Sedan 2006 har konstnären och samhällskritikern Joseph DeLappe regelbundet loggat in på slumpmässigt valda servrar för onlinespelet ”America’s Army” med användarnamnet ”dead-in-iraq”. Men när sessionen startar rör han sig inte en millimeter. Istället börjar han skriva i chattkanalen.

DeLappe har en lista med punkter som han knappar in, en efter en. Det är namnen, åldrarna och dödsdatumen för de amerikanska soldater som har dött i Irak. Spelet pågår runtomkring honom under tiden. DeLappe hinner dö flera gånger medan han skriver. Varje gång återvänder han efter en kort stunds väntetid till slagfältet igen.

Poängen är förstås att namnen som han skriver in inte gjorde det.

DeLappe vill påminna folk om krigets verkliga ansikte. Han uppmanar oss att inte glömma de som givit sina liv på det verkliga slagfältet, i en konflikt som är så långt från underhållning man överhuvudtaget kan komma. Det har gjort honom fruktansvärt impopulär. I en spelkultur som värderar mänskligt liv lika högt som flugor finns det sällan plats för den sortens perspektiv.

Det är inte långsökt att dra paralleller mellan hur de realistiska krigsspelen har ökat i populäritet de senaste tio åren och det globala kriget mot Terrorn. ”America’s Army” hade troligen inte kommit till överhuvudtaget om det inte vore för attacken på World Trade Center. Ett av Bush-administrationens huvudlöften under deras aggressiva valkampanj 2000 var att värna om kärnfamiljen och dess värden genom att censurera och begränsa visuella medier för att ”empower parents to protect their children….from harmful material on the Internet.” Knappt två år efter att Bush svurits in släpptes det Pentagon-finansierade spelet ”America’s Army”, vars hela poäng är att locka ungdomar till en militär karriär med hjälp av glorifierade bilder av våld och död. I spelets värld är väpnad konflikt ett lagspel med mål och belöningar.

”America’s Army” har länge använts som ett rekryteringsverktyg av den amerikanska försvarsmakten. Det har blivit så bra på vad det gör att det enligt dem själva är ett mer effektivt sätt att få tag på nya rekryter än alla andra former av annonsering sammanlagda. Även om det inte har använts specifikt i det syftet sedan 2009 är spelet fortfarande aktivt och folk fortsätter att strömma in.

Inte för att Pentagon behöver ”America’s Army” längre. Resten av spelbranschen fortsätter ändå att göra jobbet åt dem. Under nollnolltalet har vi slutat att skjuta på nazister och utomjordingar och istället börjat jaga terrorister i Mellanöstern. Men samtidigt som krigsspelen blivit mer realistiska och allt tydligare förankrade i verkliga konflikter har de också blivit allt mer lika de rekryteringsverktyg som skiter fullständigt i att adressera problemen som uppstår på vägen.

Här är ett kvickt tankeexperiment: Sedan 2003 har Irakkriget krävt mer än etthundratiotusen civila offer. Vilket realistiskt krigsspel såg du senast några civila måltavlor i?

Jag kan svara åt dig, för det finns bara ett. Under uppdraget ”No Russian” i ”Modern Warfare 2” kliver fyra ryska ultranationalister ledda av terroristen Vladimir Markov ut på Moskvas flygplats och börjar fylla civila kroppar med bly. En femte person, en CIA-agent som har infiltrerat Markovs organisation, finns också med. Det är du. Och med ”du” menar jag ”ett perspektiv låst bakom ett vapensikte”.

”No Russian” är en sadistisk bana. Det är en våldsfantasi för tonåringar höga på hormoner och underhållningsvåld som missar poängen totalt. Du kan välja om du vill skjuta eller ej, men spelet försöker inte säga någonting genom att försätta spelaren i ett moraliskt dilemma. Ingen annanstans i hela spelet finns det några civila måltavlor. De är instoppade här för ett enda syfte: att dö. Och förhoppningsvis röra upp lite känslor samtidigt. Det är lika provocerande som det är meningslöst. Det går inte att avrätta Markov. Det går inte att rädda de civila. Massakern har i princip ingen påverkan överhuvudtaget på resten av spelet. Dess enda poäng är att chocka dig med sin råhet. Och efteråt sitter Infinity Ward och rättfärdigar alltihop genom att påstå att de sysslar med underhållning och inte politik.

Ett av höstens kommande storspel är det hett efterlängtade ”Battlefield 3”. På ytan är det kanske det mest realistiska krigsspelet någonsin. Det lånar mycket från pågående konflikter i Irak och Afghanistan både till handling och miljöer. Det är en otäckt verklighetstrogen skildring av krig, med ett bekvämt undantag: det finns ingen befolkning som kommer i kläm.

I en intervju med Rock, Paper, Shotgun förklarade spelets producent Patrick Bach att ”Battlefield 3” inte kommer innehålla några civila karaktärer eftersom han inte vill se en massa Youtubevideor där spelare headshottar oskyldiga människor (vilket inte har hindrat DICE från att inkludera polismord i handlingen). Hans argument är att spelarna kommer att välja att bete sig illa när de får möjligheten att välja. Enligt Bach tycker de att det är coolt att vara elaka om de kan komma undan med det. De kommer krama avtryckaren precis som de gör under ”No Russian” eftersom det inte innebär några som helst konsekvenser.

Det är ett ärligt svar, men det är inte ett bra svar. Att inkludera möjligheten att låta civila ta skada är inte samma sak som att säga att det är moraliskt rätt att skada dem. Det är upp till speldesignerna att skildra konsekvenserna av dina handlingar. De har en förbannad skyldighet att göra det när de skapar realistisk underhållning som ligger så otäckt nära verkliga konflikter. Annars kommer resultatet ofrånkomligen att framstå som våldsglorifierande, som politisk propaganda och som ren revisionism.

Det är spel som är skadliga på riktigt. Inte för spelarna, men för spelkulturen. För alla utvecklare som försöker göra spel med någon sorts djup. För alla som inte skriver under på åsikten att spel bara är imbecillt underhållningsvåld för folk som inte kommit ur puberteten. Och det tragiska är att vi fortfarande låter dem kommer undan med alla tunna undanflykter om att de bara producerar underhållning. När Aftonbladets Alfred Holmgren skrev om det absurda i hypen kring de realistiska krigsspelen i början av året piskade han upp en skitstorm utan dess like – men inte riktad mot spelen, utan mot honom själv. Folk tyckte det var ett jävla sätt att ha en kritiker som sitter och kritiserar saker. Alfred var dum i huvudet som talade illa om ”Battlefield 3”;  ”en mes som inte kan skilja på, att den uppiggande och spännande actionupplevelsen i fantasins krigsspel bara är en härlig verklighetsflykt från vardagens tristess”.

Bara i spelbranschen hade någon kunnat göra ett spel som glorifierar Blackwater, den privatarmé som blivit så utskälld efter sina insatser i Irak – i synnerhet efter en incident vid Nisour Square i Baghdad där 14 obeväpnade civila irakier sköts ihjäl – att den 2009 tvingades byta namn till Xe. Spelet släpps i höst och utvecklas av 505 Games, som själva menar att de inte är ute efter att rehabilitera ett varumärke så befläckat att det övergavs. ”Vi försöker bara göra ett kul spel”, heter det. Infinity Ward skulle varit stolta.

Hela spelbranschen domineras av det där mantrat. När Jimmy Håkansson häromdagen intervjuade Digital Illusions vd Karl Magnus Troedsson sa han rakt ut att han var övertygad om att spelarna var lika ointresserade av seriösa krigsskildringar som DICE själva var av att göra dem. Han beskrev hellre ”Battlefield 3” som en tjuv-och-polislek med stora explosioner. Han skulle lika gärna kunnat prata om Michael Bays ”Transformers”. Och det är där som det största felet ligger: De som utvecklar de här spelen tycker helt enkelt inte att det är värt mödan att skapa någonting som engagerar på en djupare nivå.

Och det är trist, för så länge det vänder ryggen åt de svåra frågorna spelar det ingen roll hur många sjumilakliv ett spel som ”Battlefield 3” tar rent tekniskt. Spelbranschen har ändå inte rört sig en enda millimeter.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med: , , ,



Kommentarer ( 19 )

Helt rätt. Jag blir så himla ledsen över att folk inte ser det uppenbara. Krigsspelen är VIDRIGA.

  (Quote)

Tommy Preger den 14 Okt 2011 klockan 14:05

Tycker det är synda att talanger som tex Holmgren och Martinsson sliter för att producera bra texter till en sådan skitsida som Aftonbladet.se vars läsare ständigt vill ha deras huvuden på ett fat för att de ger ett FPS 2/5 i betyg.

  (Quote)

Salsane den 14 Okt 2011 klockan 14:56

Så spelet om Blackwater blir av ändå? Var säker på att det skulle ställas in tillsammans med Six Days in Fallujah.

  (Quote)

Tommy Håkansson den 14 Okt 2011 klockan 15:01

DeLappe verkar påminna lite om Neil Horan, den ”galne irländske prästen”. http://en.wikipedia.org/wiki/Neil_Horan

Han sprang bland annat in på Silverstone under ett Formel 1-lopp och han tacklade omkull ledaren av OS-maratonloppet 2004, allt för att påminna folk om att undergången är nära. Att trolla IRL känns ju ändå på något vis lite mer vågat.

  (Quote)

Aloysius den 14 Okt 2011 klockan 15:21

Jaja, spelkulturen förfaller tillsammans med resten av samhället. Men varför måste man mäta mediet i dess sämsta delar?

  (Quote)

Mattias den 14 Okt 2011 klockan 18:10

”Men varför måste man mäta mediet i dess sämsta delar?”

Ja, alltså igen: varför måste kritiker _kritisera_ skit hela tiden? Det är ingen som har försökt såga hela spelmediet här, men när obehaglig krigspropaganda står oemotsagd och säljer som jävla smör så måste det ju uppmärksammas.

  (Quote)

Tommy Preger den 14 Okt 2011 klockan 18:50

Aloysius: Han sprang bland annat in på Silverstone under ett Formel 1-lopp och han tacklade omkull ledaren av OS-maratonloppet 2004, allt för att påminna folk om att undergången är nära. Att trolla IRL känns ju ändå på något vis lite mer vågat.

Tänkte säga nåt om att det vore lite väl vågat att trolla mitt under en eldstrid i Irakkriget när jag insåg att mitt under ett F1-lopp inte var så säkert det heller.

  (Quote)

Blog 'em up-Jimmy den 14 Okt 2011 klockan 20:26

Salsane: Tycker det är synda att talanger som tex Holmgren och Martinsson sliter för att producera bra texter till en sådan skitsida som Aftonbladet.se vars läsare ständigt vill ha deras huvuden på ett fat för att de ger ett FPS 2/5 i betyg.

Fast det låter som om det är läsarna snarare än Aftonbladet själva som du kritiserar här. Alfred skulle antagligen fått lika mycket kritik ifall hans krönika hade publicerats i en traditionell speltidning. Debatterna på alla de större spelforumen i Sverige när det begav sig skvallrar om det åtminstone. Problemet är ju att nästan alla köper och hyllar de här spelen. De skiter högaktningfullt i att de får ”Pearl Harbor” att se ut som en historielektion.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 14 Okt 2011 klockan 22:24

Tommy Håkansson:
Så spelet om Blackwater blir av ändå? Var säker på att det skulle ställas in tillsammans med Six Days in Fallujah.

Släpps den 25 oktober enligt Wiki.

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 14 Okt 2011 klockan 22:32

” I en spelkultur som värderar mänskligt liv lika högt som flugor”

Carl-Johan, det får nog stå för dig själv det där. Jag känner då ingen som inte värderar mänskligt liv.

När det gäller spelen så har väl utvecklare ett visst ansvar, men för dem handlar det väl mest om att göra spel. Fina effekter, teknik och spelmoment. Själva ”settingen” ligger ovanpå och är till stor del en reaktion på vad majoriteten av kunderna efterfrågar. Spel skiljer sig inte från andra medier där. Kanske borde Call of Duty istället baserats på något av de TV-program eller filmer du ser fram emot varje vecka istället?

  (Quote)

Andreas den 15 Okt 2011 klockan 00:09

Blog ‘em up-Jimmy: Tänkte säga nåt om att det vore lite väl vågat att trolla mitt under en eldstrid i Irakkriget när jag insåg att mitt under ett F1-lopp inte var så säkert det heller.

Ja, faktiskt, varför finns det ingen som springer in mitt i en strid i Afghanistan eller Irak och säger ”Hallå allihopa, stanna upp ett tag, har ni tänkt på att det finns många som just nu sitter bekvämt i tvsoffan och spelar spel om ungefär det här?”
Det borde väl ge lite fler aktivistpoäng att att själv sitta framför tv:n och reta upp 14-åringar genom att vägra spela ordentligt?

  (Quote)

Aloysius den 15 Okt 2011 klockan 00:09

Bra jävla krönika. Trots att jag är stort fan av Battlefield-serien, så är det här precis dom frågor man borde ställa spelbranschen. För så länge vi konsumenter inte ställer krav att utvecklare anammar alla, framförallt såpass viktiga, aspekter av en skildring, så blir helheten helt vriden och poänglös. Spelbranschen (Action-genren i synnerhet) kommer stå och trampa vatten i decennier, förutom på just det grafiska. Nån måste våga ta steget. Tills dess så förblir spelbranschen med stämpeln dum fulkultur. Med all rätt.

  (Quote)

Jens Unonymous den 19 Okt 2011 klockan 00:37

Battlefield 3 kommer jag spela för att det är roligt. Inte för att insupa någon sorts social kommentar från Dices sida.

Spel är främst till för att underhålla. Vill jag bli chockad av eller engagerad i en konfliktshärd tittar jag på nyheterna eller en dokumentär t.ex. Armadillo.

Spelutvecklarnas största ansvar är att tjäna pengar och det tror jag inte de skulle göra i lika hög grad om man när som helst i en singleplayerkampanj kan råka dra av ett vådaskott som dödar ett barn eller en hel familj.

  (Quote)

Qwerty den 21 Okt 2011 klockan 07:58

Det är alldeles för sent att ge sig in i debatten om huruvida spel är mer än underhållning och levebröd (känns som om jag redan svarat på den frågan i åtskilliga inlägg tidigare). Istället länkar jag till min intervjuartikel med Dices vd Karl Magnus Troedsson (som CJ:s inlägg refererar till) om spelproduktion i Sverige som jag skrev till tidningen ST Press:

http://www.stpress.se/artikel/spelet-som-erovrar-varlden-42871

  (Quote)

Blog 'em up-Jimmy den 24 Okt 2011 klockan 00:27

Jag förstår att folk kan tycka att krigsspel är hemska och vidriga. Men jag tillhör inte den skaran. Det ÄR underhållning, och jag tycker inte att det är en ursäkt eller en undanflykt från att spelutvecklare gör dåliga spel, utan det är fakta. Spelutvecklare GÖR spel, för att VI ska ha kul. Sluta vara så finkulturella och ha som krav att varje spel måste ha en komplicerad story med svåra beslut.

Battlefield 3 kan faktiskt inneha den mest banala och den tunnaste ursäkten till story någonsin. Den belyser inte krigets hemskheter och den ställer inga frågor – men ska spelet göra det? Det är en UNDERHÅLLNINGSPRODUKT som spelas online, där det inte finns någon story om döende barn eller civila, det är en sport.

Vi kanske borde sluta spela online då? Så att vi bara kan satsa på att göra superdjupa spel. Vi kanske ska sluta ha kul. Är det det ni föreslår?

  (Quote)

Johan V den 03 Nov 2011 klockan 18:03

Spel får vara precis hur simpla och enkelspåriga de vill, men när de medvetet gör en poäng av att imitera verkligheten ställer det dem i ett helt annat ljus. Du verkar inte ha förstått vad det är jag kritiserar.

Johan V: Vi kanske borde sluta spela online då? Så att vi bara kan satsa på att göra superdjupa spel. Vi kanske ska sluta ha kul. Är det det ni föreslår?

Det här har inget med texten att göra, men ingen skulle bli gladare än jag ifall spel slutade definieras av någon jävla blockbustergeneration som skjuter på varandra över Xbox Live. En förutsättning för att skapa spel som betyder någonting är att folk faktiskt vill spela dem. Hur skulle filmindustrin se ut om ingen var intresserad av att se någonting djupare än Transformers 3?

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 03 Nov 2011 klockan 23:55

Oj det här var nog det bästa jag läst om krigsspel och våld i tv-spel. Helt rätt sätt att problematisera kring detta mycket bättre än Svts moralisering kring tv-spelsvåld.

  (Quote)

David Liljebäck (@AviLi) den 11 Nov 2011 klockan 18:25

Grejen är att väldigt många (spelare och – har det visat sig – ”spelpress”) verkar bli väldigt provocerade av kritiska spelanalyser med ett tvärkulturellt och -vetenskapligt perspektiv (”det är ju bara underhållning”). Helst av allt ska man ju skriva med tungan i kinden och glimten i ögat (Se ”det är ju bara underhållning”). Vi ser det å andra sidan som ett kvitto på att texter som den här faktiskt behövs.

  (Quote)

Blog 'em up-Jimmy den 13 Nov 2011 klockan 23:22

Mycket bra text. Du sätter fingret på något jag sagt länge, fast du gör det djupare och bättre. Det skulle lätt gå att skriva högvis med avhandlingar där man problematiserar krigsspelens framfart, och vad dess totala brist på eftertanke beror på, och leder till.

När får vi ett spel som vågar skildra krig, och inte våra pubertala fantasier om krig? När får vi en skildring som faktiskt vill säga något, och inte bara agera pr för västvärldens arméer och dess agendor.

  (Quote)

Joakim Kilman den 29 Jan 2012 klockan 10:33

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .