machinarium_head

Såhär är det: Machinarium är bland det bästa som hänt spelvärlden på flera år.

Jag har väntat med att skriva den här texten i flera veckor, men inte för att den inte är viktig. Jag har helt enkelt inte kunnat formulera i ord vad det är som väntar. Det finns ingenting som kan förbereda dig på exakt vad Machinarium är för något – helt enkelt eftersom det inte finns någonting att jämföra det med. Jakub Dvorskys fullängdsdebut är så egen, så unik in i minsta detalj, att alla referenser bleknar. Det är ett förgörande vackert hantverk.

Världen i Machinarium är ritad helt för hand, men trots sin stiliserade yta blir det aldrig stelt. Det känns snarare mer levande än någonting annat du nånsin spelat. Machinarium är fullproppat av den typen av detaljer som är snudd på omöjliga att återge i ett 3d-spel, men inte en enda bildruta är överflödig. Miljöerna konnoterar gamla östeuropeiska fabrikskomplex med slitna rör, smutsiga fönsterglas, skrotdelar och nedgångna maskiner som känns som om de tillhör en annan tidsålder. Men istället för att referera den ekande tomhet som kärnkraftolyckor och misslyckad post-sovjetsk industrialisering lämnat efter sig fyller spelet dig med en enorm värme.

Mycket av det där är soundtrackets förtjänst. Herregud, soundtracket. Machinarium har kanske den bästa spelmusiken jag någonsin hört. De ambienta tonerna kompletterar den grafiska stilen perfekt. De animerar hela världen, gör den mjukare och mänskligare och fungerar som en spegel för robotarnas personligheter och känslor.

Mannen bakom den subtila storheten heter Tomas Dvorak, och i Clockwise Operetta, som är de största tre minuter och fyrtiosju sekunder spelmusik som överhuvudtaget producerats det här året, har han skapat ett robotiserat piano-klarinett-stycke som är lika märkligt som det är hemsökande, lika lekfullt som det är briljant. Och det präglas av samma oemotståndliga motsägelsefullhet som Machinarium i stort. Det pulserar av organiskt liv samtidigt som en robotstämma bryter in och gör en poäng av att sjunga ett par korta rader på ett påhittat, mekaniskt språk. Inte ens världens minsta hjärta kan motstå dess bedårande charm.

Och sådär är det, låt efter låt, bakgrund efter bakgrund. Musik och bild smälter samman till en egen värld. Machinarium gör en enorm poäng av att etablera atmosfär eftersom det inte innehåller en enda rad text – varken skriven eller uttalad. Istället berättar det sin historia med bilder. Robotarna kommunicerar med tankebubblor fyllda med symboler och små animationer.

machinarium_scen

Storyn handlar om en liten robot som orättvist blivit utkastad från staden där han bor. När han smyger sig in igen blir han varse om ett bombdåd som en grupp terroristrobotar planerar mot tornet i stadens mitt som fungerar som en hub för både ström och datahantering. I ett försök att rädda både staden och sin robotflickvän som bor där sätter han av för att stoppa skurkarna.

Machinarium är en kärlekshistoria för robotar instoppad i en av de märkligaste spelvärldar du nånsin sett. Det är årets bästa spel hittills. Överlägset. Det gör sin grej så oerhört skickligt och involverar dig så mycket på ett känslomässigt plan att du helt enkelt inte kan föreställa dig det på något annat vis. Spelet är skapat av Amanita Design som tidigare gjort bland annat Samorost och Samorost 2. Det går att köpa i de flesta välsorterade digitala butiker samt via Machinarium.net som är det enda ställe där du får soundtracket på köpet. Och bara det är ju värt pengarna i sig.

Spel som Machinarium är hela anledningen till varför vi ägnar så mycket tid åt att bevaka den här branschen. Det är en vision som är så fruktansvärt stark att du aldrig glömmer den, med ett estetiskt uttryck så perfekt att det lämnar dig gapande. Du kommer aldrig spela någonting liknande igen.

[nggallery id=14]


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , ,



Kommentarer ( 11 )

Demot övertygade inte. Det kändes inte som att man kunde få mer än ”mer av samma” i resten av spelet. Din andningskippande text däremot. Den får mig en gnutta sugen.

Det är $20-prislappen som är avskräckande. Får ta morgonen med youtube-spellistan till sällskap och sen omvärdera priset.

  (Quote)

Aglet den 06 Nov 2009 klockan 09:04

Man ska så klart köpa via machinarium.net! More money to the developers antar jag. Synd att man inte förhandsbeställde spelet, man sparade fem dollar då. Äsch! Spelet är väl värd sina 135 kronor.

  (Quote)

Patrick Sandoval den 06 Nov 2009 klockan 12:47

Game of the year! Helt klart värt 135kr.

  (Quote)

Scavenger den 20 Nov 2009 klockan 11:18

Jag vill ha det till Live!
Jag vet att jag är fånig men, jag har inte spelat PC på år. Jag vill inte vänja mig av det.

Edit: Men jag skulle kunna tänka mig soundtracket

Edit 2: Fan också… blev precis lite nostalgisk över ett peka-klickaspel. Jag blev också kär i den stämningsfulla miljön och soundtracket. Kom visserligen inte så långt nu på provspelningen men, detta skulle jag kunna tänka mig att inhandla.

Fast, jag skulle ännu hellre vilja se det på Live. Peka-klickagenren borde vara nostalgisk för fler nu när Monkey Island börjat släppas där.

  (Quote)

PimPim den 30 Nov 2009 klockan 02:52

Om du blev nostalgisk så kolla här för fler tips. Vi har skrivit rätt mycket om äventyrsspel tidigare.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 30 Nov 2009 klockan 04:01

Jo, jag har läst dem någonlunda. Men, nu blev jag helt enkelt nostalgisk just över ”peka-klicka”-äventyret i sig. Spelade en hel del Kings Quest med min syster när jag var yngre.

  (Quote)

PimPim den 30 Nov 2009 klockan 14:55

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .