I sin dikt ”Schubertania” beskriver Tranströmer New York som ett vimmel av skor som inte sätter några spår. Men i ”Journeys” öken lämnar varje enskilt steg en signatur. Tills en sandstorm rensar historien från dina avtryck för att göra plats för någon annans.

Det vore lätt för mig att säga att ”Journey” handlar om livets förgänglighet. På många sätt är det huvudspåret i ”Journey”. Men vi tar ett sidospår. Om inte annat bara för att se vart vi hamnar.

”Journey” handlar också om civilisationer som faller, och med dem – imperier. På väggmålningar kan vi följa berättelsen om ett sådant som gått förlorat. Imperier brukar göra det till slut. För även om vi ser oss och vårt arv som något som ska eka i generationer så verkar vi alla vara övertygade om att det vi bygger upp, vår omvärld, civilisation, är något som varar för evigt. Som om vägar av asfalt och klossar av betong vore omöjliga att bryta ned. Men världar faller samman så småningom. Tiden hittar sätt att lösa det. Förr eller senare.

Allt fast och beständigt förflyktigas, sa Karl Marx. Rom. Babylon. USA? Även supernationer har ett bäst före-datum. Hur höga murar vi än bygger runt oss – vare sig det är järnridåer eller ACTA-lagar – så kommer de inom sin tid att rasa tillsammans med det de var byggda för att skydda.

I ”Journey” står det skrivet på väggarna. Där står det också att det vi uppnår i våra livsresor aldrig blir viktigare än de relationer som skapas på väg mot ändhållplatsen. Oavsett hur mycket väsen vi för på vägen dit. För till slut klingar alla ekon ut – som fotspår i sand.

Om vi sedan återvänder till huvudspåret. Den där om livet.

Min bloggbroder CJ tycker att That Game Company tar den lätta vägen genom att avrunda ”Journey” som de gör (och kommer att återkomma om det). Jag håller inte med om det. Visst. De hade kunnat låta ökennomaden dö på det snötäckta berget utan att ha fullbordat sin pilgrimsresa. Segna ner. Credits! Det hade vore en arty väg ut. Att växa upp är inte alltid att blomma upp utan också att blomma ut (det betyder vissna, kids). Att växa upp kan vara att växa in. Särskilt när dina summerade livsval leder till en återvändsgränd – och du inser att det är för sent att backa tillbaka.

Men samtidigt. Är inte det glada, optimistiska, rent av livsbejakande avslutet där nomaden seglar på regnbågar över och igenom vattenfall (denna moder av internet-meme) kapitlet som säger något om livet på riktigt? Att det är först när vi befinner oss vid slutet av det som vi kan uppskatta våra goda stunder. Är det inte först då vi på allvar kan stanna upp, titta tillbaka och tänka:

”Fan… Det här var ju inte så illa ändå.”


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 4 )

Jag älskar hur spelet kunde så enkelt väva ihop ett narrativ med coop. Jag var helt i ”the moment” och närvaron av andra spelare tog inte ifrån det alls. Journey var den bästa coop-upplevelse jag har haft sedan Left 4 Dead.

  (Quote)

Patrick Sandoval den 05 apr 2012 klockan 11:16

Mer Tranströmer-referenser i speljournalistik, tack. Jag har stuvat in Lars Jakobson (LÄS HONOM), och Lars Ardelius i speltexter hyfsat nyligen.

I alla fall när det handlar om spel som Journey och Dear Esther. Då är litterära referenser inte befogade så mycket som nödvändiga.

  (Quote)

Joakim Kilman den 06 apr 2012 klockan 10:47

Journey är fantastiskt! Otroligt bra spel. Såg förresten att blogmeup har nämnts på toppen, vet inte om ni har märkt av detta

http://toppen.nu/spel-på-nätet.html

  (Quote)

Johan den 13 apr 2012 klockan 11:53

Joakim Kilman: Din Dear Esther-recension på Loading var lysande. Def bästa Loading-recensionen jag läst.

Johan: Sweet! Fast Vi heter Blogemup (inte Blogmeup). Also, vi är sällan särskilt aktuella. =)

Patrick: Word. Coop-grejen gjorde verkligen Journey till något större.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 13 apr 2012 klockan 21:19

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .