”Machines have suddenly begun to malfunction worldwide. A nasty computer virus has created software bugs in the Computer Network Server, which will infect every device on the planet.”

Sega Tyckte att den här annonsen var ok.

Sega Tyckte att den här annonsen var ok.

I manusvärlden brukar man tala om något som heter deus ex machina, latin för ”gud ur maskinen”. Det är ett sätt för författaren att rätta ologiska vurpor i intrigen genom att göra en oväntad och ofta osannolik vändning. I filmen ”Wargames” från 1983 utbryter nästan ett tredje världskrig när Matthew Broderick råkar hacka superdatorn som styr landets kärnvapenarsenal och i ”Indepence day” från 1995 avstyr Jeff Goldblum en rymdinvasion genom att ladda upp ett virus i utomjordingarnas datornätverk. Under 80- och 90-talet fanns det nämligen ingen gudomligare maskin – eller mer tacksamt storyhål – än datorer och det mytologiska väsen vi idag kallar internet.

När Hajima Tabe utvecklade ”Panic” till Sega CD använde de sig av något som 1993 var nästan lika gudomligt som datorer och världsomspännande nätverk: en cd-skiva. Övergången från kassett till cd-skiva var svindlande. Utvecklarna var så till sig av iver att de inte riktig visste hur de skulle kunna fylla cd-skivan med innehåll. Allt de visste var att de skulle fylla den, kvaliteten på fyllningen var inte lika viktigt. När andra utvecklare började experimentera med hårt komprimerade videofilmer proppade Hajima Tabe sitt cd-rom-spel med knäppa animerade sketcher. Men hur skulle de kunna sy ihop upp till tusen osammanhängande sketcher till ett och samma storyark? De gjorde som alla andra – skyllde på internet!

Ibland regnar det bajs

Ibland regnar det bajs

”Panic” börjar med att pojken Slap sugs in i tv:n och – på något vis – internet. Alla tekniska ting i världen har nämligen gått bärsärk eftersom ett virus har tagit sig in i ”the Computer Network Server”. Vad som följer är en resa in i det japanska humorväsendets mörka hjärta. ”Panic” är inte ett spel på det sättet du tror att spel bör vara. Faktum är att det har mer gemensamt med en dvd-meny där ett menyval tar dig till en ny scen eller spelar upp en alternativ version av den du redan befinner dig i. Det går ut på att du, alltså kepspojken Slap, hamnar i olika situationer där du måste trycka på en av flera knappar för att ta dig vidare till nästa. Men trycker du ”fel” så händer något knäppt. Om du råkar trycka på fel knapp när du hänger i Louvren och tittar på Mona-Lisa så förvandlas hon till en varulv, och i ett juligt vinterlandskap kan snöflingorna förvandlas till bajskorvar. Och mitt i en kärnvapensprängning i öknen kan en enorm rumpa dyka upp i horisonten för att fisa. Och på den vägen är det. Vissa skulle kalla ”Panic” jättelustigt, andra håller med Game Players recensent som konstaterade att det var ett spel ”for people on drugs, by people on drugs”.

Deus ex machina kan även översättas ”gudomligt ingripande” och med det mena att du inte ska ifrågasätta det som sker. Inte heller ska du ifrågasätta det galenskap som är ”Panic”, det räcker gott med att uppleva det. För logiken flög ut ur fönstret i samma stund som Hajima Tabe vill få oss att tro att särskilt farliga datavirus kan få aztekstatyer att bajsa ned sig. Internet har mycket att stå till svars för, men knappast det.


Prenumerera på kommentarer Kommentarer | Trackbacks |
Taggad med:



Skriv en kommentar


XHTML: Följande taggar är tillgängliga: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


© Copyright 2013 Blog 'em up .