Uncharted 3: Drake's deception

Här är en hemlighet som få spelutvecklare verkar känna till: berättelser vi engagerar oss i innehåller karaktärer vi tyr oss till, snarare än karaktärer vi tar avstånd från. Likeability. Nathan, Sully och Elena från ”Uncharted” är några undantag som utöver bakgrund och drivkraft har något som gör dem till unika i sitt tv-spelssammanhang – personlighet. Det finns en dynamik i deras sätt att tala till varandra med hänsyn och ömsesidig respekt. Det blir särskilt tydligt när alla andra spel nöjer sig med dynamiken i ”cover me”, ”fire in the hole” och det alltid lika populära ”fuck”. Att äventyrarna i ”Uncharted” sällan sträcker sig till värdeord grövre än ”hell” är lika mycket ett sätt att hålla sig inom åldersrekommendationen som ett ställningstagande. Ett ställningstagande mot det slentrianmässigt fula och dumma.

Samtidigt lyckas ”Uncharted 3: Drake’s deception” inte riktigt avsluta trilogin med ett lika stort spektakel och fyrverkeri som var ”Uncharted 2”. Där tvåan inledde med en dramaturgisk hook som höll oss fastklistrade hela vägen till slutet (”Vad kommer att hända med Nathan?”) så passar ”Uncharted 3” på att slarva bort en fullt duglig twist redan från start. Det börjar i en engelsk pub full av råskinn och skinnskallar som snart urartar i slagsmål. Vad som ser ut att vara en kupp som går fel slutar i att både Nathan och Sulle blir skjutna. End scene. Flashback. Kameran rullar och du är Nathan, en 20 år yngre Nathan, i ett land någonstans i en myllrande mellanöster. Det här är antagligen vad vi har väntat på, att när det närmar sig slutet få chansen att gå under huden en av de mest likeable spelkaraktärerna ever. Men såklart blir scenen snart en sejour i parkour hellre än ett inzoomat karaktärsporträtt.

När tillbakablicken är över är vi tillbaka i den engelska bakgatan där Nathan och Sully ligger och förblöder. Allt är förstås på låtsas. Råskinnet tillika Jason Statham-figuren Cutter som sköt dem i magen är en del av kuppen. Dubbelspelet. Där ”Uncharted 2” hade modet att hålla oss vid halster ser ”Uncharted 3” till att lösa upp knuten redan från the get-go, därefter är det en rak linje från start till mål. Det finns förstås ett skäl varför de vill att historien ska ta så lite plats som möjligt, och det är för att karaktärerna ska få utrymme att skina. Som jag sa tidigare, likeability. Visst. Det finns ett mått av diskrepans mellan den skäggstubbige charm-Nathan med skjortan halvt instoppad i jeansmidjan och den iskalle mördar-Nathan som skjuter folk – hundratals enligt statistiken – i ansiktet utan att tveka. Och påminner oss om att det faktiskt är ett tv-spel.

”Uncharted”-serien har lite av ett komplex, de känner sig tvungna att knyta ihop ett pärlhalsband av orienttåg som hänger utför klippor och lyxkryssare som sjunker ned mot havsbotten för att behålla vår uppmärksamhet. Och för varje del så höjer de insatsen. ”Uncharted 3” går all-in med flera scener som jag inte tänker avslöja eftersom det vore att bestjäla dig på hela äventyret. Samtidigt kan jag tycka att det är tråkigt att Naughty dog känner sig tvungna att ta till sådana överdrivna scenarier när karaktärernas lågmälda minspel är en minst lika storslagen spelupplevelse. Men det är klart. Utan de orimliga farorna hade vi kanske aldrig lärt känna Nathan till att börja med.

Uncharted 3 cast.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Kommentarer ( 2 )

Jag tyckte det märktes ganska tydligt att Deception var det tredje spelet på sex år. Fler glitchar, färre riktigt bra pussel och fler ”vi stoppar en massa fiender i ett rum”-utmaningar som jag bara blev frustrerad på.

  (Quote)

Calle Johansson-Sundelius den 05 Dec 2011 klockan 11:45

Ja, Uncharted 3 har en del missar: De gör inget av storyn, ai:n är stundtals katastrofal, kontrollen är halvdan och pusslen är inte särskilt minnesvärda. Men, det är fortfarande ett värdigt avslut (ok, kunde ha varit ännu värdigare) på en berättelse som innehåller några av de senare års mest minnesvärda karaktärer. Av alla storspel så får jag nog säga att Uncharted har det i särklass bästa persongalleriet.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 05 Dec 2011 klockan 11:52

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .