MGandhi

Second Life måste vara den plats som allra bäst illustrerar krocken mellan den akademiska världens uppfattning om internet-/MMO-kulturen och den verkliga världens internetanvändande. I teorin är denna free for all-rymd naturligtvis oändligt intressant, men i praktiken är det ganska lätt att reducera den till en plats för sunkig cybersex och otroligt dåligt förvaltade skattepengar.

För mediekonstnären Joseph DeLappe är Second Life dock något mer. DeLappe har tidigare gjort sig känd för sin Dead in Iraq-performance, där han spelade America’s Army – ett rekryteringsverktyg för den amerikanska armén, halvmaskerat som kostnadsfritt datorspel – på ett annorlunda sätt. Istället för att koncentrera sig på headshots skrev DeLappe ut namnen, i huvudchaten, på alla de amerikanska soldater som dödats under de då tre år som kriget i Irak pågått. Som statement var det starkt, men på spelservrarna ansågs han vara ett troll – om än med en politisk agenda.

Efter Dead in Iraq har DeLappe nu tillbringat ett par år med att använda sig av Second Life. Mellan den 12 mars och den 6 april 2008 återskapade han Gandhis saltmarsch genom att styra sin Gandhi-lika avatar (döpt till MGandhi) med ett löpband. DeLappe, och hans avatar, gick knappa 40 mil under den här perioden. Drygt ett år efter att de avslutat sin 26 dagar långa vandring fängslade DeLappe sin avatar, och lät honom sitta inlåst till den 26 januari. DeLappe tillbringade i snitt en timme om dagen med sin fängslade avatar, bland annat genom att högt läsa upp stycken från de så kallade Torture memos-dokumenten (går att följa i efterhand på DeLappes Twitter).

Klockan 10 på förmiddagen den 26 januari genomfördes så den planerade fritagningen av MGandhi. En organisationen kallad ”Second Front” fritog fången och tog honom direkt till en scen, där Avatar Orchestra Metaverse genast drog igång en konsert till MGandhis ära. Tre spelningar var planerade, och festivalen pågick under hela dagen.

Det är något av det märkligaste jag någonsin sett.

Med Batman på keyboard, Wonder Woman på sitar, Gandhi på bongos och en jättestor, dansande kanna saft i publiken spelade och sjöng en handfull Second Life-spelare låtar som Blowing in the Wind, Sunday Bloody Sunday och We shall overcome tillsammans. Över laggig voicechat stämde man upp i plågsam allsång, något som mer liknade en knasig freakshow än en uppriktig gräsrotsaktion. Bara ännu en dag i Second Life.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , ,



Kommentarer ( 4 )

Hehe. Ett bedårande vackert framträdande.

Tror förresten att saftkannan ska vara Kool-Aid Man.

http://en.wikipedia.org/wiki/Kool-Aid_Man.

  (Quote)

Erik den 02 feb 2010 klockan 14:27

Fet text, Gill.

Och Erik, det här är en betydligt bättre presentation av kool-aid guy:

http://www.metacafe.com/watch/496765/family_guy_kool_aid_man_channelsurfing_net/

=D

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 02 feb 2010 klockan 15:09

Haha! Jag kan bara instämma.

  (Quote)

Erik den 02 feb 2010 klockan 16:57

Intressant text, Second Life slutar aldrig att fascinera.

  (Quote)

Linus den 05 feb 2010 klockan 00:09

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .