SVT Debatt sände igår ett inslag om våldsamma spel med anledning av den senaste skolmassakern i Tyskland. Det var en dålig debatt med objektiva mått mätt (man kan kalla det för en klassisk SVT-produktion om man ser en poäng i att vara elak). Janne Josefsson var dåligt påläst, poängerna blev grunda och argumentationen vilade på moraliska uppfattningar och personliga åsikter snarare än faktan och studier. En allt för ensam Per Strömbäck från Dataspelsbranschen fick den tacksamma uppgiften att besvara Josefssons neurotiska frågor samtidigt som Anders Bergsten från Kristdemokraterna gavs fritt spelrum för sina idiotiska påståenden om dagens samhälle (jag vet inte om han själv insåg i efterhand hur taktlöst det är att framhålla ett av de årtionden som de senaste hundra åren varit minst tolerant mot etniska och sexuella minoriteter som ett bra exempel på hur det var bättre förr).

Och Strömbäck själv behandlades på ett irriterande arrogant vis. När han, efter att ha tvingats lyssna på en lång rad av retoriska frågor om varför spel som Manhunt överhuvudtaget ska få säljas och varför utvecklare ska kunna tjäna pengar på dem när de varken är roliga eller pedagogiska, äntligen fick flika in med en – viktig – poäng om skolmassakern vid Virginia Tech började de dubba musik över i bakgrunden och Josefsson försökte avbryta för att kunna avsluta inslaget.

De som inte är medvetna om historien är dömda att upprepa den. Brukar man säga. Historien i det här fallet skrevs dock inte med Studio S på åttiotalet utan nästan trettio år tidigare.

comicbookscareDavid Hajdus The Ten-Cent Plague: The Great Comic-Book Scare and How it Changed America är den mest aktuella bok du aldrig läst. Det är en lysande skärskådning av den amerikanska seriekulturens framväxt som samtidigt bär på den deprimerande insikten om hur få centimeter vi rört oss sedan dess. Exakt samma argument som används idag i våldsspelsdebatten yttrades för ett halvt sekel sedan. Samma påståenden om hur en våldskultur breder ut sig i samhället gjordes. Ord för ord är det nästan precis samma kritik som läggs fram.

Ironin gick inte Hajdu förbi. Han dök till och med upp i ett avsnitt av The Colbert Report ifjol för att göra reklam för boken i samband med att GTA IV släpptes och rörde upp heta känslor. Han gjorde en poäng av att byta ut EC Comics mot Rockstar och serietidningar mot tv-spel när han citerade kapitel. Den flög över huvudet på de flesta.

Du tror det inte idag, men på femtiotalet skrämde ungdomarna livet ur den äldre generationen. De tog droger. De söp sig fulla alldeles för ofta. De hade sex för unga. De körde för fort. De lyssnade på märklig musik. De bröt mot alla tabun som deras föräldrar som växt upp i McCartys söndersegregerade Amerika åren efter den stora depressionen aldrig hade kunnat. Givetvis fick någon skulden. Givetvis var det serietidningarna och med dem EC Comics.

EC Comics gjorde sig från början ett namn under etiketten Educational Comics och gav ut Bibel-sagor och karikatyrserier, och hade inte förlagschefen Max Gaines krockat med en motorbåt och dött på Lake Placid en morgon i juni 1947 hade världen antagligen besparats en av de för kulturen viktigaste rättegångarna i modern tid. I Gaines testamente lämnade han förlaget till sin son, William, och i takt med att William accepterade uppgiften förändrades också EC från grunden. The New Trend innehöll bland annat titlar som Mad, Tales from The Crypt, Shock SuspenStories och Weird Science. Normen på den tiden var att serier antingen var komiska eller handlade om superhjältar som förmedlade positiva budskap om godhet och karaktär. EC gjorde tvärtemot och fokuserade på seriemördare, monster och förbrytare för att framkalla chockeffekter.

ec_judgementday

Sista rutan i Judgment Day

De sket fullständigt i vad som var norm för samhället och därför hamnade de ofta i trubbel. Två incidenter i synnerhet markerade början på slutet för förlaget. Den första rörde en amatörpsykolog som hette Fredric Wertham. Wertham skrev en bok titulerad The Seduction of the Innocent. I den påstod han att unga tog svår skada av att läsa våldsamma serietidningar och krävde att dessa därför skulle olagliggöras snarast (han föreslog också att Batman och Robin var latent homosexuella och därför skulle förbjudas, men det hör inte riktigt hit). Wertham riktade föräldrarnas oro mot något nytt och okänt och profiterade något djävulskt på effekten.

Den andra var ett bråk mellan Gaines och Comics Code Authority, branschens självcencurerande organ, om en serie kallad Judgment Day som trycktes i Weird Fantasy. Den handlar om en astronaut i framtiden som i egenskap av representant för den galaktiska federationen besöker en planet befolkad med robotar vars värde och rättigheter bestäms efter vilken färg de tillverkats i. På grund av denna orättvisa nekas de inträde i federationen. I sista rutan tar astronauten av sig hjälmen och läsaren får reda på att ”the instrument lights made the beads of perspiration on his dark skin twinkle like distant stars.”

Serien skapade en skitstorm utan dess like när CCA fick syn på skisserna. Domaren Charles Murphy som var överhuvud för organisationen vägrade låta tecknaren Al Feldstein lämna iväg den till tryck.

gaines

William Gaines på sitt kontor. Skylten bakom honom på väggen lyder: "Everything I like is illegal, immoral or fattening."

“I went in there with this story and Murphy says, ‘It can’t be a Black man’“, minns Feldstein i boken Tales of Terror: The EC Companion. “But … but that’s the whole point of the story!” envisades han. Men Murphy vek sig inte. “He can’t be a black.” Feldstein berättade om avslaget för Gaines som genast ringde upp Murphy och rev honom ett nytt:
”This is ridiculous! I’m going to call a fucking press conference on this. You have no grounds, no basis, to do this. I’ll sue you!”

I ett ögonblick av storsinthet (och med viss oro för stämningshotet) gav Murphy till sist med sig: ”All right. He can be black. Just take off the beads of sweat.” sa han. Gaines och Feldstein blev helt vansinniga. “Fuck you!” skrek de gång på gång i telefonen innan de slängde på luren i örat på honom och skickade serien till tryckeriet. Efter det begärde Gaines utträde ur organisationen och EC svartlistades av flera återförsäljare.

Werthams bok ledde också så småningom till att Gaines, i egenskap av förlagschef för EC Comics, blev åtalad för sina serier. I långa, utdragna domstolsförhandlingar tvingades han sitta och försvara förlagets tidningar och svara på frågor om vad han tyckte vad god och dålig smak. Det mesta av dialogen såg ut såhär:

Mr. BEASER: “There would be no limit actually to what you put in the magazines?”759_2_22
Mr. GAINES: “Only within the bounds of good taste.”
Senator KEFAUVER [håller upp omslaget till Crime SuspenStories 22] ”This seems to be a man with a bloody axe holding a woman’s head up which has been severed from her body. Do you think that is in good taste?”
Mr. GAINES: “Yes, sir; I do, for the cover of a horror comic. A cover in bad taste, for example, might be defined as holding the head a little higher so that the neck could be seen dripping blood from it and moving the body over a little further so that the neck of the body could be seen to be bloody.”
Senator KEFAUVER: “You have blood coming out of her mouth.”
Mr. GAINES: “A little.”
Senator KEFAUVER: “This is the July one. It seems to be a man with a woman in a boat and he is choking her to death here with a crowbar. Is that in good taste?”
Mr. GAINES: “I think so.”
Mr. HANNOCH: “How could it be worse?”

Och så vidare. För varje exempel de tog upp hade Gaines ett svar. Det blev aldrig någon fällande dom, vilket sågs som en gigantisk landvinning för yttrandefriheten. Däremot var EC’s rykte så skamfilat att Gaines bestämde sig för att The New Trend skulle upphöra. Istället inledde de en ny, mer litterär, satsning med Pictofiction. Och gick i konkurs bara året därefter eftersom ingen ville läsa serier med massor av text.

And there you have it. Byt ut EC Comics mot KE Media, William Gaines mot Johan Berntsson, Fredrik Wertham mot Jack Thompson, domare Murphy mot Anders Bergsten, Crime SuspenStories mot GTA IV och dåtidens moralpanik mot nutidens granskning i SVT Debatt. Lärdomen är att idioter går igen, i alla tider, och att de sällan ändrar sina argument. Och att man inte behöver vara omedveten om historien för att upprepa den. Det räcker alldeles utmärkt med att bara ignorera den också.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , , , ,



Kommentarer ( 15 )

Grymt bra inlägg, C-J! Jag har bara läst lite kort om Gaines innan. Finns det någon rekommenderad läsning, månne?

  (Quote)

Jonas Högberg den 18 mar 2009 klockan 09:18

Ja, absolut. ”The Ten-Cent Plague” tar upp en hel del, både om seriekontroversen och om EC. ”Tales of Terror: The EC Companion” av Fred von Bernewitz och Grant Geissman är den fetaste EC-inriktade bok jag har sett, men den är tyvärr ur tryck och svår att få tag på. Jag lyckades googla upp någon brittisk bokhandel som sålde den för något år sedan. Ebay har den kanske. Det är fantastisk läsning i varje fall. Den innehåller det mesta om New Trend: Gaines, rättegångarna, Feldstein, Kurtzman, Craig och alla de andra tecknarna som jobbade på förlaget. Fullproppad med intervjuer och artwork är den. Omslagen till alla tidningar de nånsin gav ut finns listade i miniatyrformat mellan kapitlen.

Annars är ju Gemstone i full färd med att ge ut hela New Trend under etiketten ”EC Archives”. Snygga inbundna saker med dyrt papper, ny färgläggning och en hel del intervjuer och trivia. Det ska släppas fyra antologier för varje tidning. Jag har plockat upp de första två av Tales From the Crypt, Weird Science och Shock SuspenStories än så länge. Bokus tar in dem relativt billigt såg jag. SF-bokhandeln har säkert några också. Fantastiska köp.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 18 mar 2009 klockan 09:39

Gissade nästan att det var något liknande. Nu fick jag info om det. Tack för det :)

Det enda jag saknar är ett kort inlägg om hur okunskap föder rädsla. För det är ju vad det i 9/10 fall handlar om tyvärr då man ska beskylla någonting för något.

  (Quote)

HB den 18 mar 2009 klockan 09:44

Härligt. Gemstone kan man lita på.

  (Quote)

Jonas Högberg den 18 mar 2009 klockan 10:14

Här – http://svtplay.se/t/103450/debatt – kan ni som missade programmet se det igen.

  (Quote)

Michael Gill den 18 mar 2009 klockan 10:34

Grymt bra inlägg!

Jag hade inte hört talas om hela Judgment Day-grejen tidigare, men det klingar väldigt bekant och påminner mycket om händelserna i det riktigt bra Star Trek Deep Space Nine-avsnittet ”Far Beyond the Stars”.

http://memory-alpha.org/en/wiki/Far_Beyond_the_Stars_%28episode%29

  (Quote)

Emil den 18 mar 2009 klockan 10:49

Lysande, C-J!

  (Quote)

Peter den 18 mar 2009 klockan 12:26

Otroligt bra inlägg, jag skall försöka hitta Ten cent plague, verkar jävligt intressant!

  (Quote)

Mattias Wikström den 18 mar 2009 klockan 13:34

Grymt intressant att läsa. Man blir inte förvånad att vårt samhälle inte lär sig av vad som hänt i historien.

  (Quote)

ArreliuS den 19 mar 2009 klockan 09:25

Otroligt onödig kommentar, Emil! Förstår du inte att alla som är värda sin plats på jorden redan har sett det där DS9-avsnittet? Vilken liten tönt du är. (Etc!)

  (Quote)

Alfred Holmgren den 19 mar 2009 klockan 10:17

Fantastiskt inlägg. The Ten-Cent Plague hamnar högst upp på min önskelista.

  (Quote)

Joakim Grimborg den 20 mar 2009 klockan 14:03

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .