En gång för hundra år sedan, när jag blott var en osnuten spelskribent som levde på växelpengar från lokalblaskan och ryggdunkar från en blogg som i folkmun kallades ”ASOS”, fick jag ett argt mail. Mailet kom från en PR-person som skickade mig recensionsexemplar. PR-personen var arg för att jag hade recenserat ett spel på ett sätt som han inte tyckte var rättvist. Jag tyckte att spelet var odugligt, korkat och inte ens värt att spelas av barn. Problemet var bara att det var ett barnspel. PR-personen hävdade med bestämdhet att han sett barn älska spelet. Jag tyckte spelet var en skymf mot den unga publiken. Och jag tyckte att PR-personens påhopp var ett hån mot mig och min nyvunna yrkesstolhet.

Saken är ju nämligen den att det är otroligt få som vet hur man gör spel för barn. Det finns många som tror sig veta hur det ska göras. Många som snackar om att de vet hur det ska göras. Och lite för många som kan omvandla det här snacket till peppkampanj där de lyckas samla ihop pengar från källor som helt enkelt inte vet bättre. Så bränns hundratusentals kronor på ”lärande spel” som är ”pedagogiska”. Som i bästa fall kan användas som motstatistik i debatter där spelhatare drar upp ”Postal” som det enda exemplet på vad ett spel faktiskt kan vara. Och som i sämsta fall köps in på en lågstadieskola för att låta barnen – som helst bara vill ta rast så de kan jämföra Skylanders-figurer – lära på ett sätt som inte kräver utnötta läroböcker. Mittemellan den konservativa kraften som vill luta tryckt skoltradition i halsen på kidsen och den fejkprogressiva som bara inte vet bättre står barnen. Klämda, precis som vanligt.

Det behöver inte vara så här. Men för att se det måste man våga titta utanför ramarna. Det finns några spelskapare som kan göra det. Copenhagen Game Collective är ett exempel jag brukar tycka om att plocka upp. Ett gäng kreativa vildar som vill få dig att spela och leka på dina egna villkor. Kanske har du haft nöjet att spela ett av 2010-års mest spännande partyspel: ”B.U.T.T.O.N.”? Eller haft turen att testa kommande ”Johann Sebastian Joust!”? Här flyttar Copenhagen-folket spelet utanför skärmen, och in i din verklighet. Allra helst skulle de vilja att du bara slog av all elektronik, packade matsäcken och sprang ut i en park och lekte kull. Spelen är bara ett sätt att sätta igång fantasin lite.

Spelföretaget TocaBoca är den svenska motsvarigheten. TocaBoca har släppt ett par spel till iOS-plattformar i år – det ena mer genialiskt än det andra. ”Toca Hair Salon”, där du klipper och färgar frisyrer på söta djurskallar. ”Toca Store”, där du säljer varor över disk (men aldrig får slut på pengar). ”Toca Robot Lab”, där du bygger robotar. Och ”Toca Tea Party”, där du dukar upp en picknickfilt med kakor och saft.

Precis som Copenhagen Game Collective gör TocaBoca spelen till ett verktyg i leken snarare än något annat. När spelarna lägger iPaden mellan sig, bjuder varandra på sötsaker och tittar upp händer något med spelandet. Det viktigaste är inte längre exakt vad som händer på bildskärmen. Istället är interaktionen spelarna emellan det avgörande. Det kan tyckas enkelt, men i grund och botten handlar ju så mycket av spelmediet om just den basala känslan av att få leka. Gärna tillsammans med andra.

”Toca Tea Party”är ett spel designat för barn. Men det är inte ett spel som skriver någon på näsan. Det är ett spel som vågar lita på sin publik – och samtidigt ger något otroligt värdefullt tillbaka. Något som elaka PR-personer hållit kidnappad alldeles för länge. Det ger oss leken tillbaka.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Kommentarer ( 10 )

Åh, så du var med på ”Att skriva om spel” alltså? Det var en fin sida att läsa på. Men sen dog den helt plötsligt!

  (Quote)

Gertzy den 04 Dec 2011 klockan 14:52

Jag var aldrig en del av den (Jimmy däremot), men rätt frekvent i kommentarerna. Schysst med lite meta-speljournalistik :)

  (Quote)

Michael Gill den 04 Dec 2011 klockan 20:58

Gertzy: Ja, jag, Olle Agebro (tidigare PCG nu Level och Metro), Joakim Magnå (Level7 och GP), Ola Skoog (IT-något) och spelforskaren Stefan Blomberg.

ASOS kanske blev en ryggdunkarklubb till slut (något som twitter tagit över sedan dess), Blog ’em up har emellertid fortsatt med att bränna broar och sin egen framtid på sin egen internethörna.

Och Gill, fan vad fint skrivet!

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 05 Dec 2011 klockan 09:57

Härliga tider. Stefan Blomberg var (tyvärr) längesen man läste något från. Tror det var den eminenta artikelserien i SuperPLAY om lek vs historieberättande i tv-spel sist? (Som förövrigt var jättebra, som mindre var det jättespännande att någon tog det hela så seriöst när alla andra verkade se det som ”en kul hobby” eller nått, plus att jag aldrig hade kunnat svänga med så svåra ord som ”kontext”, ”narrativ” eller ”ludo” om det inte vore för det. Man blir lätt nyfiken som liten)

  (Quote)

Gertzy den 05 Dec 2011 klockan 10:40

Ja, hans walls of text var lärorika på ett sätt som speltexter sällan är. De är ofta:

”Känslan. Lasern i ögat. Smärtan.

Goty.

Go.

Ty.

Kärlek.

11/10”

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 05 Dec 2011 klockan 11:00

Gertzy; jag gled in här för första gången på alltför länge och, haha, du anar inte hur mycket de där orden värmer. Tack. Jag slet som en galning med de där och en del andra texterna (det var ju lite nybyggaranda på SP i samband med att Reset drog igång) och trodde att de helt hade fallit i glömska. Om det kan intressera så har jag efter flera års uppehåll just satt igång och ska skriva klart min avhandling om retrokultur och spelsamlande. Den blir klar under våren. Övrigt spelskrivande har jag inga direkta planer på (Level har ju så kopiöst mycket duktiga skribentet nu för tiden, utöver de gamla). Man kanske skulle försöka smussla in en gästkrönika här iofs;-).

  (Quote)

Stefan Blomberg den 06 Dec 2011 klockan 01:21

Kul artikel förresten! Du får tipsa om fler spel i samma anda sen när vi lunchar nästa gång. Tyvärr verkar inte just Tea Party finnas till iphone (?).

  (Quote)

Stefan Blomberg den 06 Dec 2011 klockan 01:24

Jimmy: Haha, precis. Eller: Det. Är. Roligt. För. Man. Kan. Hoppa. I tre. (3). Dimensioner. Hjärta. <3.

Stefan: Fan vad roligt du skulle komma in precis nudå. För mig kommer de texterna antagligen aldrig glömmas bort. De satte nämligen griller i huvudet på mig och gav mig idén om att spel kan vara mer än rolig lek också. Vilket man sällan får känslan av annars när man spelar.

Och självklart vore det intressant att läsa din avhandling, du får muta Jimmy med en kaka eller någonting så den dyker upp här sen?

  (Quote)

Gertzy den 07 Dec 2011 klockan 19:57

Kaka, knark eller kombinationen av de tu.

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 08 Dec 2011 klockan 00:22

Tack för finfina ord! Du beskriver precis det som Toca Boca står för och hela tiden eftersträvar: att skapa roliga digitala lekar som tillåter barn att göra det de vanligtvis gör, inte det som vi som vuxna tror eller vill att de ska göra.

/Paulina, Community Manager, Toca Boca

  (Quote)

Paulina den 08 Dec 2011 klockan 11:29

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .