framtidsspelaren

Trots att de digitala spelen utgör en ung uttrycksform så är den allt annat än historielös. Digert dokumenterad och i samklang med internet från nätets dag ett är det rätt enkelt att skapa sig en bild av dåtiden genom att bläddra igenom gammal text. Men med framtiden är det en annan sak.

Det är märkligt egentligen. Att en uttrycksform som pressar den populärteknologiska utvecklingen framåt så sällan verkar våga ta ett steg tillbaka och försöka förutspå en framtid som är längre bort än nästa räkenskapsår. Kanske handlar det om rädslan för att ha fel. Om att inte våga göra det där som Bill Gates tydligen aldrig gjorde. Man klämmer ur sig något om 640 fullt tillräckliga kilobytes, Virtual Reality-hjälmar för hemmabruk eller streamade spelupplevelser och vips sitter man där två år senare och ser ut som någons farfar.

Personligen tror jag att det handlar om något annat. Och förklaringen tror jag vi hittar genom att se på hur saker och ting fungerar idag. För vem sätter egentligen agendan för spel- och spelintresserad media idag?

I 1976-års oktobernummer av Popular Mechanics (i samma nummer förundras man bland annat över den datoriserade röntgenmaskinen) tar man inte direkt ut svängarna när man förkunnar att:

Today´s video games play only specific games they´re built to play. But soon, you’ll be able to reach into your library of game cartridges, pop one in your TV set, and play away.

I meningen där efter beskriver man framtiden runt hörnet, vad som skulle komma att bli den första spelmaskin som kallades ”konsol”, Fairchilds Video Entertainment System. Buzzordet var ”microprocessor” och urkonsolen hade två spel inbyggda i sitt fingernagelstora chip.

I Popular Science decembernummer från 1990 (”Best of What’s new”) säger man sig kunna se en liten glimt av vad framtiden har att erbjuda. Titthålet går att hitta Battletech Center i Chicago, där man kopplat ihop en rad arkadkabinett så att spelarna kan idka robotkrig i lag, fyra mot fyra. ”Självförsörjande vuxna” spelar här, och artikelförfattaren filosoferar om den kalla och hårda världen utanför kanske motiverar verklighetsflykt av den här sorten. På sidan innan presenteras Philips, Sonys och Matsushitas Compact Disc-teknik – hårdvara som kommer att kunna visa ”full-screen, full-motion video”.

Sanningen är ju den att det inte bara är dåtiden som tillhör segraren. Framtiden är också den i nutidens våld. När du ser Minority Report och Tom Cruise blir jagad genom Washington DC anno 2054 med en Nokia 7650 från 2002 är ju inte tanken att man ska tänka att hans rollfigur gillar stenåldersprylar. Tanken är att vi ska se samma telefon när vi kliver ut ur biografen och tänka att framtiden redan är här – eller bara ett Apple-event bort. Den framtid som ligger längre bort än vad det är lönt att betala reklmmakarna för att hajpa upp är inte intressant. Det är därför framtiden för oss är ännu plattare tv-apparater, ännu mer precis rörelsekänslig teknik och snabba nätspelslösningar. Inte raytraceade hologram rakt upp i hjärnbarken.

Som en liten bonus bjuder vi på ett ögonblick då de blinda hönorna (”vi”?) faktiskt snubblar över ett korn av sanning. Exakt när det här klippet är ifrån vet vi inte, men klart är att t-shirts med texten ”So hip it hurts” tillhör ett annat årtionde. Eller?


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Kommentarer ( 2 )

”raytraceade hologram”?

Är det den här framtiden som ingen funderar på längre?

  (Quote)

Aglet den 01 okt 2009 klockan 13:26

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .