Indiespelet Clairvoyance

En av kalla krigets största drabbningar inträffade inte på ett stridsfält – det utspelades på ett schackbräde. 1972 års möte mellan amerikanen Bobby Fischer och den dåvarande världsmästaren, ryssen Boris Spassky, var lika mycket en ideologisk kamp mellan stormakterna som en psykologisk duell mellan två schackmästare. Att de vita och svarta pjäserna blev en skarpladdad metafor för maktspelet mellan öst och väst undgick ingen. Den excentriske Bobby Fischer blev flera minuter försenad till matchen, vankade oroligt av och an i hallen och krävde att alla kameror skulle avlägsnas. Trots utspelen, eller kanske på grund av dem, besegrade han den regerande världsmästaren. Ryssland lyckades aldrig resa sig efter det intellektuella nederlaget i Reykjavik. 19 år senare förlorade de även det kalla kriget.

När jag spelar ”Clairvoyance” är det Bobby Fischer jag tänker på. ”Clairvoyance” är nämligen som ett parti schack. Förutsatt att du ersätter alla pjäser med robotar som skjuter laser och kastar granater. En annan skillnad är att dina och din motståndares drag sker samtidigt. Eller nästan. Du väljer fem handlingar du vill utföra och i vilken ordning, sedan trycker du på submit. När din motståndare har gjort detsamma utförs dragen i tur och ordning. På så vis kan du aldrig vara säker på utkomsten av dina handlingar eller förlita dig på objektivt effektiva drag. Istället måste du räkna sannolikheter och våga ta risker. För vad som i förhand kan framstå som ett idiotiskt drag kan bli vad som förändrar hela spelet. Och allt grundar sig i Erik Svedängs fascination för spelmekaniska experiment.

– Det jag gillar med spelmekanik är att man kan bygga upp små tankeexperiment och abstrakta världar där spelarna blir utforskare och pionjärer. Det finns inga direkta gränser för vilka idéer som kan testas och upptäckandet av mekaniken är spännande både för speldesignern och spelarna, säger Erik Svedäng som tillsammans med tre vänner (Johannes Gotlén, Niklas Åkerblad och Oscar Rydelius) ligger bakom spelet.

Första gången jag spelade ”Clairvoyance” befann sig spelet i en slags omega-fas – och jag på en pub. På bordet framför mig hade Erik dukat upp en spelplan av pappersark och kuber. Långt innan spelet börjat ta form digitalt hade Erik fullbordat det analogt.

Vad som gör att ”Clairvoyance” fungerar så bra i sin digitala kostym är ”Wordfeud”-koefficienten: du kan ha flera spel igång samtidigt. När jag kliver in och ut ur pågående dueller via spelets lobby får jag känslan av att jag, likt Bobby Fischer, promenerar längsmed ett långbord och bockar av det ena schackbrädet efter det andra. När Bobby var på sin absoluta topp kunde han spela upp emot 80 spel på en gång, samtidigt som han strategiskt verkade befinna sig en hel tidszon före sina motståndare.

– Jag älskar spänningen i spel där man är helt fokuserad på att överlista sin motståndare genom skicklighet och psykologi. I minimalistiska spelsystem som saknar inslag av diplomati eller verbal kommunikation kommer sådana kvaliteter fram lättare. Det blir ett sätt att lära känna sin motståndares psyke, helt utan distraktioner. Nästan som telepati.

Precis som schack är ”Clairvoyance” närmast befriande i sina begränsningar. Du har bara ett fåtal manövrer till ditt förfogande. Och på samma sätt som du inte kan bestycka en löpare med en eldkastare kan du inte levla upp dina spelpjäser i ”Clairvoyance”. Istället måste du göra det bästa med vad du har.

– Eftersom det är ett spel som handlar om att förstå hur motståndaren tänker så får inte reglerna vara för avancerade. Då kan man inte sätta sig in i motspelarens mentala situation, förklarar Erik.

Clarvoyance är ett nyckfullt spel där en svag runda kan ställa allt på ända. Men oavsett hur oddsen ser ut finns alltid möjligheten att vända en match. Så när tre av mina robotar har degraderats till rykande skrot och min sista står inträngd i ett strategiskt ofördelaktigt hörn tänker jag:

Vad skulle Bobby Fischer göra?


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 5 )

När jag läser det här så känns det som om det lånats friskt från brädspelet RoboRally, fast med fokus på strider, och inte lika många spelare åt gången. Det är på inget sätt något negativt, jag ser snarare fram emot att testa det!

  (Quote)

Pär den 19 feb 2013 klockan 11:35

Ja, det har nog en del gemensamt med Roborally. Inte spelat brädspelet själv dock. Bara hört talas om det. Och ja, Clairvoyance är en väldigt trevlig bekantskap. Trist bara att man måste vänta på sina motspelares drag. Särskilt när man fått feeling =)

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 19 feb 2013 klockan 13:52

Då kan jag verkligen rekommendera RoboRally, om man gillar brädspel förstås. Särskilt om man är 4 eller fler spelare, då blir det riktigt kaotiskt! :)

  (Quote)

Pär den 20 feb 2013 klockan 10:40

På bilderna ser det lite ut som om Kurushi råkat ut för Simon & Tomas.

  (Quote)

Aloysius den 06 mar 2013 klockan 11:14

Aloysius: På bilderna ser det lite ut som om Kurushi råkat ut för Simon & Tomas.

Om du talar om kubotarna så får man designa dem själv. Mina är skitsnygga!!

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 06 mar 2013 klockan 11:37

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .