I cirka tio år nu har Frogwares metodiskt hamrat ut en av världens bästa spelserier.

Det är som om de befinner sig i en slags tidsficka. Inga av de här spelen är skapade för att locka till sig en modern publik. De är fulla av den där sortens pussel som varje år får ett antal människor att skjuta sig i munnen i förtvivlan. Men samtidigt är Frogwares version av Sherlock Holmes präglad av en enorm kärlek, både till Arthur Conan Doyle och till äventyrsgenren självt.

”The Testament of Sherlock Holmes” är en modern version av en sorts äventyr som egentligen inte längre existerar. Till skillnad från de senaste spelen som placerat Holmes i ett antal historiska och fiktiva situationer (”versus Jack the Ripper”, ”versus Arséne Lupin”, versus Lovecrafts Cthulhu-myter i ”The Awakened”) fokuserar handlingen återigen på artonhundratalets London. Det är ett mörkt spel där Holmes egna motiv är ganska dunkla. Vi inser tidigt att han vet mer på förhand om de olika fallen han ställs inför än han själv vill medge. Från Watsons perspektiv får vi se hur hans vän tycks uppträda allt mer underligt. Bevismaterial försvinner och grova brott begås. Vid ett tillfälle får han rentav se Holmes mörda en man. Relationen mellan Watson och Holmes surnar i alarmerande hastighet tills den slutligen eskalerar i avsky.

Berättelsen är Frogwares egna, men de skriver Sherlock Holmes på ett sätt som ingen annan har lyckats med sedan Arthur Conan Doyle själv var i livet. Spelets version av Holmes bygger på Jeremy Brett klassiska gestaltning av karaktären och har begåvats med en röstskådespelare som gör årets överlägset bästa insats. Jag har ingen aning om vad han heter, men han finner ett avmätt tonfall som perfekt speglar hur avskiljd Holmes är från mänskligheten.

Det bästa med hela spelet är världen det bygger upp. Det visuella är skarpare och mer artistiskt utformat än någonsin, vilket bara framhäver Frogwares känsla för obskyra detaljer. På väggarna i Whitechapels bårhus finner jag exempelvis de här obscena tavlorna:

Jag är osäker på exakt varför de hänger där (kopplingen till en viss seriemördare är i och för sig ganska uppenbar) men jag gissar att det är en slags kommentar till den sorts makabra voyeurism som präglade artonhundratalet. Lockelsen i att se kroppar som skändats, brutaliserats eller vänts ut och in var någonting som allmänheten delade med medicinen på den här tiden. Avrättningar, vaxmuseum, anatomiska utställningar och bårhus förvandlades till morbida teaterföreställningar för folket. Motiven går igen i bland annat Théodore Géricaults målningar.

Det är den här tiden som ”The Testament of Sherlock Holmes” utspelar sig i. Det ligger någonting mörkt och morbidt över mycket av spelet. Whitechapel i synnerhet sticker ut som en enorm varböld på ett redan likblekt London. Vi besökte distriktet redan i ”Sherlock Holmes vs Jack the Ripper” men det såg inte ut så här då. Hungersnöd och ekonomisk depression har utmärglat stadsdelen fullständigt. Allting är skitigt och sönderslaget. Butiksfönster är förspikade. Bagerier har slagit igen. Smogmolnen som den industriella revolutionen spyr ut över hustaken ramar in scenen perfekt. Till och med luften känns smutsig. Det är ett fantastiskt tidsporträtt. De enda ställen som är fulla av folk är kyrkogårdar, opiumhålor och horhus.

Frogwares har alltid satt stor stolthet i sin periodiska research, men den här gången överträffar de sig själva gång på gång.

”The Testament of Sherlock Holmes” har en väldigt logiskt plats i dagens populärkultur där Guy Ritchie och Robert Downey Jr. gör sitt bästa för att sabotera karaktären fullständigt. Benedict Cumberbatch ger honom i och för sig återupprättelse i en mer modern tappning i BBC:s bitvis fantastiska ”Sherlock”, men för alla som längtar efter Arthur Conan Doyles originalfigur har det varit skrämmande tomt på nytt material. Alla verkar mer intresserade av att modernisera Sherlock Holmes än att återgå till rötterna.

Frogwares är det lysande undantaget. De levererar någonting som ingen annan klarar av att erbjuda, och de gör det med ett självlysande förakt för både modern speldesign och modernt manusförfattande. Resultatet är ett av årets allra bästa spel.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 2 )

Jag blev positivt överraskad av det här. Jag spelar det långsamt, som sig bör, och har inte tagit mig igenom hela ännu. Men det är ett riktigt bra, och väldigt underskattat, deckaräventyr.

  (Quote)

Joakim Kilman den 10 Dec 2012 klockan 11:45

Jag har inte spelat nåt av de där spelen än. Men jag ÄLSKAR konceptet med Sherlock vs Cthulhu i The awakened. Det är ju SÅ PASS BRA!

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 10 Dec 2012 klockan 12:05

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .