140 Logo

Från silhuettsvarta skuggspel till schizofren geometri. Jeppe Carlsen är en av de danska speldesignerna på Playdead som ligger bakom det unisont hyllade plattformsäventyret ”Limbo”. ”140” däremot. Det är en helt annan historia.

Under två års tid har Jeppe snickrat på denna audiovisuellt tilltalande pärla på egen hand. Det är ett spel som bygger på musik, form och samspelet dem emellan. I ”140” styr du en geometrisk figur som byter form lite beroende på vad den vill göra: en fyrkant som står still, en cirkel som rullar och en triangel som hoppar i ett landskap som förändrar sig lika godtyckligt som du själv. Världen du befinner dig i ändrar såväl färg som form i takt till musiken. Det både ser ut och låter som om någon startat en olaglig svartklubb i en KTH-students miniräknare.

– ”140” syftar till musikens tempo som är 140 BPM hela spelet igenom, svarar Jeppe Carlsen när jag frågar honom om namnvalet.

I trailern pulserar klubbmusik i takt med att bakgrunden skiftar skepnad – i periferin smattrar rutor av hotfullt svartvitt tv-knaster. Till utseendet påminner ”140” om både ”Thomas Was Alone” och ”Loneliness” – rutor! – samtidigt som interaktionen mellan ljud och bild snarare har mer gemensamt med ”Sound Shapes” och ”Bit Trip”-serien. Men enligt Jeppe har målet med den grafiska stilen varit att förflytta spelarens uppmärksamhet från det du ser till det du hör.

– De som satte det visuella konceptet för ”140” har en bakgrund i grafik och motion design utanför spelindustrin. De bryr sig inte särskilt mycket om vilka trender som är aktuella bland indiespel, alla likheter med de spelen är tillfälliga. Vi valde den simplistiska stilen för att ständigt ha soundtracket i fokus, och för att se till att produktionskraven är rimliga då jag gör 140 på min fritid. Trots enkelheten tycker jag att vi har lyckats ge spelet en unik visuell identitet.

140 Boss Fight

”140” har redan rönt en del uppmärksamhet inom indiescenen och vann pris för bästa ljud i IGF 2013. Inte helt oväntat då det vi hört hittills låter väldigt lovande. Jeppe förklarar dessutom att den avskalade klubbmusiken tillför mer än bara stämning, den skapar spelmoment. Jeppe Carlsen beskriver hur spelaren måste lyssna på musiken och anpassa sig efter den för att överleva och får det att låta som ett slags elektronisk techno-darwinism.

– Soundtracket kontrollerar alla element på banan. Det flyttar plattformar, tippar broar, och ser till att block blinkar in och ut ur existensen. Medan du spelar kommer nya lager av musik att läggas till som i sin tur adderar nya spelmekaniska moment. Tanken är att spelaren ska lyssna på musiken och leta efter ljudtecken som visar hur du ska tajma dina hopp och rörelser.

Till skillnad från det sotsvarta ”Limbo” vibrerar ”140” av ljus, färger och ljud i ett landskap som rör sig rytmiskt därefter. I trailern kan vi se hur en hiss åker upp samtidigt som ett syntreglage dras åt, avsatser som försvinner i takt med slag på virveltrumman och hur en basmelodi dirigerar en hel hinderbana. I 140 är ljud, ljus, form och spel en enda pulserande framåtrörelse – i flimrande stroboskopljus.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 3 )

Jag gillar tanken på att man måste tillförlita sig på beatet för att kunna sätta hoppen. Överlag så experimenteras det alldeles för lite med ljud och musik i spelvärlden och det är förbannat synd.

  (Quote)

Christoffer Holmbäck den 22 apr 2013 klockan 22:02

Bit Trip är ju grymma på det. CJ har recenserat i princip alla till AB tror jag.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 23 apr 2013 klockan 15:44

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .