För lite drygt ett år sedan, 26 november 2011, sköts rymdraketen MSL upp från Cape Canaveral. Knappt nio jordmånader senare, den 6 augusti, landade Curiousity-rovern i den jättelika Gale-kratern. Det här är utan tvekan en av årets största händelser i min bok. Världsekonomin står i gungning och de enormt dyra rymdprogrammen hotas – samtidigt åker en 900 kilo tung liten bil runt på Mars och twittrar om sina upptäckter. Högupplösta fotografier av persikofärgade vidder får hela mänskligheten att känna svindel – och med varje retweet verkar det där abstrakta och avlägsna märkligt nära. Rymdprogrammens storhetstid har fostrat oss till en obotlig framtidsoptimism. Vi förbrukar råvaror, resurser och dollarmiljarder för att vi liksom bara måste. För det var så Sid Meier lärde oss att vi skulle göra när polerna smält och atomvinter stundade.

Självklart ska den här optimismen dekonstrueras. Och självklart ska det göras i ett spel.

År 2007 hittades grottor under Mars yta. 85 år senare hittas utomjordiskt liv i de vidsträckta grottsystemen. ”Waking Mars” utspelar sig ytterligare fyra år senare, år 2097. Skorpan som utgör planetens yta har korroderats av ett biologiskt slem. Grottorna är med andra ord väldigt instabila. I sin jakt på forskarroboten Octo blir spelaren så också instängd under rasmassorna och måste försöka hitta en väg ut. För att göra det måste du odla växter och föda djur för att öka biomassan i varje område. När biomassan är tillräckligt stor öppnas vägen till nästa område. Du ger de små ekosystemen en liten knuff i rätt riktning och ser sedan hur livet har sin gilla gång.

”Waking Mars” innehåller inga långsmala, rock’n’roll-hatande galningar eller svartglänsande parasiter. Faktum är att du aldrig kommer avfyra ett enda skott i genom hela spelet. Storheten med Tiger Styles underjordiska rymdsaga ligger istället dels i greppet det tar på hela metroidvania-genren, men också hur det lägger över ansvaret i din famn. Spelet bygger på att du tar dig tid att utforska och experimentera med planeten och dess djur- och växtliv. Här finns massor att lära för den som tar sig tid.

Men här är också en annorlunda och intim upplevelse olik nästan allt annat i genren. När huvudkaraktären Liang kravlar sig genom trånga, underjordiska utrymmen känns det nästan lika klaustrofobiskt som det gjorde i ”The Descent” (minus hela den där avslutande delen när Gollums släkt går bananer). Främmande och abstrakt samtidigt som det är nära och intimt. Eftersom Mars är så 2012.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 1 kommentar )

Det ser väldigt mycket ut som det gamla Amiga-liret Exile. Jag har inte orkat testa det här än, dock. Trots att jag älskar sf.

  (Quote)

Joakim Kilman den 25 Dec 2012 klockan 17:07

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .