Det finns en scen i Nicolas Winding Refns ”Drive” som fångar slutskedet av en förvandling. Jag talar om övergången från människa till djur. Processen inleds när Ryan Gosling metodiskt stampar in en mans ansikte i en hiss. Och den avslutas när han står tyst utanför en diner med en oformlig människomask över ansiktet och bidar sin tid. På ena sidan skyltfönstret sitter skurkarna och räknar sina pengar. På andra står en avhumaniserad Ryan Gosling och tittar in.

– Man förväntar sig att han ska gå in och döda alla, säger Jonatan ”Cactus” Söderström. Men istället vänder han sig om och går därifrån. Hotline Miami är som scenen man förväntade sig men aldrig inträffade.

En bättre sammanfattning av ”Hotline Miami” än så kommer du aldrig att få. Med ”Hotline Miami” går indiedarlingen Cactus från runkande norrlänningar till kokainstinna hitmen. Spelet utspelar sig i skarven mellan 80- och 90-talet i ett alternativt Miami som lider av sviterna av ett utdraget kokainkrig. Det är en värld där gränsen mellan fantasi och verklighet är lika flytande som hjärnsubstansen som läcker ut på dansgolvet.

När Cactus och grafikern Dennis Wedin visade upp Hotline Miami på utställningen Rezzed i Brighton i somras vann det titeln ”Game of the show”. Sedan dess har den internationella spelpressen tävlat ikapp om att hylla det stilistiska våldsspelet från Sverige. Men det spelet de visade upp hade inte så mycket gemensamt med det spel de började utveckla.

– Från början hette spelet ”Nineties Kickass” och man var en slags wannabe-superhjälte, säger Cactus.

– Man skulle genomföra en serie test för att bli medlem i ett superhjältegäng, säger Dennis Wedin. Men sedan såg vi den där dokumentären.

Dennis Wedin och Jonatan Söderström.

Dokumentären Dennis talar om heter ”Cocaine Cowboys”. Den handlar om småskurkar som på grund av Miamis obefintliga tull kunde smuggla in stora partier med kokain i slutet av 70-talet. Vad småsmugglarna inte hade räknat med var columbianerna och gangsterbossen Griselda Blanco. Det slutar med att hela staden går under i ett blodigt kokainkrig.

Kokainsmugglingen kom att finansiera flera av Miamis många skyskrapor och gav staden ett drogromantiskt skimmer av dekadens och glamour. Eran mytologiserades och populariserades i filmer som ”Scarface” och tv-serier som ”Miami Vice” samtidigt som den pågick. Allt nådde sitt blodiga klimax i början av 80-talet. Vid det laget hade rivaliteten mellan smugglarna och maffian förvandlat staden från solig semesterort till landets mordhuvudstad.

I ”Hotline Miamis” historierevision upphörde aldrig kokainkriget. Det eskalerade.

– Vi ville göra ett spel som utspelade sig mitt i det kaoset.

Kort därefter bytte spelet riktning.

Med ”Drive” och ”Cocaine Cowboys” som utgångspunkt blev Hotline Miami en studie i ultravåld. Det finns en scen där du skjuter ned en svart man med ett hagelgevär. Skottskadad på marken ber han om sitt liv. Du går fram till honom. Går ned på knä. Och trycker in dina tummar i hans ögon. Vätska pressas ut ur ögonhålorna och livet rymmer i spasmer.

Dennis Wedin beskriver vad som hände när de visade upp spelet i Tyskland.

På spelmässan Gamescom i Köln slöt en samling 15-åriga killar upp framför spelets monter. De sköt fiender och skrattade. Sedan plockar spelkaraktären upp ett samurajsvärd, fäller en man och hugger svärdet så att det fastnar i mannens kranium. Karaktären behöver rycka flera gånger i svärdet innan det lossnar och färgar golvet med rosa hjärnsubstans. Efter det slutade killgänget att skratta.

– Då stannade de liksom upp. Och en av dem sa ”Det här är ganska obehagligt. Varför gör vi det här?”, säger Dennis Wedin.

Liksom alla Cactus spel har ”Hotline Miami” flera inslag som skaver och klappar spelaren mothårs. Den grafiska designen påminner om ett magnetstört vhs-band och när du klyver en mans skalle med en brandyxa ploppar stora poängsiffror i blinkande neon upp på skärmen.

– Våldet är rått och kallt, säger spelets grafiker, Dennis Wedin. Det ska inte vara orealistiskt eller romantiserande. Det ska kännas som du tar livet av någon.

– Du ska inte känna dig cool, tillägger Jonatan Söderström. Du ska snarare känna dig äcklad.

Att kritisera våldskultur med mer våldskultur är en svår balansakt. Ibland tar våldsfascinationen överhanden och då framstår kritiken snarare som en kärleksförklaring. Men spelet hanterar sitt moraliska dilemma på ett intressant sätt. I princip varje uppdrag går ut på att spelaren stiger in i ett hus och utrotar allt liv på respektive våningsplan. När uppdraget är slutfört ska du ut ur huset och tillbaka till din bil. För att komma dit måste du vada igenom de blodiga konsekvenserna av dina handlingar. Budskapet står bokstavligen skrivet på väggarna.

– Spel låter oss tro att man kan slå någon i huvudet med en kofot ett tiotal gånger innan de dör. Därför väljer vi att skildra våld som är brutalt, rått och helt utan finess. Vi vill visa att det har konsekvenser, allt annat vore oansvarigt, säger Jonatan Söderström

När ”Hotline Miami” inte är upptagen med att ställa frågor så har det en hel del att säga. Det börjar med djurmaskerna. Rent spelmekaniskt fyller de en funktion med unika färdigheter. Vissa gör att du springer snabbare, attackerar tystare och ser längre. Men det symboliska värdet är betydligt viktigare.

– När han tar på sig masken så är han inte längre sig själv. Maskerna föreställer djur eftersom de inte behöver stå till svars för sina handlingar. Våldet ligger i deras natur och de är fria från skuld och ansvar, säger Dennis Wedin.

Djurmasken blir en symbol för det konsekvenslösa spelvåldet. Våldet som ingen behöver ta ansvar för, allra minst spelaren. Det påminner om scenen i ”Drive”. Ryan Gosling står utanför dinern och tittar in kvar. Men han vänder sig om och går därifrån. I ett sista försök att rädda något som redan har gått förlorat.

Därför är det inte våldet eller de febriga mellansekvenserna som lämnar störst avtryck. Det är när karaktären står utanför dörren och samlar sig. Stålsätter sig. Fjärmar sig mentalt från de gärningar han snart kommer att begå. Det kaos som följer så snart han stiger innanför dörren. För till skillnad från Ryan Gosling vänder han sig inte om.

Han stiger in. Och vi hindrar honom inte.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , ,



Kommentarer ( 19 )

Lite märkliga presscitat att välja om de nu inte vill göra den vanliga powerfantasin?

”made me feel like a god”
– Rock Paper Shotgun
”…the coolest I’ve felt playing a video game in a long time…”
– Kotaku

  (Quote)

Tommy Preger den 30 okt 2012 klockan 16:21

Jag får inte ihop deras motiv. De vill göra något som skildrar våld ”realistiskt” och ”helt utan finess”, och väljer att göra det som ett hyperstiliserat actionspel där man klyver skallar med samurajsvärd? Jag tycker att budskapet låter som en efterskonstruktion.
Journalisterna vars citat används verkar ju inte precis tagit med sig något av spelets förmodade ansvarstagande antivåldsbudskap. Det vore väl visserligen inte första gången ett verk hyllas av fel anledningar av puckon, och jag har ju inte spelat spelet, men varningsklockorna ringer högt! Jag avskyr när man rättfärdigar underhållningsvåld med att det är ”överdrivet” eller ”medvetet”. Eller ännu värre (när det uppenbart inte är sant) ”realistiskt”.
Kan man inte behandla ämnet våld i tv-spel utan att än en gång belöna spelaren för att vara ett monster? Måste man göra _ytterligare_ ett vanligt actionspel (om än med EXTRA mycket våld)? Det KAN inte vara det bästa sättet att ifrågasätta de romantiserande våldskildringarna. Skillnaden mellan ”smart” underhållningsvåld och det normaliserade våld som utgör kärnan i alla mainstream-actionspel är GANSKA liten.
Alltså, jag håller med om att våld i fiktion SKA skava och kännas hemskt. Men jag tror inte man kan åstadkomma det inom ramarna för ett arkadspelsvåldsspel där själva poängen är att det på något plan ska vara tillfredställande. Inte utan att samtidigt motverka syftet. Det spelet antagligen kommunicerar mest är att våld kan vara JÄVLIGT våldsamt, och att det finns potential att på ett djuriskt sätt njuta av det. Och det är väl inte HELT ointressant i sig, men vi har redan en miljon spel som säger exakt samma sak. Det är fan den enda storyn spelmediet har nailat.

  (Quote)

Tommy Preger den 30 okt 2012 klockan 17:08

Tommy Preger: Journalisterna vars citat används verkar ju inte precis tagit med sig något av spelets förmodade ansvarstagande antivåldsbudskap.

Nä, men… speljournalistiken. Om vi ska bedöma spel efter vad journalisterna får ut av dem kan vi ju lika gärna gå hem.

Presscitaten känns specifikt utvalda för att de missar en stor del av vad spelet handlar om samtidigt som de säljer in det till just den publik det väljer att ställa mot väggen. Det är helt i linje med punkattityden dessutom. Jag tänker på när ”Hot Throttle” släpptes ifjol och några av citaten på sidan var från folk som skrev: ”I don’t get this game”.

Jag var också skeptiskt inställd på förhand till hur det här skulle funka i praktiken, men spelet är förvånansvärt konsekvent. Det belönar dig ju faktiskt inte för ditt beteende vilket blir hyfsat uppenbart efter en stund. Grejen med ”Miami Hotline” för mig, speciellt efter att ha sett det definitiva slutet, är att det provocerar fram viktiga frågeställningar om varför vi överhuvudtaget spelar. Folk kan väl välja att ignorera dem (och det gör de ju uppenbarligen också) men det gör inte poängen desto mindre relevant. Just i det här fallet problematiseras faktumet att man själv får frossa i övervåldet också, vilket det aldrig gjorde i, säg, ”Lollipop Chainsaw” eller ”Drive” som båda är verk som är sjukt besatta av sin yta (och följdaktligen mest kändes som tom exploatation).

”Hotline Miami” är det första spel jag sett som faktiskt gjort det här rätt. Och medan det inte är första gången någon tagit upp ämnet ser jag sällan folk som gnäller på ”A Clockwork Orange” eller ”Natural Born Killers” (okej, jag ser folk som gnäller på ”Natural Born Killers” hela tiden, men ändå). Det är en provokation som, om den inte går fram, mest understryker poängen med spelet.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 30 okt 2012 klockan 17:52

Bra och intressant som vanligt. Och alla borde se Cocaine Cowboys.

Tommy Preger: Jag tycker att budskapet låter som en efterskonstruktion.

När du spelar det, och framför allt ser det fantastiska metaslutet så blir det väldigt tydligt att det inte rör sig om någon efterkonstruktion.

  (Quote)

Christoffer Holmbäck den 30 okt 2012 klockan 19:36

Tommy Preger: Måste man göra _ytterligare_ ett vanligt actionspel

Till viss mån kan jag hålla med dig. Att kritisera våldskultur med våldskultur är trubbigt. Du har en poäng. Men å andra sidan har Cactus & Dennis också en poäng: de gör motsatsen till att predika till korgossarna. I slutändan är Hotline Miami kanske inte så mycket våldskulturkritik som konsumentkritik. Vi, konsumenter, måste ibland stanna upp och fråga oss vad är det vi konsumerar, och varför.

Presscitaten du visar tycker jag är en snygg metagrej. Citaten blir en del av Hotline Miami-paketeringen och lyckas snarare höja verket till en ny nivå – spelet utanför spelet.

Dessutom. Avslutet. Jag var först osäker till det, men nu älskar jag det. Jeez! Bra skit!

Christoffer Holmbäck: Bra och intressant som vanligt. Och alla borde se Cocaine Cowboys.

Tack, Christoffer! Och ja, Cocain Cowboys!

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 30 okt 2012 klockan 20:02

Bra skrivet och intressant läsning. Har varit lite intresserad av spelet, få se om man ska testa det inom en snar framtid.

  (Quote)

Emanuel den 30 okt 2012 klockan 21:22

Carl-Johan Johansson: ”Lollipop Chainsaw”

Lollipop Chainsaw handlar väl ändå inte mycket alls om våldskritik, utan om objektifiering. Precis som du säger är det mer åt exploatation när det kommer till… ja, allt egentligen. Icke desto mindre väldigt intressant dock.

Själv tänker jag på Funny Games när jag läser texten, men har inte spelat Hotline Miami än så får se om det ändrar sig senare.

  (Quote)

NuYu den 30 okt 2012 klockan 22:00

NuYu: Själv tänker jag på Funny Games när jag läser texten, men har inte spelat Hotline Miami än så får se om det ändrar sig senare.

Det är väldigt Haneke.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 30 okt 2012 klockan 22:52

NuYu: Lollipop Chainsaw handlar väl ändå inte mycket alls om våldskritik, utan om objektifiering.

Det handlar väl om både och, ärligt talat. Dess tre stora hjärtefrågor är ju zombier, objektifiering och underhållningsvåld.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 31 okt 2012 klockan 00:02

Jag får medge att det här är den första artikeln som skrivits om Hotline Miami som jag varit lite rädd att läsa. Hade nog känts ganska jobbigt om ni avfärdat spelet som meningslös våldsporr.

Kul att ni nämner Haneke, tog flera år innan jag vågade kolla på ”Funny Games”. Glad att jag gjorde det till slut, obehaglig men bra film. Vi tog inspiration från titelsekvensen när vi gjorde ”Wear Something Fancy” videon, har säkert smygit sig in lite andra influenser därifrån mindre medvetet också.

  (Quote)

Jonatan Söderström den 31 okt 2012 klockan 16:56

Jonatan Söderström: Jag får medge att det här är den första artikeln som skrivits om Hotline Miami som jag varit lite rädd att läsa. Hade nog känts ganska jobbigt om ni avfärdat spelet som meningslös våldsporr.

Haha. Förväntade du dig en sågning? Det här är inte recensionsåsikter iofs, mer av en intervju med inslag av temaanalys. I nästa nummer av Level skriver jag en vanlig recension av Hotline. En sådan med siffror.

Jonatan Söderström: Kul att ni nämner Haneke, tog flera år innan jag vågade kolla på ”Funny Games”. Glad att jag gjorde det till slut, obehaglig men bra film. Vi tog inspiration från titelsekvensen när vi gjorde ”Wear Something Fancy” videon, har säkert smygit sig in lite andra influenser därifrån mindre medvetet också.

Funny Games är en fruktansvärd och fruktansvärt bra film. Haneke lyckas få mig att må fysiskt illa av våldet på ett sätt som inget spel har lyckats med hittills. Hotline gör en ansats till det, men känns ändå som om spelet lyckas mer med att få spelaren att ifrågasätta sin mediekonsumtion än att bli medtagen av våldet.

I övrigt, hur har det gått med lanseringen? Kan du och Dennis äta nåt annat än nudlar?

Also, Torrent-grejen. Åsikter där?

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 01 Nov 2012 klockan 09:08

Ja, vi kommer nog kunna uppgradera till sojakorv ett par gånger i veckan i alla fall. Tror tyvärr jag utvecklat ett beroende av fiskpinnar, dock. Så det trillar inte av menyn helt! Nudlar kan jag däremot tänka mig att skippa ett tag framöver!

Torrent-grejen handlar mest om att jag själv piratat en del och tyckte det vore dumt (och lite pinsamt) ifall det skulle lämnas kvar en trasig relik av spelet som massa folk skulle spela. Bättre om spelet funkar som det ska och folk får njuta av det oavsett om de vill betala eller ej.

  (Quote)

Jonatan Söderström den 02 Nov 2012 klockan 00:41

Jag tokälskar Funny Games. Främst för hur den leker med formatet och slänger omkull alla väletablerade ”regler” inom film. Tycker visserligen även att den behandlar ett intressant ämne även om det inte är det som tilltalar mig mest.

Jonatan nu får jag skämmas men jag måste spela färdigt Hotline Miami innan jag med gott samvete kan kommentera på det.

  (Quote)

Christoffer Hedborg den 02 Nov 2012 klockan 00:52

För mej faller alla bitar på plats i slutet. Jag känner mej nästan lurad! Eller nej…. vilseled är rätta uttrycket.

Med tanke på att jag vet att du, Jonatan, hade en ambition med berättandet kan jag bara lyfta på hatten. Jag har haft skeptiska ögonblick under resans gång och känner att summan är större än beståndsdelarna. Men när säcken väl knyts ihop spelar inte diverse skönhetsfläckar någon roll.

Alla rescensioner och bloggar som fokuserat på ”det coola våldet” har liksom missat poängen och pissat i motvind. Jag tycker att det är briljant.

  (Quote)

Niklas Åkerblad den 02 Nov 2012 klockan 12:15

Niklas Åkerblad: Med tanke på att jag vet att du, Jonatan, hade en ambition med berättandet kan jag bara lyfta på hatten. Jag har haft skeptiska ögonblick under resans gång och känner att summan är större än beståndsdelarna. Men när säcken väl knyts ihop spelar inte diverse skönhetsfläckar någon roll.

Alla rescensioner och bloggar som fokuserat på ”det coola våldet” har liksom missat poängen och pissat i motvind. Jag tycker att det är briljant.

Var också osäker på att spelet skulle hålla ihop och leverera sitt budskap utan att bli för preachy eller splittrat. Men det höll fint.

Jo, Niklas, har inte du nån schysst Hotline Miami-art att visa upp and/or berätta mer om din roll i arbetet?

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 04 Nov 2012 klockan 21:41

Jimmy Håkansson: Jo, Niklas, har inte du nån schysst Hotline Miami-art att visa upp and/or berätta mer om din roll i arbetet?

Tack för att du frågar Jimmy. Men jag har bara gjort den där postern och skrivit de där tre låtarna som Jonatan och Dennis valde att ta med i spelet.

Postern blev till för att (nu orkar jag inte skriva båda deras namn så det får bli Dennaton från och med nu) Dennaton ville ha en poster som va nåt sorts hommage till gamla filmlappar från 80-talet. Duvet, hur såg omslagen ut på VHS kassetterna i rysarsektionen av din lokala videobutik liksom.

Alla konstnärer på internet som ritar sådant nu för tiden är asdyra.
Jag sa att jag skulle kunna göra ett billigare försök men förmodligen inte helt lyckas förmedla deras vision för ändamålet. Eftersom jag inte ritar gamla 80-tals posters.

Jag tror faktiskt de inte frågade mej från början för att de va oroliga att jag skulle ha för mycket att göra (vilket jag hade), men det kanske bara är mitt ego som spökar. Personligen blev jag grymt sugen eftersom det i alla fall skulle innebära ett avbrott från allt måleri, där jag jobbar mycket med mina känslor (vilket kan vara jävligt tröttsamt ibland), till att bara få rita något fränt och samtidigt tolka någon annans vision snarare än min egen även om jag, som sagt, redan från början visste att det skulle bli mer ”Nicke” än något annat.

Sen har jag la lagat mat åt herrarna (duvet något med typ broccoli och champinjoner i så att de inte får skörbjugg) någon gång när de suttit och jobbat med spelet i min ateljé.

Musiken har jag ju gjort för min egen skull och jag blev ödmjukt smickrad över att de fann plats för den i spelet.

Så långt sträcker sej min inblandning ungefär. Jag skulle gärna arbeta mer med ingående med Dennaton på något spel i framtiden men för tillfället är gubbarna så väl sammansvetsade att jag inte vill lägga för många flottiga fingrar i degen och förändra något som redan är fint.
Sen arbetar vi rätt olika och har väsensskilda processer bakom skapandet. Åtminstone på vissa sätt. Jag tenderar till att vara väldigt minutöst i mitt framställande och har inget emot att jobba länge på saker och ting; där Dennaton verkar jobba med att förenkla beståndsdelarna för att få ett så självklart uttryck som möjligt (eller vad fan man ska kalla det) vurmar jag mer för att förlora mej i snickarglädjen och addera detaljer i en helt annan utsträckning.
Alas, en vacker dag, när stjärnorna placerat sej rätt på himlavalvet, ska vi nog kunna göra ett mera ingående samarbete på något. Det hade vart jävligt kul och utmanande.

  (Quote)

Niklas Åkerblad den 09 Nov 2012 klockan 16:49

Spännande att höra. Har du förresten denpostern du gjorde tillgänglig på internetz?

Niklas Åkerblad: Sen har jag la lagat mat åt herrarna (duvet något med typ broccoli och champinjoner i så att de inte får skörbjugg) någon gång när de suttit och jobbat med spelet i min ateljé.

Jag måste skaffa en ateljé. Om inte annat bara för att kunna säga ”Igår när jag jobbade i min ateljé” eller ”det ligger mittemot min ateljé”. =D

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 12 Nov 2012 klockan 12:58

Jävligt bra skriven artikel! :D Det var njutbart att läsa. Hotline Miami är ett sjukt nice spel. Jag gillar verkligen metaforen med djurmaskerna, det var bra att utvecklarna fick dela sina tankar.

  (Quote)

Teryo Law den 01 Dec 2012 klockan 22:48

Teryo Law: Jävligt bra skriven artikel! :D Det var njutbart att läsa.

Thanks, dawg! =)

Teryo Law: Hotline Miami är ett sjukt nice spel. Jag gillar verkligen metaforen med djurmaskerna, det var bra att utvecklarna fick dela sina tankar.

Agreed. Sjukt spännande och intressant. Metakapitlet i slutet är episkt också. ryser när jag tänker på det.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 07 feb 2013 klockan 09:01

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .