Tick-tick-tick-tock! Så går ”Beat Sneak Bandit”. Som en klocka. Med takt och känsla ska du tåtippa dig igenom snillrika banor för att ta tillbaka alla urverk som Duke Clockface stulit. Haken är att du måste tåtippa i takt. Tick-tick-tick-takt. Gör du inte det så skiter det sig på ett eller flera plan. Den andra haken är att du bara kan gå åt ett håll – du kan bara vända håll när du stöter mot en vägg (dörr, eller vaktrygg).

Det hela påminner lite om de gamla Game & Watch-spelen som hade två funktioner: spel och klocka. På den monokroma LCD-skärmen utfördes varje spelmoment som om de vore en del av urverket. Figurerna animerades inte sömlöst från den ena sidan till den andra – de snarare tick-tick-tockade fram som om de satt fast i en sekundvisare. Vid en första anblick kan ”Beat Sneak Bandit” också se väldigt simpelt ut. Men sakta men säkert adderas fler lager som tillsammans bildar något större. Det ligger förstås en tanke bakom det.

– Under den första månaden utvecklades ”Beat Sneak Bandit” extremt mycket, säger Simon Flesser, ena hälften av Simogo-duon. Vi gick från ett grundkoncept där varje våning i spelet fungerar som den gör idag, men i vilket man kunde styra tiden individuellt på respektive våning. Men det blev grymt komplicerat att greppa, så vi simplifierade och simplifierade i flera veckor tills vi landade på det kontrollsätt vi har idag. Vi tog liksom bort allt lull-lull och skalade bort interaktionen till sitt absoluta minimum.

Enkelheten är förrädisk. Nivåerna är lika logiskt som fantasifullt designade. Att inte kunna vända riktning på kommando bidrar till det spännande flytet som uppstår där man i slutändan sitter och trummar med fingrarna i fyrtakt – tick-tick-tick-tock!

– Våra spel har ju hittills varit extremt centrerade kring en mekanik och så har vi byggt spelet kring den. ”Beat Sneak Bandit” skiljer sig en del från våra tidigare titlar då det har flera mekaniker som sammanfaller.

”Beat Sneak Bandit” är ert tredje Iphone-spel efter ”Kosmo Spin” och ”Bumpy Road”. Vad har ni lärt er på vägen?
– Massor, så det är en klurig fråga. Något jag lär mig är definitivt att lita på magkänslan och inte gå för mycket upp i hur andra tycker du ska sköta din bussiness – eller hur de tycker att ditt spel ska vara.

Liksom Simogos tidigare spel är ”Beat Sneak Bandit” en vacker historia. Det ser bestämt ut som om Simon – illustratören av de tu – har plattat till ”Psychonauts” och därifrån klippt ut sina egna kartongfigurer. Ett annat ord för det är jättefint.

Enkelheten är ofta vad som skiljer smartphonespel från andra bärbara konsolspel; det görs fler avancerade långspel till konsolerna medan Iphone-spelen är mer av en snacksize-upplevelse. Åt vilket håll är appspelen på väg och åt vilket håll vill ni gå?
– Svårt att säga. Vi kommer definitivt få se större spel på iOS, och det är jag all for, så länge det inte är no-effort-portar med ett styrkors smackat på skärmen. För vår del kan jag inte riktigt säga att vi har en plan på huruvida vi kommer göra mindre eller större grejer. Vi är ganska nöjda med storleken på ”Beat Sneak Bandit”. Som det ser ut nu kommer vårt nästa spel vara strukturellt ganska annorlunda och gör vi det som vi nu har i pipelinen hoppas jag det kommer överraska många!

Appspel är, menar jag, mer beroende av generationsväxlingar än konsolspelen; för varje årlig Iphone/Ipad-uppdatering blir föregående version mer eller mindre obsolet som spelformat. Åsikt?
– Ja och nej. Alla våra spel kör fint även på äldre devices – ”Beat Sneak Bandit” kör faktiskt i 60 fps på en andragenerationens iPod Touch – så helt riktigt är det ju inte. På det sättet har de mer gemensamt med pc-spel.

Medan Simogo röner stora framgångar bland internationell spelmedia (”polished, challenging, wholly original and a heck of a lot of fun”, ”a game that you can’t decide whether to watch, play or hug” och ”the funkiest iOS game to date”) blir de alltmer kritiska mot hur svensk spelpress täcker Iphone-spel. Eller snarare hur de inte täcker dem.

– Det har definitivt blivit bättre. Men det är fortfarande så, tror jag, att många i svensk spelmedia inte räknar iOS-spel som ”riktiga spel”. Det blir särskilt uppenbart när iOS-spel får en egen liten hörna eller panel, som om de inte är värdiga riktiga recensioner, trots att många Iphone-spel är minst lika innehållsrika eller kvalitativa som vanliga konsoltitlar.

”Beat Sneak Bandit” är en uppvisning av speldesign och -mekanik i världsklass. Med en hel drös av 9 av 10-nior från Edge, IGN, Pocketgamer och Videogamer är det också Simogos största kritikerframgång hittills. För att inte tala om ett intyg på att Malmö-duon vet vad som får ett Iphone-spel att – just det – ticka.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 3 )

Bra skrivet.

Jag håller med om att sånna här mobil-läckerheter får allt för liten uppmärksamhet. Personligen har jag ingen enhet att spela de på – men jag vill ju veta att de finns!

  (Quote)

Anton Albiin den 24 feb 2012 klockan 14:02

Låter intressant. Men det finns bara till iOS? Inte Android?

Jag kan hålla med om att mobilspel får väldigt lite utrymme, sett till hur stor marknaden ändå är. När jag i början på året, efter att ha haft en telefon med ett väldigt begränsat spelutbud i många år, köpte en Androidtelefon så förvånades jag över att det var väldigt svårt att hitta recensioner av mobilspel på de spelsidor jag vanligtvis besökte. Det är synd, både för utvecklarna vars spel inte uppmärksammas, och för mig som kund som inte får någon vägledning genom det väldigt snåriga utbudet.

  (Quote)

Sebastian Åkerberg den 26 feb 2012 klockan 10:42

Och när mobilspel väl recenseras så görs det ofta i tex mobiltidningar av skribenter som är mer mobilskribenter än spelskribenter.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 28 feb 2012 klockan 11:03

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .