mw2

Fyra ryska ultranationalister, ledda av Vladimir Makarov, kliver ur en hiss någonstans på Moskvas flygplats. De osäkrar sina maskingevär och börjar skjuta in i massan av civila, ovetande resenärer. Gruppen vandrar sakta genom hela flygplatsen och låter inte gevären vila förrän alla är döda. Det finns en femte person med i den där gruppen. Det är du. Kommer du från Tyskland blir det Game Over om du skjuter en endaste civil. Men oavsett om du tvingas till att inte döda någon oskyldig, väljer att inte göra det eller låter pipan gå varm så har du egentligen inget eget val, ingen makt över utgången.

I min första genomspelning provade jag att skjuta, men fick snabbt dåligt samvete och startade om uppdraget. Jag bestämde mig för att inte avlossa ett enda skott mot en civil för att se om spelutvecklarna skulle ge mig en uppmuntrande achievement, en moralisk morot (det gjorde det inte). Efter en stund försökte jag skjuta Makarov i ryggen, för att se om det faktiskt fanns en alternativ utväg, men avtryckarfingret ville inte lyda. Spelet hindrade mig från att ta den snabba (den bästa?) vägen ut.

Scenen på den ryska flygplatsen är stark, obehaglig. Kaoset och paniken bryts av mot de omänskligt kalla hos terroristerna, och även om det inte är lika starkt som AC-130-scenen från Call of Duty 4 så berör det. Det finns potential till något ännu större här, men tyvärr tappar Infinity Ward bort poängen någonstans i det nöjesparksåk som kampanjen är. Några egentliga motiv finns inte, och även om det traditionellt svartvita blandas upp i virriga gråskalor så finns det bara en fråga och ett svar. Vapnet och våldet är nyckeln. There is only war.

Infinity Ward avfärdar alla frågor om samtidsliknelser med ett snabbt ”det är bara underhållning”-svar, och det gör mig förvirrad. Det är nästan ordagrant vad Hideo Kojima svarade när jag ställde samma fråga till honom förra våren. Möjligheten att göra något större, att öppna för seriösare tolkningar skjuts ned direkt (om uttrycket ursäktas). Det gör mig besviken. Alla stora krigsfilmer har ett fredsbudskap, men i spelens värld strömlinjeformas allt (kommersiellt, kanske bör tilläggas) till ”bara underhållning”. Trots att mediet i sig öppnar för ännu mer intressanta frågeställningar. Och spel som helt uppenbart grundar sig i verkligheten, som det snabbt nedlagda Six Days in Fallujah, får inte ens en chans. Det är ett problem, inte bara för mediets mognad. Att reducera krig till ”bara underhållning” är mer än att bara säkra en så bred målgrupp. Det är att ta ställning.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , ,



Kommentarer ( 17 )

När jag intervjuade Magnus Jansén på Massive inför World in Conflict-släppet pratade vi en del om krigsspelens ansvar och budskap, och han sa nåt ganska smart:

Jag: Det är ju ett problem i själva spelmediet. Spel som Call of Duty kommer ju aldrig kunna vara annat än våldsförhärligande eftersom det måste vara roligt att kriga i ett krigsspel. Eller?
.
Magnus: Ja, eller nej. Inte nödvändigtvis. Det är ju inte roligt att gå omkring i rum i Silent Hill. Det är ju jobbigt, och man vill ju bara ut. Man skulle kunna göra ett krigsspel där skjutandet bara är ett nödvändigt ont. Men då får det nog inte vara ett fps, för i ett fps är det ju per definition roligt att sikta och träffa. Man får approacha det på ett helt annat sätt då. Som med Resident Evil. Det måste vara omständigt att skjuta.

  (Quote)

Tommy Preger den 13 Nov 2009 klockan 12:48

Jag fattar faktiskt inte det här spelet alls. HUR kan det rättfärdigas? =(

  (Quote)

Tommy Preger den 13 Nov 2009 klockan 13:11

Det är roligt. på samma sätt som att det är roligt att kolla på Die Hard. Men det blir helt fel när man blandar så här. Man kastar in brådallvarliga scener och menar att det bara är underhållning. Det blir fel. Fel, fel, fel. Men det förändrar inte faktumet att MW2 antagligen (enligt min åsikt) är ett roligt spel att spela.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 13 Nov 2009 klockan 13:15

Vore det inte för flerspelarläget och special ops så skulle Modern Warfare 2 inte vara särskilt bra alls, i min mening. Ett jävla ”rallyrens” (för att citera mej själv), men föråldrat och oengagerande.

  (Quote)

Michael Gill den 13 Nov 2009 klockan 13:17

Jag, ärligt talat, avskyr försvar av formen ”bara underhållning”. Det är ett så billigt och ointelligent sätt att dra sig ur en diskussion.

Varför gör inte fler som Levine? I Bioshock säger han att han gillar Rands Objektivism-teori och att han ville introducera den för spelare – men med ett varningens finger. http://kotaku.com/354717/no-gods-or-kings-objectivism-in-bioshock
.
Personligen avskyr jag Rand (hade världens helvete att ta mig igenom Atlas Shrugged), men respekterar verkligen att Levine tog ställning i frågan.
.
Infinity Ward framstår som ynkliga, fega möss. Inte någonstans tror jag att de slängde in en sekvens där terrorister skjuter civila som ”underhållning”… och att inte våga ta diskussionen och uttrycka en åsikt är bara en förlorad opportunitet att faktiskt uttrycka en bakgrund och ett motiv.

  (Quote)

Naseer den 13 Nov 2009 klockan 14:00

Så Levine diggar objektivism? Jag trodde att han ogillade det och att Bioshock var hans debattinlägg.

Vad gäller Och världens skälvde så tyckte jag att det var en riktigt bra bok bortsett från vissa noir-stereotyper och det förbannade radiotalet.

Annars är jag all-in på det du säger: om IW faktiskt inte har något att säga utöver ”bara underhållning” så har de verkligen ingen anledning att ha med den nu ökända terroristscenen.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 13 Nov 2009 klockan 14:35

Eller så försöker också Levine undvika debatten, det är det här jag baserar min åsikt på:

”Levine says he didn’t set out to torpedo objectivism with BioShock.

”I think I’m more sympathetic to it,” he said. ”I find a lot of positive in it. I find her notion of selfishness is very interesting, not living for the abrogation of others, believing in the individual man as the central powerful force in the world rather than a government or a supreme being, the reintegration in belief of man/woman.

”We live in a country where atheists are distrusted, but you can be proudly religious and proudly political, but to reject those things and be proud of it I think that’s a very brave woman.

”But I’m not a person who buys anything hook, line and sinker. I view life more as a buffet style.
”When I look at anything in my life one of my saving graces is the ability to step back and examine things. It’s very easy to get mired in ideology.”

Levine said he actually wrote the story of BioShock as a fan of Ayn Rand’s precepts.

”I’m probably way more similar to her in my terms of how I think about religion and politics than any other philosophers,” he said.

But Levine believes that Rand would reject that take on philosophy, that Rand believed it was ”her way or the highway.””

  (Quote)

Naseer den 13 Nov 2009 klockan 14:45

Såhär ser jag

FPS = Du måste skjuta, skjuter inte du så är det game over. Att kalla det för underhållning är bara simpelt och visar att man bara är intresserad av att tjäna pengar.

Hade man haft litet tanke med det hela hade man utan att tveka gärna diskuterat varför de lagt in sådana saker i ett spel.

Det är ett ganska allvarligt inslag. Om det nu bara är för underhållning så undrar jag ju vad de tänker med och på.

Underhållning att inte kunna avvärja en ren slakt av människor?
Det känns litet fel. Definitivt som fel ordval i alla fall.

Men det är min spontana reaktion.

  (Quote)

HB den 13 Nov 2009 klockan 16:29

Satan vilken debatt! Nu blir jag ju faktiskt sugen på att spela skiten. I dagens moderna samhälle måste man ju faktiskt ha en åsikt!

  (Quote)

Jonas Högberg den 13 Nov 2009 klockan 17:18

”Alla stora krigsfilmer har ett fredsbudskap, men i spelens värld strömlinjeformas allt (kommersiellt, kanske bör tilläggas) till ”bara underhållning”.”

Jag tror tvärtom att den mest kommersiellt framgångsrika formeln är att göra spelet så underhållande och insmickrande som möjligt *duh* men att samtidigt smyga in så politiskt korrekta undertoner som möjligt och bekräfta dessa i intervjuer för alla journalister som vill lyssna.
.
Tänk på hur Mad Mens skapare Matthew Weiner har gjort serien framgångsrik. Den vanlige tittaren lockas av kläderna, rökningen, drickandet och sexismen (tänk bara Gamereactors Petter Hegevall, en vuxen man med jobb och ordnad tillvaro som i sin blogg berättar hur han klär ut sig till Don Draper med frisyr och allt). Journalisterna (där 99,8 % har vänsteråsikter enligt senaste mätningen av FRA) blir däremot eld och lågor över det ”feministiska budskapet” vilket garanterar fantastiska recensioner, något som leder till ännu större publik. Det ska finnas något för alla.
.
Hade jag gjort MWF2 hade jag stoppat in nakna bröst, explosioner, blod, lite mer nakna bröst och lite mer blod, några tarmar och sedan lite bröst till. Sedan hade jag lagt till nån liten detalj som av en fantasifull recensent kan tolkas som att spelet har samma åsikter som denne, något jag hade bekräftat i alla intervjuer och presskonferenser där jag sjungit Internationalen och kastat sten, värre än Michael Moore. Spelet hade fått skyhöga betyg och hyllats som ”nyskapande” och ”viktigt” och alla kids hade köpt det (baksidan hade prytts av ett 10/10-betyg och nakna bröst) och gjort mig stormrik.

  (Quote)

Aloysius den 15 Nov 2009 klockan 05:32

Cynism. I like.

Frigjorda vänsterbröst (ej bokstavligt) förresten, när får vi se det i spel?

  (Quote)

Michael Gill den 15 Nov 2009 klockan 16:42

Påminner mig om ett avsnitt av Extras som inleds med att Patrick Stewart citerar Shakespear eller något annat dramatiskt högaktigt. Sedan avslöjar han sitt hemliga manus för Ricky Gervais, hans film handlar om att allt han tänker blir verkligt och det enda han tänker är kvinnor som tappar sina kläder och han ser allt.

  (Quote)

Martin Lindell den 18 Nov 2009 klockan 13:55

Martin: haha!

Förresten, efter att ha kollat in MW2 in 60 seconds (http://www.youtube.com/watch?v=NnLvxSMz5H0) upptäckte jag att det ju verkar som att man ju faktiskt får en achievement för att ha ihjäl civila på flygplatsbanan (jag borde naturligtvis ha undersökt det, men orkade helt ärligt inte spela banan igen). Hows that för moral?

  (Quote)

Michael Gill den 25 Nov 2009 klockan 12:48

Känner mig sen till diskussionen, men jag tycker att det är svårt att klandra IW för vad de säger. Vi är väl allihop medvetna om att det är Activision som bestämmer vad de får säga? Då är det tråkigt att IW har vikt sig för utgivaren, visst, men det är väl lite orättvist att klandra dem för att inte vilja riskera sina inkomster. Det som kommer bestå är ju spelet och vad det säger, och PR-citat kommer glömmas bort om bara ett par månader.

Jag vet inte riktigt vad mina skribentkollegor och andra speltyckare pratar om för spel när de kritiserar IWs Call of Duty för att det är ”krigsförhärligande” och ”laddat med machoattityd” och andra dylika buzzwords. Pratar vi ens om samma spel här?

När vi klagar på krigsförhärligande spel tänker jag på, vadå… Killzone 2, och spel i den stilen. Det är stiliserat och inte alls en reflektion av verkligt krig; allting är designat för att vara så coolt som möjligt. Vapnen är sjukt balla och moderiktiga. Man spelar någon supersoldat som ensam dödar allt motstånd och gärna träffar på lite oskyldiga kvinnor man kan passa på att knulla. All inspelad dialog är bara uttal i stil med ”Let’s glass these motherfuckers!” och ”Woo, bombs away!” Någon som kommer ihåg hysterin över omladdningsanimationerna i första Killzone? Precis.

Och så är ju inte Call of Duty alls? Visst har det machohalt, men hallå, det är faktiskt krig och amerikanska armén det handlar om! Utöver det tycker jag att IW åtminstone försöker slå en mer mänsklig balans, och jag tycker bestämt att försöket ska uppmuntras.

Mitt favoritexempel är efter atombomben i COD4, där man tvingades krypa till sin död. Skit händer och folk dör i krig, och vi tvingades krypa till vår ensamma död någonstans i en övergiven del av Afghanistan. Det är ju mycket mäktigare än vilket Soldier of Fortune som helst!

Ett annat exempel som jag älskade finns i storyn i MW2. Den börjar med att Shepherd skryter om hur otroligt bra amerikanska armén är; introt är massa babbel om feta vapen, grymma tanks och deras skyldighet mot världen som planetpolis. Spelet slutar med att ryssarna stormar Vita Huset, typ det heligaste amerikanerna har, och det var en korrupt Shepherd som var bakom det. Ganska uppenbar och härlig ironi där, och ganska oblygsam kritik från Infinity Ward.

Exemplen från spelen är ju oändliga! Som sagt, visst, CoD har lite machoattityd också men jag tycker att det är helt oundvikligt när man ämnar avspegla amerikanska armén samtidigt som man måste försöka sälja en produkt. Vi kan ju inte glömma vilka budgetar IW rör sig med, hur många anställda de har och hur riskfyllt det vore för dem att gå hela vägen med krigskritik; det är faktiskt lite orättvist mot dem. De rör sig inom ramarna som finns i spelvärlden, och jag tycker att de helt klart är de enda som lyckas uppnå någonting av värde i krigsgenren.

En annan aspekt jag uppskattar hos IWs versioner av CoD är att de anstränger sig mycket för att reflektera krig idag. Det är något de flesta filmer och spel skippar; de kör på vad de (och vi) är vana vid och orkar inte göra någon research. Tack vare CoD4 fick jag lära mig hur sjukt jävla hemskt krig faktiskt är idag, och det hade jag ingen vettig känsla för innan. En Javelin-missil är ju fanimig värre i verkligheten än den var i CoD4!

Jag blir helt enkelt förvirrad! Det är som att alla andra pratar om Michael Bay när jag sitter och kollar på Generation Kill och fattar inte om vi ens pratar om samma sak. Jag är inte blind för att CoD har ett par brister i sin moral, men jag tycker att ni andra blundar helt för att det står långt över allt annat i spelväg. Hur ska de kunna nå en acceptabel nivå om de inte får ta babysteg på vägen, om vi ska nobba varje litet steg de försöker ta?

Samtidigt som vi tokhyllar varje indiespel som ens tar ett myrsteg åt det hållet. Lustigt.

(Är det inte ganska moraliskt intressant att ge en achievement för att döda civila? Liksom… Är några poäng värda mer än ditt samvete? Behöver man bry sig om digitala människor, eller är en achievement värd mer? Ska man få dåligt samvete av att döda låtsasmänniskor? Inte det tyngsta jag tänkt på idag, visst, men inte helt poänglöst heller. Nu var du lat och orättvis mot IW, Micke!)

  (Quote)

Johan Henriksson den 25 Nov 2009 klockan 17:55

Silent Hill 2 har faktiskt ett sådant här moment. Man går runt i ett fängelse och hör konstiga ljud ifrån en cell. Börjar man slå mot cellen så reagerar vålnaden det som en träff. Fortsätter man slå så hör man att varelsen tillslut lägger sig ned i stön och tystnar.
Akira Yamanoka vill här att man SKA må dåligt. Man ska känna skuldkänslor att ha dödat en inspärrad person som inte kan försvara sig.

Om man i CoD4:MW2 inte kan komma med ett bra argument till varför man ska döda civila med ryska terrorister så är det bara lågt. Kanske det helt enkelt är USA – Ryssland-konflikten som spökar? Det skulle aldrig USA erkänna.

  (Quote)

PimPim den 30 Nov 2009 klockan 15:17

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .