Richard Perrins fullängdsdebut är inte som något annat spel du har spelat i år.

”Kairo” består av några stenkomplex som ligger och flyter mitt ute i ingenstans. Det är en abstrakt värld som på en och samma gång känns kall, främmande och märkligt tilldragande. Det tycks uppenbart att någon har skapat den för hand, men dess syfte är dolt för oss. Vart och ett av stenkomplexen innehåller en egen värld full av majestätisk arkitektur och mystiska maskiner. Genom att lösa fysikbaserade pussel sätter vi igång dem, en efter en, och… någonting händer.

De olika rummen är ljussatta med färger som både ger dem ett unikt utseende och en speciell atmosfär. ”Kairo” lever helt och hållet på sina intryck. Det försöker visa oss någonting vi aldrig har sett förut, och det vill inget hellre än att vi stannar upp och betraktar de kreativa dragen i de omsorgsfullt utformade miljöerna.

Det är ett spel där det passiva spelar en avgörande roll. Storheten ligger i det visuella och i tankarna det sätter i rullning. Vad är egentligen meningen med alla statyer, maskiner och stenblock som vi möts av? Vad symboliserar de långa vingliga korridorerna, de kalla stenrummen och den sugande vita intigheten som kapslar in allting?

Jag har teorier, förstås. Faktum är att jag är full av dem. Men jag vill ogärna prata om dem innan folk har fått en chans att uppleva spelet själva. Vad som emellertid står klart efter att ha vistats i ”Kairos” värld är att det inte är ett ställe du vill vara fast på särskilt länge. Det är stort och fängslande rent visuellt, men det finns också en stor tomhet i bakgrunden.

Ibland är det som att befinna sig inuti en MC Escher-målning. Det här är ett spel som är gjort med syftet att få oss att bli förälskade i färg och form igen. Det vill dela med sig av någonting vackert och storslaget. Det finns mängder av gåtor som bara väntar på att upptäckas. Perrin vill att vi ska få möjligheten att upptäcka någonting vi aldrig sett förut, utan en berättelse som håller oss i handen. Utan några pekpinnar och förklaringsskyltar som berättar vad vi ska göra och varför. Han vill att vi ska uppleva ”Kairo” med ett barns ögon.

Och ”Kairo” är värt att upplevas. Det är ett fruktansvärt vackert spel. Maskiner uthuggna ur sten skjuter ut strålar av koncentrerad energi. Blockformade vattenfall rinner ut i det stora okända. Vi får möjligheten att röra oss fritt i den här främmande, utomjordiska världen, helt utan några krav som måste uppfyllas. Det finns inga monster som jagar oss genom stenkomplexen, inga fiender som väntar på att göra oss illa.

Vad som finns är en värld av mystik och under som väntar på att få dela med sig av sina hemligheter.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 5 )

Låter, och ser, väldigt intressant och vackert ut. Hämtar genast hem demot och testar.

Jag visste väl att jag åtminstone skulle få ett tips på något spel jag aldrig hört talas om. Blog ’em up, ni vidgar mina vyer!

  (Quote)

NuYu den 10 Dec 2012 klockan 19:04

Berätta vad du tycker när du testat det!

Här är en lite mer utförlig recension som jag skrev för Aftonbladet, förresten: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spela/recensioner/article15921499.ab

Jag känner att den ringar in hela grejen lite bättre. Jag finner hela konceptet med svag interaktivitet väldigt intressant. Det var ju exakt samma sak som gjorde The Walking Dead så bra i sina bästa stunder i år.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 12 Dec 2012 klockan 17:06

Det verkar lovande, såhär post-demo-mässigt. Tacksamt med alla hints, för Myst-stilen har alltid varit lite obegriplig för mig.

Bortsett från atmosfären med sin musik och arkitektur var det en särskild sak som fångade mitt intresse. Högst upp i det röda rummet, brusiga skärmar, antydningar om något som varit. Jag får en känsla av att det vilar något politiskt över det hela.

  (Quote)

NuYu den 13 Dec 2012 klockan 15:21

Det tror jag också. Vissa av de där motiven går igen på andra platser dessutom. Kolla bild 6 i bildspelet på Aftonbladet, exempelvis. Samma bild fanns uppsmälld på en av tv-skärmarna i det första röda rummet.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 13 Dec 2012 klockan 16:46

Aha! Upptäckte den där också och då var det alltså inte bara jag som fick för mig något. Skulle inte förvåna mig om jag köper det där nu, bara för det.

  (Quote)

NuYu den 13 Dec 2012 klockan 19:22

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .