Jag såg Morgan Spurlocks nördsafari-dokumentär ”Comic-Con Episode IV: A Fan’s Hope” här om dagen. Det är en film som försöker ge en slags helbild över de 130 000-ish människor som varje år besöker San Diego Comic-Con International. Och det är ett fantastiskt karaktärsgalleri som målas, utan att helt lyckas ramla ner i de uppenbara Big Bang Theory”-fällorna. Amatörtecknare som kryssar mellan serieförlagsbås i hopp om att någon ska upptäcka talangen i deras tuschade portfolios. Hantverksskickliga cosplayare som är ungefär lika dåliga på att skådespela som de är bra på att bygga Krogan-kostymer. Serietidningssamlande filmskapare som gnuggar händerna över obskyra fynd.

Det fenomen Comic-Con är, som visas upp i dokumentären, är en årligt återkommande oas för människor som aktivt valt att ställa sig utanför. Människor som enas kring inte ett intresse utan ett sätt att närma sig sitt intresse på. Att fullständigt älska en populärkulturell yttring och inte bry sig nämnvärt om vad de ickeinsatta har att säga om det. De här människorna älskade serietidningar, tv-spel och actionfigurer när det ansågs vara töntigt (observera skillnaden till begreppet ”nördigt”). De älskar det också när film- och leksaksindustrin slår mynt av deras intresse. Och de kommer fortsätta göra det långt efter att det slutat vara på modet. Och jag tror att de flesta av oss kan relatera.

I går förmiddags invigde handelsminister Ewa Björling nordens största spelmässa, Gamex. Visst är det en fjäder i hatten för de som organiserar mässan att efter bara ett par år på kartan redan lockar personer från regeringshåll. Men varför är det handelsministern som inviger och inte kulturministern (eller motsvarande med någon slags kulturell kredd)? Vad säger det om mässans fokus – och vad säger det om etablissemangets syn på spel?

Precis som i ”Comic-Con Episode IV” är branschsidan av vår kultur svårundviklig (och här vill jag påpeka att det kanske inte ens är önskvärt att den sidan undviks). Jag tycker inte per definition att det är felaktigt att den svenska spelindustrin utmålas som först och främst ekonomisk framgångsrik (även om jag anser att det är en inte helt oproblematisk sanning). Men jag tycker att det är att fokusera på fel sak i sammanhanget. Jag misstänker att majoriteten av oss som besöker en spelmässa som uttryckligen vill vara en mötesplats ”för alla som älskar konsolspel och datorspel” inte gör det för att spelen som lokalproduceras är heta exportvaror. Vi gör det för att vi älskar spel, e-sport, cosplay – och för att vi vill träffa andra som känner på samma sätt.

När en spelmässa rättfärdigas (både från media och organisatörerna själva) med rapporter om en årlig omsättning på ett par miljarder kronor blir det automatiskt som att säga ”vi förstår inte vad fan det är, men det drar ju in bra med cash”. Det finns inget intresse att förstå uttrycksformen, ingen önskan om att förmedla en bredare bild av vad kulturen rymmer. Det är unga killar som spelar våldsspel och unga tjejer som är sociala i hästspel.

Följdfrågan blir självklar. Vad händer när konjunkturen hinner i kapp den svenska spelbranschen igen? Vänder det politiska etablissemanget kappan efter vinden och blir ambulansjägare igen, eller kommer Ewa Björling fortfarande vara lika stolt över att hon spöar sina barn i Super Mario? Kanske är det som en branschrepresentant hävdade i en Facebook-diskussion vi nyligen hade, att spelen nu accepterats av den breda massan tack vare de ekonomiska framgångarna. Jag tror inte det. Däremot verkar det vara därför vi har spelmässor som Gamex.

Klart det finns ett värde i att visa kommande titlar innan de släpps, det skänker både nyhetsvärde och spänning till mässan. Men jag tror att öppna spelmässor i allmänhet och Gamex i synnerhet har mer att vinna på att lyfta spelens själva kulturella värde. Att lyfta fram det alternativa och visa vad som gör oss och våra spel speciella. Att skapa ett mervärde och inte bara rapa upp det andra redan festat färdigt på. Att bygga innehåll underifrån, från de passionerat brinnande gräsrötterna istället för från något slags entreprenörsproffsigt uppifrån-perspektiv. För kärleken – oavsett om den riktas mot serietidningar eller tv-spel – är alltid totalt okänslig för konjunktursvängningar.

Någonstans handlar det väl om sunt förnuft också. Nästa vecka slår Stockholms Filmfestival upp portarna. Tror ni handelsministern kommer invigningstala om filmindustrins omsättning?

Bilden är tagen av Hampus Andersson vid Gamex 2010.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 3 )

Spik. Huvud.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 02 Nov 2012 klockan 22:23

Tack! Du har så klart väldigt rätt.

Det var allt.

  (Quote)

Joakim Kilman den 05 Nov 2012 klockan 12:36

Detta:
”Nästa vecka slår Stockholms Filmfestival upp portarna. Tror ni handelsministern kommer invigningstala om filmindustrins omsättning?”

Och i en annan ände av bassängen diskuteras huruvida ”spel recentioner” ska vara objektiva och nyheter subjektiva. Eller hur det nu var.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 05 Nov 2012 klockan 14:30

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .