Egentligen hatar jag det.

Det finns något djupt störande med svenska storbolagsstoltheten ”Battlefield 3″. Vi kan bortse från det virtuella dödandet för en stund. Och den märkliga grundföreställningen att ett spel om krig i en nära framtid enbart är underhållning (”neutralt” på nutida svenskt manér). Men medan det är enkelt att hålla distansen till den digitala blodsutgjutelsen finns det andra delar som griper tag direkt. Som är omöjliga att värja sig mot.

DICE är knappast ensamma om att använda inspirerande morötter för att driva spelaren framåt. När det inte finns ett tydligt narrativ blir framåtrörelsen beroende av att spelaren rör sig mot egna, individuella mål. Jag fastnar i en levlingshets där en tråkig 20-minuterssvit i förkrossande underläge ändå måste slutföras – eftersom jag ju absolut behöver låsa upp ett nytt kamouflage. I kontexten av ett krig som aldrig tar slut, där målet är oviktigt och vägen dit är allt, blir tanken rätt obehaglig. Och här kommer Dice ändå krigets mekanismer skrämmande nära. Tricket är att göra själva striden kliniskt känslo- och tankelös samtidigt som motivationen hålls uppe med löften om nya belöningar, bättre vapen och glänsande medaljer. Det är ”gamification” i en slags rå urform. När jag sliter mig ur en fyratimmarssession grindande av nästan lutherska mått och inte ens vet om jag haft roligt är det kanske dags att fråga sig hur pass kritisk och självständig man är som person. Och fundera på vad det skulle kunna betyda i en situation som inte utspelade sig vid en bildskärm.

Men innan jag tar det där steget tillbaka, loggar ut och granskar hur krigspsykologerna på DICE petar runt i min reptilhjärna befinner jag mig mitt i striden. Oövervinnerlig som försteskytt och förare i en väldig, bullrande rysk T-90. Till min hjälp har jag en grupp full av vänner. En prickskytt som ”målar” slagfältet i klara röda trianglar – han är mina ögon från en annan vinkel, avslöjar fiendepositioner jag inte kan se med blotta ögat. Jag har en ingenjörskollega som andreskytt som röjer undan infanteri som kommer lite för nära med sitt anti-pansar. Den fjärde av oss håller ryggen och luften fri med AA-robotar. Vi är ett kollektiv, en enhet som samarbetar mot en kaosartad fiende. Vi koordinerar attacker tillsammans. Lär oss lägga understöd, flankera och överlista. Vi skriker order till varandra på militärlingo vi hittat i VHS-hyllan (ingen av oss har gjort lumpen). Ingenting kan stoppa oss. Den hetsiga, målmedvetna och adrenalinstinna atmosfären är total. Det är den lilla, strukturerade gruppen mot en anonym fiende. Det är kriget, och jag älskar det. Fast jag egentligen hatar det.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: ,



Kommentarer ( 3 )

Jävligt pricksäkert (ursäkta ordvitsen). Ungefär precis så känner jag också. Tror det är viktigt att problematisera ett spel som detta samtidigt som man kan ha oerhört kul med det.
Nästan ingen gillar krig på riktigt, ändå älskar vi det i spel.

  (Quote)

Apan Karlsson den 07 Dec 2011 klockan 17:15

Bra text som fångar storheten i Dices krig. Men jag tror ni är fel ute när ni efterlyser problematisering av kriget i den här sortens tävlingsinriktade spel. Jag har svårt att se hur det skulle kunna göras på ett seriöst och vettigt sätt utan att slutresultatet skulle bli något helt annat.

Vad är det som ska till? Rosa rymdvarelser och gevär som inte börjar på M och AK utan på plasma? Utspridda civila måltavlor, instoppade youtubeklipp på jublande amerikanska soldater eller kanske raketer som då och då går snett och hamnar i bostadshus? Hade det gett en mer nyanserad bild av kriget än den som redan ges?

Som jag ser det är risken att det istället blir effektsökande propaganda. Och då har man helt missat poängen.

Dice har genom hela serien valt att ligga lågt. Vi har alltid haft två jämbördiga sidor av anonyma karaktärsmodeller med samma förutsättningar och mål. Inga konstigheter. Jag tror det hade varit ett misstag att snurra in sig in nån form av kommentar i det här sammanhanget.

Jag tycker inte så för att jag inte ser spels potential att säga något, det gör jag, men att problematisera ett krig är inte så jäkla enkelt och en tävling är knappast rätt arena för det.

  (Quote)

Joakim M den 07 Dec 2011 klockan 20:46

Jag menar inte att DICE skulle kunna ha gjort flerspelarläget annorlunda. Och tror precis som du att det bara skulle bli märkligt. Men det ändrar inte det faktum att spelläget i sig kommunicerar ett krig som aldrig tar slut.

  (Quote)

Michael Gill den 08 Dec 2011 klockan 14:20

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .