Minecraft arkitektur

Förrförra veckan publicerade tidskriften Fokus sin lista över Sveriges (med betoning på Stockholms) 75 mäktigaste kulturpersonligheter. Ambitionen var att med linjal mäta genomslagskraften och inflytelserikedomen i den kulturella produkten. Högst upp tronade Hanna Stjärne, SVT-vd:n som ifjol köpte in tv-drama för runda 600 miljoner kronor. Under henne staplades kulturens makthavare, mecenater och producenter som kaplaklossar. För att inte bara räkna upp statliga institutioner i kronologisk ordning petade de in en Zara Larsson här och en Liv Strömquist där. Trots det kunde jag inte skaka känslan av att Fokus-redaktionen hade missat något. Just det! De hade glömt Sveriges största kulturexport!

Ifjol omsatte vår spelindustri nästan nio miljarder kronor i export, härom månaden blev svenske Pewdiepie först i världen med 10 miljarder visade youtube-klipp och enligt intresseorganisationen Dataspelsbranschen har var tionde människa på planeten spelat ett svenskt spel. Därtill har Minecraft blivit ett populärkulturellt begrepp med sina över 70 miljoner sålda exemplar och sedan två år tillbaka är Patrik Söderlund vice vd på Electronic Arts – ett av världens största spelförlag. Men kommersiell framgång köper bara kulturpoäng om du är musikproducent.

På årets bokmässa – och förmodligen i ett parallellt universum – fastslog Expressens Jens Liljestrand att böcker är den enda kulturformen som inte är passiv. Och i P1:s Godmorgon, världen rapporterade en upprörd Göran Rosenberg från bokmässan om hur datorspel och sociala medier stjäl viktig bokläsartid. Spelens belöningssystem jämförde han med Aldous Huxleys framtidsdystopi Du sköna nya värld där livet har reducerats till en tungt medicinerad Paradise hotel-tillvaro. Till skillnad från Liljestrand så vet Rosenberg att datorspel existerar, även om han föraktar dem innerligt.

Medan Pacman ställs ut på MoMA och New York Times listar “video games” bredvid “theater” under kategorin “arts” fortsätter svenska kulturtyckare avfärda spel som leksaker och hushållselektronik. Vi som har tagit del av Simogos interaktiva noveller och Cactus spelbara feberdrömmar vet att de inte kan bedömas på samma grunder som en hoppstylta eller eltandborste. Däremot håller jag med om att Sara Stridsbergs litteratur spelar i en annan liga än Kings Candy Crush Saga och Pewdiepies gapiga youtube-filmer. Men om linjalen mäter makt och inte verkshöjd: vad har egentligen störst inflytande på den kultur vi konsumerar i dag?

Att Fokus utesluter spelpersonligheter i sin lista över Kultursveriges mäktigaste är inte bara slarvigt – det är ohederligt. Om 20 år kommer våra kulturproducenter inte yppa ett ord om Horace Engdahls doktorsavhandling Den romantiska texten. Däremot kan jag svära på att de berättar om huset de byggde i Minecraft.

Tidigare publicerad i GP, 11 oktober.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .