I en tegelkub tappad mitt i miljonprogrammet Ålidhem i Umeå står fyra unga skådespelare böjda över en Kinectsensor och skriker med exakt 65 procent av sin röstförmåga. Kuben kallas egentligen Klossen och är ett kulturhus i Studiefrämjandets ägo. De skrikande skådespelarna tillhör Skuggteatern, och de generalrepeterar inför helgens improvisationsföreställning “Console yourself”. Den fria teatergruppen har marknadsfört sig som Umeås enda stadsdelsteater, och de har gjort sig kända för student- och förfestvänliga improshower (komplett med folköl och varmkorv) samt uppskattade barnteaterföreställningar.

Men den här gången testar Skuggteatern något nytt. Den strax över medelhöga röstnivån är ingen nyhet (det brukar gå rätt livat till här) det är snarare formatet som oprövad. Console yourself är nämligen ingen vanlig improföreställning. Istället för att spela på besökarnas och deras egna förutfattade meningar om olika filmgenrer – som tidigare – har man nu valt att rikta sig mot spelvärlden. Till sin hjälp har man tagit indiespelmakaren Nicklas “Nifflas” Nygren samt Umeå universitets humanistiska teknikcenter, HUMlab. Nifflas lämnade sitt undervisningsjobb i Danmark, och tillbringade en månad i Umeå med att bygga passande spelskelett för föreställningen. HUMlab har sedan låtit en projektassistent, Jim Robertsson, arbeta med att få en Kinectsensor att läsa av skådespelarnas rörelser – och sedan sammanfoga det hela med Nifflas speldelar.

Grundtanken i spelimpron är att i ännu högre grad låta publiken vara med och styra föreställningen. Förutom teatergruppens vanliga improtekniker (som bland annat går ut på att låta besökarna ge förutsättningar som skådespelarna sedan spontant måste agera utifrån) måste publiken bland annat också skapa karaktärsmodeller, styra flygande mattor med röststyrka och guida skådespelarna förbi diverse hinder.

Ett drygt dygn innan första föreställningen ser jag ensemblen skickligt navigera förbi lättare tekniktrassel och något som kanske liknar premiärnerver. En blyg receptionist lever dubbelliv som nedtryckt på arbetsplatsen och spelberoende så till den grad att gränserna för spel och verklighet suddats ut. Ett lyckat bossmöte i spelet ger erfarenhetspoäng i riktiga livet, som Viktoria (internetnick: Willow) använder för att boosta styrkan – och förstöra kontorets förhatliga kopieringsmaskin. Föreställningen bärs upp av en konfrencier (projektets konstnärlige ledare Magnus Nilsson-Mäki) som bryter in och förklarar regler för åskådarna, och en musiker (Anders Nyberg) som spelar live-klaviatur.

Utbytet mellan teknik och kultur har gått överraskande bra, det enas samtliga parter om.

– Det var ju i grunden ett arrangerat äktenskap, förklarar Magnus Nilsson-Mäki.

Teknikrepresentanten för dagen, Jim, menar att den fina dialogen mellan teater och universitet varit en bra grund för projektet att stå på. Själv började han från scratch när han i december skulle börja arbeta med Kinect-tekniken. Ingen hade ju gjort något liknande tidigare. Några av de svåraste teknologiska utmaningarna var att försöka vaska den relevanta datan – och sedan skicka den till Multimedia Fusion, programmet Nifflas aldrig verkar vilja ge upp. Nifflas byggde i sin tur ihop en talsyntes (som styrs av skådespelarna), ett par spelbara moment och humoristiska mellansekvenser. “Spelet” kallar han Super War Fight 3. Det är klassisk Nifflas-humor blandat med skissartade Cph Game Collective-vibbar. Tillsammans med Kinectteknikens opålitliga natur (BAM!) och skådespelarnas kvicktänkta roligheter är det bäddat för skratt.

Console yourself visas i helgen i kulturhuset Klossen, Ålidhems centrum, Umeå.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .