas den 16 feb 2010 klockan 22:25

Så, är spelet värt pengarna? Lever det upp till alla förväntningar?

  (Quote)

PimPim den 17 feb 2010 klockan 01:57

Hmm… skepsisen lever fortfarande, men andra spel – inte minst Killer 7 – har visat att god spelmekanik och kontroll inte alltid är nödvändigt för att åstadkomma en positiv upplevelse. Jag kommer köpa.

  (Quote)

Dr. Eggplant den 17 feb 2010 klockan 06:17

Tomas: Tycker att storyn är förhållandevis tät. Men det är framförallt de olika karaktärerna, deras interaktion och hur man väljer att interagera som är kitet. Och plottwisten är dessutom inte för absurd, utan ganska logisk (så logisk som en seriemördare kan bli). Sedan är det roligt att det tar upp vardagsrealism genom hollywoodfiltret och att man hela tiden blir påmind om att man kan påverka det som händer härnäst, men man kan inte kontrollera det.

PimPim: Ja, det beror på vilka slags förväntningar man har. Själv vägrade jag läsa ett enda ord om spelet innan jag spelade det själv. Testade inte heller demot. Läste inte något om spelet förrän efter jag skrev den här texten. jag tycker att spelet är värt pengarna. Det tar åtta timmar att klara och man kan spela om det och få en helt annan upplevelse, om man vill. Cage menar att man helst bara ska spela spelet en gång. Det kan jag nästan hålla med om eftersom illusionen blir så mycket starkare då.

Doktor Aubergine: Köp det, vetja. Jag tycker att alla som vill se variation i storspelsflödet ska köpa Heavy Rain. Inte nödvändigtvis för att man gillar spelet utan för att skicka en signal om att man vill se fler modiga spel.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 17 feb 2010 klockan 12:23

Jo, inramningen är det inget som helst fel på.

Ska bli intressant att kunna prata ”öppet” om spelet och verkligen resonera och debattera om scener och val när det når allmänheten. Man känner sig lite handikappad av att röra sig i cirklar kring intrigen eftersom den är så central att man inte vill ge bort den totalt.

Vilken av personerna fattade du mest tycke för?

  (Quote)

Tomas den 17 feb 2010 klockan 12:59

Norman Jayden var ganska platt men hade ett ganska personligt minspel som kändes mer subtilt än alla andras.

Madison var egentligen en ganska ointressant karaktär och jag kunde inte förstå hennes motiv.

Scott är en intressant figur.

Ethan relaterade jag mest till. Just eftersom man fick spela hans bakgrund. Han blev väldigt väletablerad i sin interaktion med Jason och Shaun. Sedan kan jag relatera mycket mer till förlorade son-dramat än kidnappade flickvänner och whatnot. Bland annat för att relationen mellan förälder och barn är, enligt mig, större än den mellan ett kärlekspar.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 17 feb 2010 klockan 15:08

Ja, jag har läst om det och såg såklart demonstrationen på E3. Men, recensioner ska jag hålla mig borta ifrån tills jag testar det.

Jag hoppas verkligen att det är så bra som jag hoppas det är fast jag hört några som klagat lite på det.

  (Quote)

PimPim den 20 feb 2010 klockan 21:03

”Vem har sagt att ett spel måste vara roligt för att vara bra?”

Är inte det han den där Shigeru Miyamoto? :-)

  (Quote)

Spel-Malmer den 03 apr 2010 klockan 01:09

Spel-Malmer: “Vem har sagt att ett spel måste vara roligt för att vara bra?”Är inte det han den där Shigeru Miyamoto? :-)  

Det bör det nog inte vara eftersom hans mål med spel är att de ska vara roliga i första hand.
Jag tror att citatet kommer ifrån David Cage, no?

  (Quote)

PimPim den 03 apr 2010 klockan 20:18

PimPim: Jag citerade ingressen på artikeln inte Miyamoto. Istället gav jag ett lite småflummigt svar på frågan, men kom mest att tänka på att Miyamoto precis som du säger så ofta pratar om att spel skall vara just roliga. ;)

  (Quote)

Spel-Malmer den 03 apr 2010 klockan 22:59

Spel-Malmer: PimPim: Jag citerade ingressen på artikeln inte Miyamoto. Istället gav jag ett lite småflummigt svar på frågan, men kom mest att tänka på att Miyamoto precis som du säger så ofta pratar om att spel skall vara just roliga. ;)

Ironi! I see

  (Quote)

PimPim den 05 apr 2010 klockan 19:12

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .