pathologic_header

(Pathologic släpptes ursprungligen i Ryssland 2005. Det är utvecklat av ryska Ice-Pick Lodge. Det är ett av de viktigaste spel du aldrig har spelat. Jag tänker förklara varför, men det kommer ta tid. Ha tålamod.)

Tre figurer står på en teaterscen. De diskuterar högljutt. Den ena karaktären är en tonårsflicka i smutsiga kläder. Den andra är en välbyggd man med kort skäggstubb. Den tredje bär på en väska och är klädd i en lång överrock. De är huvudpersonerna i Pathologic, och just nu är de upptagna med att anklaga varandra.

Som spelare kan du bara betrakta dem från en av balkongerna. Teatern är tom på folk i övrigt och dramat som utspelar sig på scenen verkar inte vara ett skådespel med en publik i åtanke. Du vet inte vad dispyten handlar om, men det är uppenbart att de tre karaktärerna har olika uppfattningar om moral och etik. Mannen med väskan tar till orda först:

”So you’re adept at trickery. Where on Earth did you come from?”

”No, I don’t like to trick people.” svarar flickan. “But when we’re about to be fooled, the situation unties our hands. Where are we?”

”Well, the muscles are contracting.” skjuter mannen med skägget in. ”That means we are already inside of it. Looks like one of the ventricles.”

“What absurd place… It’s just a piece of taxidermy! This means everything isn’t for real yet… Looks like it hasn’t started?” säger flickan.

“Does it matter what it’s made of?” replikerar mannen med väskan. “It’s already absolutely clear to me – something is disturbing it. We’ll have to perform Sectio Transversales. Let’s make an incision in one of the walls – otherwise we won’t be able to get out of here. What else can be done?”

“I know what to do.” svarar flickan. “The one will be tricked, who is acting straightforward, or thinking logically. Only by miracle it is possible to escape from this place and not ruin anything. But I can make a miracle happen! Untie my hands!”

De argumenterar en stund till. De anklagar varandra för att sakna tro. För att sakna rationellt tänkande. För att sakna medlidande. För att vara tjuvar och mördare.

”We won’t come to a compromise… I suggest that we part ways – the faster the better.” säger mannen med väskan.

“So do we we split up… or not?” undrar flickan.

“Let’s get going. Time is running out!” svarar mannen med skägget.

De tre figurerna börjar sätta av i varsin riktning. Plötsligt släcks scenen och de fryser fast i sina rörelser. Som marionettdockor vars trådar abrupt brister. Du funderar över vad som sagts. Du ser en dörr till höger. Du går fram till den. Du öppnar den och ställs inför ditt första val. Det handlar om karaktär. Vem tänker du spela som?

pathologic_theatre

Storyn i Pathologic är förlagd till en bakåtsträvande koloni som byggts upp kring en köttindustri någonstans på den ryska steppen i brytningen mellan arton- och nittonhundratal. Tre figurer anländer samtidigt till varsin del av stan. De har aldrig träffats förr, men alla tre praktiserar någon form av healing. Den ena är en doktor som är besatt av att stoppa döden. Den andra är en kirurg med en pragmatisk syn på moral. Den tredje är en flicka med övernaturliga krafter.

Strax efter att de anländer bryter en mystisk smitta ut. Den sveper fram som en pest och absorberar allting levande i sin väg. Dricksvattnet blir förgiftat, boskapen blir sjuka och tusentals människor börjar dö. Byn isoleras och sätts under karantän. Ingen får varken ta sig in eller lämna den längre. Fraktioner skapas. Folk börjar misstänka varandra, och i förlängningen främlingarna som anlänt så lägligt. De misstror läkaren för hans avancerade instrument och hans gudlösa inställning. Kirurgen blir jagad för ett mord han inte begått. Flickan blir anklagad för att vara en demon. Ju längre in i spelet du kommer, desto mer sjunker staden och dess invånare in i ett febrigt sjukdomstillstånd där kaos och våld tar överhanden.

Du har tolv dagar på dig att finna orsaken till smittan. Efter det utplånar den hela staden, och dig med den. Och under tiden måste du äta och dricka och sova för att klara livhanken. Du behöver medicin för att motstå smittan och du måste hitta gods att byta eller tjänster att utföra för att få tag i pengar. Bara att överleva är svårt nog i Pathologic och du kommer tvingas ta till drastiska åtgärder för att lyckas. Det är det första FPS som nånsin fått mig att byta en pistol mot en burk konserverade grönsaker.

Pathologic ger dig känslan av att det utspelas på en teaterscen, och det är inte enbart på grund av den inledande narrativiseringen. I takt med att smittan bryter ut dyker figurer – så kallade Executors – upp; varelser klädda i svarta slängkappor och fågelliknande masker. Varje gång någon har dött står en executor utanför porten till den avlidnes hus, orörlig så när som på sina vaggande andetag. Ingen vet vem som sänt dem, men de övervakar vad som händer i spelet. Och de talar direkt till dig. Inte till din karaktär, utan till dig. Vilket gör din karaktär förvirrad.

Pathologic är meta. Det är ett skådespel, en tragedi där alla statisterna riskerar att dö på riktigt. Det är ett spel som har beskrivits som Oblivion med cancer, och det är en synnerligen passande jämförelse.  Den brungula, övervuxna, nedslitna estetiken är det mest deprimerande jag nånsin sett.

Hela spelet är en balansgång. Du måste medla med människor för att vinna deras tillit, försöka finna vad som orsakat smittan och hålla dig vid liv samtidigt. Du kan spendera en hel dag på att samla ihop ransoner och skaffa bättre utrustning, men scenarion kommer att spelas ut utan att du närvarar och chansen att slutligen lösa mysteriet innan det är för sent minskar för varje timme som tickar iväg. Världen i Pathologic böjer sig inte för spelaren. Och karaktärer ljuger. De ljuger dig rakt upp i ansiktet så fort de har något att vinna på det, och du är lika medveten om det som du är maktlös inför faktumet.

pathologic_rats

Pathologic är ett frustrerande spel. Riktigt jävla frustrerande. Och fullt av buggar. Om du inte har sett till att ha gott om backuper på dina sparfiler kommer du antagligen tvingas starta om hela spelet vid något tillfälle. Det är bra på att få dig att hata det. Det är antagligen fel att kalla det underhållande med det där i åtanke. Men det är bra. Det är det mest genomtänkta och intelligenta spel jag spelat på längre än jag kan minnas.

Det är helt kompromisslöst i sin framtoning, och det berättar sin story med en sorts närvaro och ton som du sällan sett förut. Det är överfyllt av symbolik. Allting är allegori. Det är en skildring av den mänskliga naturen som inte räds för att visa den mörka, avskyvärda sidan. Efter några dagar drar armén in i staden. Beväpnade med gevär och eldkastare vandrar de gatorna fram och mejar ner allt och alla som blivit infekterade. Och från ungefär där blir allting ännu värre.

Pathologic är ett spel som vill få spelaren att tänka, att reflektera. Det är fult och brunt och motbjudande, samtidigt som det är fullt av andlöst vacker arkitektur och konstnärligt utsmyckade interiörer. Det är en trasig upplevelse som lämnar dig med en enorm, växande klump i magen.

Så: glöm glättig underhållning. Pathologic är inte det minsta kul. Det är det överlägset otrevligaste jag spelat i år. Däremot är det ett förbannat bra spel. Och tillika ett av de allra viktigaste som överhuvudtaget gjorts. Likt verk av döda konstnärer kommer det plockas fram och beundras ett par år från nu, när folk har fått lite distans till den dräpande kraften i konceptet. De kommer analysera och tänka och fundera, och bit för bit kommer det att falla på plats.

Det saknar motstycke i spelvärlden så här långt.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , ,



Kommentarer ( 12 )

Det här är på min oändligt långa måste-ta-mig-tid-att-spela-lista! Det där The Void – ”uppföljaren” – verkar också pretty awesome.

  (Quote)

Johan den 15 Dec 2009 klockan 07:56

Verkligen! Jag gissar att The Void hade varit givet på listan om jag bara hade spelat det. Jag hade inte råd att köpa det just nu bara. Ice-Pick känns som en av de mest spännande utvecklarna som tittat fram på senare år. Jag har mailterroriserat dem i en månad om lite intervjutid.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 15 Dec 2009 klockan 08:31

Wall of text hits you for insane amounts of damage.

Men trevligt tips. Ska helt klart ses över av en skräckälskare som mig.

  (Quote)

Johan Eklund den 15 Dec 2009 klockan 08:53

Är det bara ryssen som gör bra skräckspel nuförtiden?

  (Quote)

Salsane den 15 Dec 2009 klockan 09:31

Njä, jag vet inte. Premissen för spelet låter lockande men när jag kollar gameplay-filmer för det på youtube så ser det absolut inte ut som något jag vill spela. Den grafiska designen ger för många otäcka flashbacks mot peka&klicka-äventyr jag har försökt tvinga mig att gilla, för att storyn lockar, men där sen allting annat haltar.

Cred för artikeln här dock, som var mycket intressant. Det är väl i stort sett bara här och på rockpapershotgun.com som jag överhuvudtaget sett spelet nämnas.

  (Quote)

PC-Spelare den 15 Dec 2009 klockan 10:28

Jäkligt kul att du tipsar om den här gamla godbiten. Jag upptäckte det i somras efter ett Eurogamer-retrospektiv och det är verkligen ett fascinerande spel, särskilt framåt de sista timmarna. The Void har jag inte klarat än (det är verkligen stört svårt, kanske ska försöka mig på den där fuskversionen som Ice-Pick släppte nyligen) men det jag spelat är nästan ännu bättre. Tematiken är väldigt likartad, framför allt detta med att man slutar lita på spelet och att det ska följa de regler det själv satt upp.

Hur som helst två ofantligt intressanta spel som det är jättekul att du skriver om :)

Om någon intresserad kan tyska rekommenderas för övrigt den stora diskussion mellan Ice-Picks chefsideolog Nikolay Dybowskiy, Kellee Santiago, Michaël Samyn, Audria Harvey och Jason Rohrer som spelmagasinet GEE publicerade i september. Förbaskat intressant läsning om deras bakgrund och indiespelens framtid.

  (Quote)

FS den 15 Dec 2009 klockan 10:52

Wow! Vilket sjukt spel.

Jag menar: ”Det är det första FPS som nånsin fått mig att byta en pistol mot en burk konserverade grönsaker.”

Fantastiskt.

Läckra The Knife-masker med.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 15 Dec 2009 klockan 10:55

Bland det bästa med Pathologic är den helt obegripliga översättningen. Man vet aldrig om det är ett medvetet drag att karaktärer i spelet pratar med helt uppfuckad syntax – om alla underliga meningar är konstnärliga statements eller bara dålig lokalisering.

Bland det sämsta är att det typ inte går att spela :)
Jag håller hoppet uppe för The Void, som görs mycket mer inbjudande av att spelutvecklarna lagt upp fuskkoder på hemsidan för de som bara vill ta del av spelets story, atmosfär och mystik, snarare än slita sitt hår över sparfiler.

  (Quote)

Schützer den 15 Dec 2009 klockan 13:42

Låter som ett intressant spel. Spelet skulle nog inte klara en internationell release men, de kunde marknadsföra det på ett billigare sätt tycker man. Det vore helt klart nice.

  (Quote)

PimPim den 15 Dec 2009 klockan 15:38

Jag var och tittade på Pathologic i Ryssland för länge sedan, varpå jag sköt luftpistol på en KGB-temabar någonstans med utvecklarna. Jag skrev något i stil med ovanstående redan då, eller i korthet att spelet kommer att bli fantastiskt udda och nyskapande, men helt jävla obegripligt. Sedan fick jag aldrig spela det, men det verkar ju som om jag hade rätt :).

  (Quote)

Mats Nylund den 18 Dec 2009 klockan 16:30

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .