Spelindustrin är på många sätt ur led. Med långa utvecklingstider och stora siffror i omlopp är det mycket som står på spel. Det är klart att man som utvecklare och utgivare gärna satsar på säkra kort. Säkra, fördummande, juvenila kort. För när allt kommer omkring så är det ett jobb som vilket annat. Bröd på bordet och den biten.
Men någonstans i den här processen bör man tillämpa rimliga mängder självcensur. Koppla in ett filter som kan konstatera “Nä, vet du vad? Det här var en jävligt dum idé!” när teamets kreativa organ går bananer. Så som Blue Omega Entertainment lättade ankar när de började slipa sitt ångpunk-spel Damnation. Med utgångspunkt i en alternativ steampunk-version av det amerikanska inbördeskriget kunde det bara bli bra. Och med robotar, ninjor och kannibaler bättre.
Sedan gick det dit det oftast går. Utför.
Ungefär här var det någon som släppte handbromsen och injicerade en busslast med tv-spelstypiska klyschor med allt vad det betyder i generösa dekolletage och personlighetsbefriade polygonklasar till karaktärer. För oavsett tematik så är planen ändå att skiten ska gå runt och pengarna in. Då återgår man gärna till de trygga besluten.
Exempel på två säkra kort
Damnation som hade potential att nästan skapa sin egen genre blev inget mer än ett av modern tids största fiaskon med genanta genomsnittsbetyget 37,06% på Gamerankings. En anledning varför Damnation blev så alarmerande uselt kan vara antalet inblandade kockar. Blue Omega anlitade två konsultföretag för att utveckla innehåll till spelet. Ett samarbete som resulterade inte så mycket i ett spel som i två separata stämningar. Karusellen fick ett officiellt slut den 26 juni när Blue Omega-anställde Geoff Rowland twittrade:
The entire Blue Omega team was laid off today (well, starting Friday). If anyone has job openings, send them my way and I’ll pass them on.
Så mycket för säkra kort. Utvecklare och utgivare har all rätt i världen att systematiskt producera skit, men då får de också vara beredda att då och då ta konsekvenserna av det. Även om det i det här fallet bara var studion som fick smaka på poetisk rättvisa.
Kommentarer ( 6 )
Tommy Preger skrev den 06 Jul 09 klockan 1:06 e m
Nielsen skrev den 07 Jul 09 klockan 9:20 e mJa det är ju mer än hatten som är “fucked” med detta spel. Sedan finns det ju de spel som blivit totalt missuppfattade. Exempel på dessa är Shadowrun (360 verren) som jag personligen smygälskade när ingen såg på. Ett annat är Kane & Lynch som blev halvsågat och hamnade i skuggan av en viss spelsite och dess oförmåga att agera gentemot annonsörer och skribenter.
PimPim skrev den 29 Nov 09 klockan 9:36 e m
