Det här är inte en krönika. Det här är inte ens en text så mycket som det är ett ställningstagande. Jag har nämligen läst något som gjort mig upprörd, illa till mods rent av. Det här är mitt svar.

I några av sina senaste tyckarspalter i Level har Dataspelsbranschens talesperson (alltså organisationens, inte branschens med samma namn) Per Strömbäck jämrat sig över spel som interaktiva dramer och berättelser. För enligt Strömbäck bör spel inte göra några större anspråk. Det är bra om de sitter kvar där de är, och är lätta att peka ut med poäng, statistik och allmän ”mätbarhet”. Så att man tydligt kan skilja dem från allt annat, som inte är mätbart utan bara konstigt. Spel ska inte vara krångliga, svårförståeliga eller tolkningsbara. Jag kan tänka mig att diskussionen lät ungefär något liknande när Jackson Pollock kom på att det gick att kasta färg på en duk lika gärna som att måla, eller när Hugo Ball skrev en dikt utan att använda ett enda riktigt ord.

Man skulle kunna tycka att en mediets förespråkare borde uppskatta kreativitet och experimentlusta, men inställningen är snarare ett fordrande ”så kan man inte göra”. Problemet är att man kan det. Faktum är att samma tidning skänker fem sidor varje nummer till Blog ’em up där vi skriver om spel med uttryck så stora att de under inga omständigheter går att skohorna in i Strömbäcks snäva beskrivning. Spel som trotsar våra uppfattningar och sparkar våra referensramar ur led, hellre än att pressa ihop dem i skruvstäd. I många fall är de anspråksfulla indiespelen inte särskilt roliga att spela, ofta är det inte ens poängen. För de som designar dem handlar det mer om att utvidga definitionen av spel än att göra den perfekta multiplayer-banan eller hitta det mest autentiska vapenklicket.

I Level 64 tog Strömbäck på sig uppgiften att hitta en passande etikett för mediet, i ett försök att dra åt remmen ytterligare några hål. Till slut kom han fram till att det inte kunde klassas som litteratur, men däremot som sport. Denna vilja att förringa och banalisera påminner om när kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth tyckte att kultur var ett alldeles för exkluderande och förlegat uttryck och hellre ville kalla det underhållning.

Vad Strömbäck har missat är att det varken är sport eller litteratur – det är kultur. Eller ännu hellre – spel. Och spel kan imitera vilken regelstyrd lek som helst. Det enda som begränsar dem till en så snäv definition är däremot vår egen brist på fantasi. Skulden ligger därför inte hos spelen – utan hos människorna som spelar dem.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Kommentarer ( 21 )

Bra där Jimmy. Levels krönikor har verkligen gone to shite på riktigt på sistone.

  (Quote)

Peter den 09 sep 2011 klockan 11:50

Det här vågar jag nog skriva under på.

Jag tycker synd om Strömbäck som inte verkar tycka att det är spännande att måla utanför linjerna. Det måste vara en oerhört tråkig vardag. Hur han uttrycker sig blir till och med lite förolämpande för folk som drömmer om något nytt.

  (Quote)

Christoffer Hedborg den 09 sep 2011 klockan 11:52

Det här var bland det dummaste jag hört (alltså Strömbäcks uttalanden).

Man kan ju fråga sig hur många extra nummer Level får sålt av tidningen enbart för att Strömbäck är med och kastar sådan här skit på läsarna. Tråkigt nog tror jag att det säljer väldigt bra efter att exempelvis Blog ’em up uppmärksammar uttalandet :(

Därav ingen kritik mot er, jag tycker det är bra att ni tar upp ämnet så att folk vaknar och inser vad det faktiskt är som står i speltidningar nu för tiden. Övriga Level har dessutom varit min favorittidning i övrigt, men så har jag heller inte hittat Fienden i en enda butik…

  (Quote)

Kristoffer Nyrén den 09 sep 2011 klockan 12:59

Oj! Låter som ett osedvanligt korkat uttalande från Strömbäcks sida. Han verkar spela spel (om han ens gör det?) av helt andra anledningar än vad jag och många andra gör. Nu blev jag nyfiken. Ska läsa krönikan så fort jag kommer hem…

  (Quote)

Andreas den 09 sep 2011 klockan 13:18

Omg man ser ju på bilden att Portal 2 är nästan 15 cm på diagonalen. Wtf snackar du om Jimmy Håkansson!?

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 09 sep 2011 klockan 13:58

Carl-Johan Johansson:
Omg man ser ju på bilden att Portal 2 är nästan 15 cm på diagonalen. Wtf snackar du om Jimmy Håkansson!?

Imma fail =(

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 09 sep 2011 klockan 14:09

Alla andra: Ord, jag reagerade väldigt starkt på krönikorna. Är inte van vid att bli upprörd över vad folk skriver, jag menar… jag är ju inte längre 14 år. =)

  (Quote)

Jimmy Håkansson den 09 sep 2011 klockan 14:34

Det tråkiga med Per Strömbäck är att han inom en sån snar ram [som spelbranschen befinner sig i idag] diskuterar spelmediets möjligheter, utan att ens försöka se bortom de [kommersiella] gränserna. Indie-spelen ser väl han som en ”kul parentes” snarare än ett seriöst medium för spelen att verka och utvecklas i. Tyvärr. & många med honom är fast i samma inoljade ruta.

  (Quote)

Gertzy den 09 sep 2011 klockan 15:08

+1

  (Quote)

Anton den 09 sep 2011 klockan 15:37

Jag har inte läst Strömbäcks krönikor, men vad skrev han exakt? Skriver han verkligen att spel ska ses som sport och att de inte ska ”göra några större anspråk”?

  (Quote)

erik den 09 sep 2011 klockan 20:51

Och häromveckan kunde vi se samme Strömbäck i Rapport, argumenterandes mot att SIDA har dragit igång ett projekt för att stödja demokratiaktivisters nätverksamhet i andra länder. Vad fan är det för fel på karln? Och vem låter honom chefa över dataspelsbranschen?

  (Quote)

Tobias den 10 sep 2011 klockan 00:15

Well, ja… well… hm. Vi kanske ska hitta ett annat ord än ”spel” då? Interaktiv konst? Tale of Tales har sagt en del om sånt, och de som gjorde Dinner Date (stout games) skulle nog också ha ett och annat att säga om det. De vill gå precis andra hållet, typ.

Som en landsfrände (bakom amnesia) säger: ”Indie games have the opportunity to try out new things, and notgames, the idea of having games that are not necessarily competitive or challenging”.

http://gamedesignreviews.com/scrapbook/notgames-fest-2011-retrospective/

Annars måste jag bara rekommendera ”Posthuman dada guide” för en underbar skildring av b la zurichs konstscen under dadatider, och cabare voltaire i synnerlighet.

  (Quote)

Ava Avane Dawn den 10 sep 2011 klockan 10:06

Ava Avane Dawn:
Well, ja… well… hm. Vi kanske ska hitta ett annat ord än ”spel” då?

http://www.blogemup.se/?p=10878. ;)

  (Quote)

Carl-Johan Johansson den 10 sep 2011 klockan 13:41

Låt oss ponera att karln saknar hjärta. Allt faller på plats. Hade jag också saknat själ hade jag aldrig berörts så starkt av exempelvis Michael Molinaris ena mästerverk [Together], häpnat av förundran över Small Worlds minimalistiska konstverkskap eller reflekterat över den starka samhällskritiken och litteraturkopplingarna i Bioshock.

Precis som alla andra former av kultur kan och måste spel ha två generella inriktningar (som förvisso ofta kan knytas samman). Ren underhållning och klirr i kassan är den ena. Motpolen, att vilja berätta något, och väcka andra känslor än lättja är den andra.

  (Quote)

Albin den 11 sep 2011 klockan 01:45

Erik: Det var inte ett citat, utan min upplevelse av vad Strömbäck menar. Det här däremot är ett riktigt citat från en av krönikorna: ”Bra spel innehåller sådant som går att mäta och räkna, tydliga vinnare och förlorare. Racing och sport fungerar utmärkt, likaså action. Antingen tar ni flaggan eller inte. Karaktärernas inre drivkrafter påverkar spelupplevelsen marginellt. Berätta gärna historier, men skriv en roman eller något.” Taget ur krönikan från Level 63, i krönikan från 64 skriver han om spel som sport.

Ava Avane Dawn: har inga problem med begreppet ”spel” per se, bara uppfattningen om att allt som inte har gamerscore (typ) inte räknas som ett spel =)

  (Quote)

Blog 'em up-Jimmy den 11 sep 2011 klockan 06:28

Jag läste också den krönikan och tror mest att han driver med er, han trollar med era blodtryck väl medveten vilka som kommer att läsa det och vad de tycker i frågan. Obvious dataspelsbranschtalesperson is obvious liksom.

Han avslöjar sig ju genom att han tycker att det är bra att spel omfattas av yttrandefriheten i USA.
http://www.dataspelsbranschen.se/blogg/2011/6/28/epic-win-usa-hoegsta-domstol-bekraeftar-att-dataspel-omfattas-av-yttrandefriheten.aspx
En ”sport” som visade sig vara farlig skulle ju aldrig omfattas av yttrandefriheten. Till exempel är det vad jag vet inte lagligt med riktiga death matches i USA (alltså där man dödar varandra) medan till exempel böcker är lagliga även om de skulle bevisas ha en skadlig inverkan på läsarna (hur nu det skulle gå till).

  (Quote)

Aloysius den 12 sep 2011 klockan 10:12

Fast är det nu trolling, är det verkligen lämpligt i en renodlad speltidning?

  (Quote)

PimPim den 16 sep 2011 klockan 13:25

PimPim:
Fast är det nu trolling, är det verkligen lämpligt i en renodlad speltidning?

Självklart är det bättre att skriva rakt ut vad han tycker, eftersom man annars riskerar missa poängen om man inte kan sätta in det han skriver i en kontext där hans åsikter framgår tydligare (om nu så är fallet). Han tycker säkerligen han själv är jättefinurlig men jag hade gärna sett att han skrivit en starkt brinnande text som ”manifestet” här ovan. För nu blir det bara oklart vad han egentligen tycker…

  (Quote)

Gertzy den 16 sep 2011 klockan 15:29

Saknar spel i stil med Uedas. Spelar knappt nåt längre, förrutom hl2 då, minst en gång om året. Vill ha spel med bra narrativ, en bra historia. Nä, rollspel suger fö.

  (Quote)

mmm den 11 jan 2012 klockan 21:32

Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .